Uppföljning Sommarkollo4me 2016

Tack vare 12 gåvor från privatpersoner, överskott från tidigare insamlingar, månadsgåvor och skatteskänkningar kunde aktiviteten ”Sommarkollo4me 2016” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 17 ungdomar och åtta vuxna ledare. Nedan finner du eldsjälen Matthias reflektioner, sammanfattning från aktiviteten, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Matthias sammanfattning och reflektioner
Det är femte gången jag samlar några av mina vänner för att tillsammans arrangera ett kollo för barn och ungdomar med långvarig skolfrånvaro.

Idén till kollot kom under ett hembesök hos en elev i åk 9. I min roll som skolkurator försökte jag få kontakt med honom och undersöka möjligheterna att få honom att återvända till skolan. Det gick inte, han vägrade, han ville inte tillbaka till skolan. Jag satt hemma hos honom tillsammans med hans förtvivlade föräldrar. Han skulle behöva ett kollo, tänkte jag. Detta var på hösten 2011.

Jag insåg att inga argument i världen skulle locka honom tillbaka till skolan, allra minst tvång. Han behövde något annat, något som skulle väcka hans livslust och passion för livet igen. Jag tänkte på ett kollo, eftersom jag själv har varit ledare och fått bevittna betydelsen för hundratals deltagande barn.

Att ett barn inte vill gå i skolan beror sällan på lathet eller ovilja. Om ett barn inte vill gå i skolan är det för att några av dennes behov inte blivit tillgodosedda i eller av skolan, t ex gemenskap, acceptans, kontakt, valfrihet, tillit, stöd och meningsfullhet. I en skola med 500 elever är det inte lätt att bli sedd eller få uppleva tillhörighet. En skola som dikterar hur och när ett ämne ska läsas lämnar litet utrymme till att bestämma själv. En skola vars lärare inte har tid för personliga samtal med sina elever kan inte förvänta sig elever med hög tilltro till vuxna.

På kollot finns vuxna alltid nära. I en grupp på 20 ungdomar och 8 vuxna finns möjlighet för alla att bli sedda och få sin plats i gemenskapen. Aktiviteter är frivilliga, man väljer helt enkelt vad man vill eller inte vill vara med på. Att sova under samma tak, dela samma toa och äta tillsammans i en vecka knyter samman människor. Det kan få tillit och förtroende mellan människor att växa och fördjupas.

När ett barn får sina behov av gemenskap, acceptans, tillit och valfrihet tillgodosedda då väcks en kraft att göra det man vill i sitt liv. Barn vill utvecklas och lära sig saker och i de flesta fall vill de även gå i skolan. Det är tanken att vårt kollo ska bidra till.

Kolloveckan
Gården ”Skatboet” är belägen på en klippa nära Grisslinge havsbad på Värmdö. Till gården hör en brygga, fotbollsplan, eld- och grillplats, en huvudbyggnad med kök och matsal, samlings- och grupprum samt bastu, dusch och toaletter. Deltagarna bor i 4-bäddsrum som ligger i separata hus precis intill huvudbyggnaden

Under årets kollo, 2-9 augusti, deltog 17 ungdomar varav 5 fungerade som volontärer samt 8 vuxna. Tre anmälda ungdomar lämnade återbud samma dag kollot skulle börja. De förmådde inte delta, trots att de ville.

Av årets deltagare hade tolv varit med tidigare medan tre var helt nya. Det var viktigt att få med de nya i gruppen så snabbt som möjligt.

Som ny i en grupp ställer man sig ju alltid frågan: ”Får jag vara med?” Utan ett tydligt ”ja” som svar är sannolikheten stor att den enskilde drar sig undan, ger upp och åker hem igen. Detta var vi medvetna om och la all fokus på att bjuda in de nya deltagarna. Hjälp fick vi även av de andra ungdomar som varit med på kollot förut. Inom drygt en timme efter ankomsten till kollot hade alla nya deltagare hittat vägen in i gruppen. Några gick iväg till bryggan, andra började reda in sig i sina rum och förhandla vem som skulle få sova i vilken säng. Ett fåtal stod också kvar med oss ledare och föräldrar för att prata. Relationsskapandet var igång.

Eftersom kollot riktar sig till barn i skolpliktig ålder är de som fyllt 17 år för gamla för att vara deltagare. För att ge några av de ”överåriga” möjlighet att fortsätta bidra till kollot har vi introducerat rollen som ”volontär”. Att vara volontär innebär att man är en förebild för de yngre. Man försöker få kontakt med deltagarna, engagera dem. Volontärer hjälper också med praktiska uppgifter som t ex att tända brasan, diska eller ta ut soporna. Allt för att ”ge tillbaka till kollot det jag själv fått som deltagare”, som en av volontärerna uttryckte sig! För oss ledare är volontärerna ett stort stöd. Tillsammans med dem ser och hör vi mer – och minskar därmed risken att någon av deltagarna hamnar utanför.

Ett kollo lever mycket på att det finns en rad saker som görs på samma sätt varje år. Jag vill kalla det för ”ritualer”. Ritualer gör framtiden lite mer förutsebar. Ritualer omfattar alla och försäkrar även därmed alla om sin plats i gruppen: ”Du är med, du hör till oss. Vi räknar med dig!”

Några av kollots ritualer är kvällssamlingen och kollotröjan:

Kvällssamlingen är dagens stund för gemensam reflektion och firande. Den har samma agenda varje kväll: En sång, dagens tema, frågelåda, dagens ljus- och mörkpunkt, allmän information och morgondagens program samt en avslutande sång. Den inledande sången syftar till att ”fånga in och samla gruppen”. Dagens tema bjuder in till samtal om värdegrund (t ex acceptans, gemenskap, äventyr). I frågelådan lägger man de frågor som man vill ha svar av från gruppen. Det kan röra sig om personliga frågor (t ex ”Hur blir man lycklig?” eller ”Hur vet jag att kan lita på någon?”) eller andra yttranden om hur man uppskattar en ledares skämt. Dagens ljus- och mörkpunkt ger plats för vad man tyckte som var bra och mindre bra med dagen. Sen informerar vi om morgondagen och vad man kan vänta sig då, t ex utflykter eller besök som vi vill förbereda ungdomarna för. Till sist sjunger vi alltid samma sång, nämligen ”See me beautiful” av Red Grammer. När jag först introducerade denna sång på kollot, var det bara jag som sjöng – ungdomarna satt tysta. Efter några års envist spelande gillar nu alla den och den har blivit lite av kollots egen sång:

See me beautiful
Look for the best in me
It’s what I really am
And all I want to be
It may take some time
It may be hard to find
But see me beautiful

See me beautiful
Each and every day
Could you take a chance
Could you find a way
To see me shining through
In everything I do
And see me beautiful

Kollotröjan är en symbol för gemenskapen på kollot. Alla får den, alla gillar den. Den följer ungdomarna med hem och väcker minnen av vad kollot betytt för var och en av dem. De som varit med på kollot tidigare, har en samling hemma. För dessa ungdomar står kollotröjan även för kontinuitet. Den bekräftar det sammanhang som de är en del av. Vid senare träffar under året är det många som har på sig sin kollotröja.

Men även det återkommande dagliga schemat bidrar med en upplevelse av sammanhang, trygghet och kontroll. Kollo står för en form av kollektivt boende som ger otaliga tillfällen till att bygga och fördjupa relationer människor emellan. Detta kanske är kollots egentliga kärna, detta återvändande till det kollektiva livet som erbjuder både skydd, identitet och sammanhang. Många av våra mänskliga behov tillgodoses helt enkelt mest effektivt i och av en grupp – inte framför en skärm.Så här kan en vanlig dag se ut:

9-10                Frukost

9.30–10           Ledarmöte

10.30              Aktivitet: Kanotträning, bad och pyssel med Martin (paracords)

12.30              Lunch

13.30              Kiosk

15.00              Föreläsning om självkänsla av Cajsa (extern gäst)

16.00              Fika

17.30              Middag

18.00              Fotboll och bad

19.30              Samtal och ”kärlek och relationer”

21                  Kvällssamling

24                  Läggdags

 

Ungdomarnas röster
Under veckan ställde vi ungdomarna några frågor om återkoppling. Här kommer svaren:

Vad är det bästa med kollot?” – Att jag vågar vara mig själv, pratstunderna, alla sköna människor, gemenskap, man är med personer som har gått igenom samma saker, folk förstår en, tryggheten som finns att kunna vara sig själv utan att bli dömd.

Vad har kollot betytt för dig?” – Gemenskapen med bra folk, extremt mycket, ett ställe att utvecklas och umgås, jag är inte ensam.

Har kollot och det du upplevt här förändrat dig? På vilket sätt?” – Har fått mig att hitta mig själv, har fått mig att må bättre, har fått bättre självkänsla, har utvecklat mina positiva tankar, har fått mer hopp och motivation om min framtid, kollot fått mig att tänka och se saker på ett annat sätt, det har förändrat mitt liv.

”Vad kommer du att sakna mest med kollot?” – Alltihop, alla fina människor, all gemenskap, man kan vara sig själv, alla bra och fina människor, acceptansen och tilliten som finns i gruppen.

 

Reflektioner
Om denna kollogrupp vore din skolklass och Skatboet din skolbyggnad”, frågade jag några av kollobarnen, ”skulle ni då vilja gå i skolan?” – Alla svarade ”ja”. Alla barn vill lära sig och de är varken lata eller okoncentrerade så länge miljön och bemötandet stämmer.

Något som stämde med kollot var att ungdomarna upplevde sig bli del av en gemenskap som lät en vara den man ville vara. Ett ”nej” respekterades och sågs snarare som en inbjudan till fortsatt dialog samtidigt som de vuxna så tydligt levde sina värderingar. Över huvud taget fanns vuxna alltid nära – och istället för att tillrättavisa så var de mer intresserade av att lyssna på ungdomarnas berättelser.

Och jag tänker: Om vi kunde ha ”mer av kollo i våra skolor”, då skulle kanske flera av hemmasittarna vilja gå i skolan. Mer valfrihet och gemenskap, mer acceptans och tillit, mer kontakt och ömsesidighet, mer passion. En miljö med mer av allt detta väcker barns trygghet och livslust. För att då vill man gå i skolan.

Att dessa ungdomar har både diagnoser och en bakgrund av skolfrånvaro är svårt att tro när man ser dem på kollot. Det märks inte om någon har ADHD, AST eller dyslexi eftersom kollot erbjuder ett sådant utrymme som behövs för att kunna reglera sina eventuella svårigheter och välja utmaningar. Den som är trött på allt ljud sätter sig en bit bort på klippan eller i skogen och får åtnjuta tystnad. Den som inte förmår sitta still sysselsätter sig med något mer aktiverande. Det är när ramarna upplevs för snäva och kraven för höga då man inte orkar hålla ihop och tappar självkontrollen.

De flesta av ungdomarna har vi kunnat följa under flera år. De allra flesta har återvänt till sina skolor under åren. För många skedde det vid bytet till gymnasiet, andra kom in på resursskola eller har fått adekvat stöd i skolan till slut. För några stycken fungerar dock skolan inte alls. De hittar helt enkelt inte hem i det system vi byggt. Däremot uttrycker alla ungdomar att kollot har stärkt dem i sin tro på sig själv och sin tillit till andra. Att känna sig vara del av en grupp som inkluderar och bejakar väcker hopp och ger kraft, även långt efter kollot.

Av de totalt 37 800 kronor som samlades in användes 28 345,48 kronor. Samtliga kostnader blev lägre än budgeterat förutom föreläsningen som blev högre. Mat 18 258,39 (24 000), resor 2 397,09 (4 000), klättring 3 840 (6 300), föreläsning 3 750 (3 000) och övrigt 100 (500). Överskottet på 9 454,52 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Det här inlägget postades i Sommarkollo4me 2016 och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *