Uppföljning Vardagsmentor

Tack vare 16 gåvor från privatpersoner plus månadsgåvor och skatteskänkningar kunde projektet ”Vardagsmentor” genomföras under hösten 2016. Tillsammans är grejen! Totalt besöktes 11 ungdomar. Nedan finner du Matthias och mina reflektioner, en sammanfattning från projektet och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Bakgrund
Trots rådande skolplikt är det långt ifrån alla barn i Sverige som går i skolan. Aktuella siffror pekar på att mer än 70 000 elever i åk 4-9 har en stor frånvaro i Sverige idag: Mer än 18 000 av dem har en frånvaro på över 20 %, och mer än 52 000 har en frånvaro på mellan 10–19 %. Detta enligt en undersökning som TNS Sifo, på uppdrag av Prestationsprinsen, genomförde 2016.

Med projektet ”Vardagsmentor” ville vi prova att nå ut till barn med problematisk skolfrånvaro och som i många fall inte (längre) får några insatser av kommun eller landsting. Barn i skolpliktig ålder som allt för lätt glöms bort. Vårt projekt gick ut på att leta upp dem där de befinner sig, nämligen i sina hem. Barn som inte kan eller vill gå i skolan. Genom att besöka dem hemma ville vi återuppta kontakten till dem och visa att samhället bryr sig.

Besöken i praktiken

I flera fall inleddes kontakten med en stängd dörr så att vi istället fick ägna oss åt att prata med föräldern för att höra om situationen. Ibland sa vi hej till ungdomen genom dörren, ibland fick vi lov att kika in i rummet för att presentera oss. En dialog var inte att räkna med till en början. Men vi skulle komma tillbaka och erbjuda kontakt på nytt. En handskriven lapp med en hälsning till ungdomen lämnade vi på bordet innan vi gick. Ett besök kunde vara mellan 15 – 90 min. I vissa fall inleddes och hölls samtalet via sms eller chatt eftersom ett fysiskt möte var alltför påfrestande för ungdomen. Många ungdomar har erfarenhet av tidigare besök som inte lett till någon förbättring av situationen. Startsträckan till en dörr som öppnas kan därför vara mycket lång.

Allt umgänge med dessa barn samt deras föräldrar har inte bara inspirerat och berikat oss på ett personligt plan utan även gett oss insikter i de bakomliggande orsakerna till ungdomarnas skolfrånvaro: En längtan efter att bli sedd och vara trygg, att få stöd och förståelse. En längtan att bli bemött med respekt och värdighet. En längtan att få ingå i en gemenskap och bli accepterad för att man finns. En längtan efter att kunna påverka och uppleva sin skoldag som förutsägbar.

I vårt bemötande lade vi stor vikt på att vara genuint nyfikna på barnens berättelser utan att döma eller vilja ändra på dem. Barn som stannar hemma gör det av goda anledningar. Vi ville hjälpa dem att finna ord för dessa i ett empatiskt och ärligt utbyte mellan två människor.

Stöd erbjöd vi även till föräldrar och anhöriga vars situation i många fall präglas av maktlöshet och en upplevelse av skam: Det maktlösa och skamtyngda i att balansera samhällets krav på skolgång samt barnets behov av trygghet, autonomi och acceptans.

Under hösten mötte vi

  • 11 olika ungdomar
  • i åldern 13-18
  • under 45 hembesök.

Tre gånger var vi med föräldern och ungdomen som stöd på möten i skolan.

Matthias och Kalles sammanfattande reflektioner:

  • Om vi ska ha en skola för alla då behöver vi utforma den så att barn vill och kan gå dit. Fokus ska ligga på att tillgodose barnens behov.
  • När samhällets insatser tar slut eller inte leder till kontakt eller förändring behöver barnen bli uppsökta där de befinner sig, i hemmet. Vi behöver bekräfta deras existens och att visa att vi bryr oss ända in i deras rum – utan att vilja förändra dem.
  • Barn som inte går i skolan har något att lära oss. De är som visselblåsare som vittnar om att systemet inte fungerar för alla fullt ut. Vi behöver lyssna på dem och höra vad de värnar om genom att stanna hemma.
  • Föräldrar och anhöriga till barn med problematisk skolfrånvaro är i stort behov av vägledning och stöd i form av samtal och praktisk information. Sjukskrivningar och konflikter inom familjen är inte ovanliga.
  • Funderingar: Skulle vi minska skolfrånvaron om vi ökade antalet resursskolor i Sverige? Skulle flera barn kunna omfattas av undervisning om vi gick ifrån rådande ”närvaroplikt” till en ”undervisningsplikt” och tillämpade t ex en ”home schooling”-modell som används i bl a USA?
  • Att få kontakt med en hemmasittare kan kräva många hembesök. Snabba lösningar är inte att förvänta sig. Tillit behöver tid att växa. Insatser vars uppdrag går ut på att ”få hemmasittaren att komma tillbaka till skolan” förstärker oftast motståndet. Perspektivet bör vara mer långsiktigt.
  • I de fall barnet med problematisk skolfrånvaro har haft förtroende för en person från skolan från tidigare kan det vara värt att få denne att återuppta sin kontakt till barnet. Denna kontakt kan göra skillnad och hjälpa barnet att ta ett steg närmare skolan.

Av de totalt 44 425 kronor som samlades in användes 39 426 kronor. Överskottet på 4 999 kronor skänktes till framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Det här inlägget postades i Vardagsmentor och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *