Bakgrund

17 december 2012 genomförde Polstjärnas grundare Karl Lindqvist, den första delen av det som i media kom att kallas ”Polstjärna metro race”. Karls ambition var att cykla mellan Stockholms samtliga 100 t-banestationer. Han klarade 63 på 12 timmar och 17 minuter. När nu de återstående 37 ska klaras av kommer fler att vara med. Företagsledare, verksamma eldsjälar, en representant för Stockholm stads ungdomsarbete greppar styret och även några ungdomar som deltagit i aktiviteter finansierade av Polstjärna.

Fredagen den 17 maj 2013 går Polstjärnaresan av stapeln i Stockholm, färdvägen knyter ihop Stockholm på ett sätt som inte gjorts tidigare. När Karl cyklade i december gick det upp för honom att Stockholm har EN tunnelbana, men barn växer upp under väldigt OLIKA förutsättningar utmed tunnelbanenätet. Det märks tydligt när man ger sig ut och cyklar.

Målsättning med Polstjärnaresan

Att öka kännedomen om Polstjärnas arbete för att motverka utanförskap bland barn och ungdomar i Sverige.

Trots att det är år 2013 och att det har pratats integration och vikten av att bryta utanförskap i många år, finns det idag inte något evenemang i Stockholm som binder samman stadens olika delar. Polstjärnaresan kan bli början på något stort och du har nu möjlighet att vara med från början.

Med Polstjärnaresan tas de första tramptagen för att Polstjärna ska kunna genomföra fler projekt för att nå ännu fler barn och ungdomar.

Praktisk information om själva resan

Polstjärnaresan är ingen cykeltävling – det finns ingen tidtagning, inga nummerlappar. Alla cyklar med egen cykel, växlad eller oväxlad. Polstjärnaresan kommer att genomföras oavsett väder.

Hålltider och cykelrutt i stora drag

(OBS! Preliminära hålltider)

Start kl 06.45 vid Vällingby centrum. Några deltagare ansluter under resans gång.

• Presentation innan start av Karl Lindqvist.
• Resan startar vid Vällingby centrum t-banestation fortsätter därefter till Hässelby strand. Därifrån cyklar vi mot blå linjen.
• Vätskedepå 1 ca 08.30 (Rinkeby)
• Resan följer blå linje in mot stan, via Fridhemsplan
• Vätskedepå 2 ca 10.20 (Centralen)
• Resan fortsätter via den röda linjen ut mot Mörby Centrum
• Vätskedepå 3 ca 11.15 (Mörby centrum)
• Resan fortsätter på röda linjen via Ropsten.
• Resan avslutas på Gärdet ca 12.00
  • Lunch och kort föredrag av Karl Lindqvist längst upp i Kaknästornet
  • Filmvisning med Ingvar Nilsson, Sveriges främsta nationalekonom inom utanförskapsekonomi.

På polstjarna.se kan du läsa mer om Polstjärnas arbete. Följ oss gärna på Facebook och Twitter (#polstjärnaresan)– länkar finns på hemsidan www.polstjarna.se.

För mer info och kontakt innan 17 maj: kontakta Karl Lindqvist, grundare 070-35 35 417.

För kontakt 17 maj medan cyklingen pågår, ring Marie Moquist, marknadsansvarig 070- 612 58 95 eller Carina Ingerby, projektledare 0722-508 657.

Varmt välkommen att följa Polstjärnaresan!

Här följer en kort reflektion från brandmännen Stefan och Nikolaus som höll i det praktiska vid resan:

Efter 1 timmes vandring befann vi oss på bergets nedre kam. En kort stund senare nådde vi området ovanför molnen och en storslagen vy uppenbarade sig. Den tog andan ur oss. Killarna stannade upp och lyfte blicken på ett sätt jag aldrig sett dem göra förut. Glädjen av att nå toppen, att ha åstadkommit en prestation så som detta var enorm – är fortfarande enorm. Vi återvände till vardagen med ett gäng stolta och äventyrslystna killar. Vilken kontrast, vilken upplevelse!

Deltagarna skrev under resan en gemensam dagbok ur vilken nedanstående texter är hämtade:

Dag 1
Äntligen blev det av denna resa, efter tredje försöket! Idag samlades vi klockan 08:00 på gården i Bagarmossen för avresan till fjällen. Vi åkte med ”STIFTELSEN PÅ RÄTT VÄGS” buss och Stefans bil, och nu är vid framme vid destinationen det tog ungefär 9h 45 min då vi gjorde några stop då och då för att tanka samt äta gemensamt som vi gjorde i Mora, annars så gick resan jättebra. Efter maten blir det nog ganska lugnt på vandrarhemmet med lite myskväll samt peppning inför morgonen upp till ”HELAGS” då dem flesta aldrig har varit i fjällen. Vi ser fram emot dem kommande dagarna upp till berget.

Dag 2
Efter en tidig frukost på vandrarhemmet så bestämde vi oss för att åka vidare mot ”HELAGS” där vi skulle bo under de kommande dagarna. Vi åkte snövessla och snöskoter upp till stugorna, det tog ungefär en timme men det var verkligen intressant, nyttigt och något nytt för oss alla. När vi väl kom fram till stugorna så lämnade vi av oss väskorna och tog en runda för att bekanta oss med stället. Vi hade gått klart och nu var det dags för att äta lunch, vi bestämde att vi skulle turas om att laga mat dem kommande måltiderna som vi har framför oss. Dagens lunch blev korv med bröd och det tillagades med kärlek, vissa av oss fick äta makaroner med Dolmiasås på grund av att vi inte äter gris.

Dag 3
Vi gick upp vid 07:30 tiden, men de flesta av oss gick upp klockan 08:40, då frukosten skulle sluta serveras 09:00. Vi åt en grym frukost tillsammans sen så började vi planera vad vi skulle göra idag… Vi skulle vandra upp till toppen av ”Helags” vi alla såg fram emot det. Det såg så nära och lätt ut så de flesta av oss började gå mot berget före de andra. Efter ca 10-15 min så kände man i benen och i låren då det var väldigt jobbigt. Vi gick och gick men kom aldrig fram kändes det som, efter 2 timmars promenad rakt upp för berget så kom vi upp till toppen ”nästan alla” Hamid och Chris var hur nära som helst. På väg ner för berget så halkade några stycken och det såg väldigt roligt ut ska ni veta. När vi kom ner så åt vi våfflor med varm choklad och saft och det smakade riktigt bra. Efter det så åt vi en riktigt god lunch ”ris och chili con carne”. Tack och Hej för mig.

Dag 4

Den här dagen hade brandmännens stiftelse ordnat med snöskotertur vilket låg utanför finansiering från Polstjärna. Efter bastun så somnade de flesta rätt så tidigt då vi var riktigt trötta efter vandringen, och vaknade med nya krafter och en grym frukost tillsammans. Efter frukosten så delade vi upp oss i 2 grupper och skulle åka ut en bit ifrån där vi bodde med snöskotrarna. Den första gruppen som skulle vara kvar vid ¨basen¨ skulle städa i stugan lite lätt och börja packa ner sakerna medans den andra gruppen åkte ut 3 och 3 på snöskotrarna. När grupp 1 kom tillbaka så lagade vi en gemensam lunch. Stefan och Niko fick stå för lunchen den här gången. Efter lunchen så var det grupp 2:s tur att åka runt lite och de från grupp 1 höll på och fixa middagen till oss.

Dag 5
Kl 06:00 så skulle Stefan, Niko, Filip och Chris gå upp och äta en liten frukost, och sen köra ner från berget med snöskotrarna och matresterna som vart kvar. Resten av oss skulle åka snövessla ner. När vi kom ner för att möta de andra med bilarna så hade bussen frusit lite grann så vi fick putta igång den och de såg väldig roligt ut och sen så vart de en lång resa hem eller det kändes som det. Det var en riktigt grym upplevelse som jag (Hamid) och mina vänner fick ta en del utav och detta uppskattas till 100 % så TACK ska ni ha (Polstjärna, Stefan och Niko) för att ni gjorde den här resan verklig för oss, ser fram emot nästa äventyr.

Av de 27 891 kronor som skänktes till projektet användes hela summan enligt följande: Transport 2 196 kronor, boende och mat 15 705 kronor och övrigt (sovsäckar) 9 990 kronor. Boendekostnaderna blev något högre än budgeterat medan matkostnaderna blev lägre. Kostnader utöver de 27 891 kronorna stod stiftelsen På Rätt Väg för.

Tack från Polstjärna till er givare som gjorde detta möjligt!

Tittar man närmare på hemmasittarproblematiken så inser man att problemet inte är att de sitter hemma och därmed inte kommer till skolan. Det egentliga problemet finns i anledningen till att de inte kommer till skolan. Att på olika sätt få eleven till skolan utan att ta tag i grundorsakerna till frånvaron skulle bara förvärra problemet. Istället behövs andra miljöer där dessa unga kan få växa och få vara sig själva för att så småningom känna sig mogna för en gradvis återgång till skolan. Genom att inte ha som mål att få tillbaka kollodeltagarna till skolan lyckades Matthias redan vid förra årets kollo få några att faktiskt återgå till sina studier. När jag var ute och sprang idag insåg jag det både märkliga och stora i Matthias förhållningssätt. Och att det kan appliceras på många, många andra områden.

Karl Lindqvist

Här följer en redogörelse:

”Jag tyckte kvällen var oförglömlig! Det var så kul att få stå där uppe och göra så bra ifrån sig som möjligt! Det blev så lyckat för det var så mycket underbart folk där som visade kärlek och vi allihopa stöttade varandra! Tack för upplevelsen!” –Nilla

”Det var sånt röj inom Vägen Ut och alla stöttade alla! Det kändes som om jag ägde världen, att jag fick göra det jag gjorde! ” – Nathalie

“Folk var hypade och schemat gick som planerat. Bra utrustning, kvällen var tuung. Tummen upp för Vägen Ut” – Emilio

”Jag tycker uppträdandet den 23de var ett av de bästa hittills som var jättelyckat! Det var lyckat för att det gick som det skulle och allt var i tid, om det var ändringar fick man veta det i tid och se till att rätt artist kom upp i tid. Hela kvällen var i stort sätt väldigt bra, rolig och lyckad! Jag var ganska nervös inför uppträdandet och det kanske var för att det var ett ganska stort arrangemang och det var mycket folk där! Det kändes konstigt att både jobba OCH uppträda samma dag, det var något nytt!” – Amanda

”Allt underbart och ett av dom bästa jag upplevt med Vägen Ut hittills. Mysig kväll tillsammans med familjen, då menar jag Vägen ut-medlemmarna. Riktigt grym spelning och man fick bara skön känsla av det. Grym publik och allt gick som planerat!” – Jordy

Både fotbollscupen och festivalen på kvällen gick långt över förväntan för oss alla som arbetade, spelade fotboll och uppträde.  Det var en bra energi som genomsyrade hela dagen, en positiv energi med mycket glädje i. Det var busvisslingar, applåder och otroligt mycket kärlek som strömmade både till publiken och från publiken. Det var den positiva gemenskap som vi alltid eftersträvar i allting vi gör, den gemenskapen var väldigt tydlig under dagen och ungdomarna var överlag mycket nöjda.

Vi äldre ledare tillsammans med medlemmar från Vägen Ut Vi Unga, AC Jordbro och Unga Inspiratörer samverkade med alla våra krafter för att få dagen att gå felfritt med våra olika kompetenser, blandade med ungdomarnas fantasi, engagemang och arrangörskap.  Även Ung 137 (fritidsgården, Jordbro, Haninge kommun) var med och bidrog med personal för kvällen för olika poster, arbetade i café och coachade ungdomar i caféet med försäljning och var en stöttepelare för kvällen.
Fotbollscupen hade ca 500 besökare och spelare som kom och gick från 09 på morgonen till 19 på kvällen, helt otroligt för oss alla att se att det blev så uppskattat. Priserna som köptes in uppskattades mycket och alla såg riktigt nöjda ut efter att ha kämpat länge och hårt i fotbollsturneringen under dagen. Prisutdelningen ägde rum på kvällens musikfestival vilket gjorde att ungdomar med olika passionerade intressen förenades på en gemensam fest, detta bidrog till en mycket positiv ”Vi-känsla”.

Festivalen fick allt som allt ca 350 besökare, utan att överskrida gränsen som var tillåtet i lokalen. Vi hade uppträdanden från 19.00 till 24.00 på kvällen där vi blandade sång, rapp, dans, dj och dans, musik i alla dess olika genres. Detta tror vi gjorde att väldigt många stannade kvar för att se allting, och orkade hålla energin uppe hela kvällen.
Att Mary N’dijaye,  DaCosta och Panetoz  uppträdde under kvällen var en otrolig känsla. Ungdomarna som jobbade fick hjälpa och prata med de stora artisterna och visa deras engagemang, ungdomarna som uppträdde fick visa sin talang och stå på samma scen som några av Sveriges större artister och vi ledare fick med stolthet se våra ungdomar göra sitt bästa ifrån sig.  Det som kändes bäst var att visa att stora artister som Panetoz, Mary N’dijay (som båda kommer från Haninge) och DaCosta kan stå med stolthet hos oss, vilket ger ungdomarna mer kraft till att bli störst och lyckas med sin passion för musiken i framtiden.

Av de 31 000 kronor som skänktes till projektet användes hela summan. Matkostnaderna blev något lägre vilket balanserades med att motsvarande besparing lades på priser i fotbollsturneringen. Så här fördelades därmed kostnaderna: Mat till artister/personal 1 518kr, ljud och ljus 5 000kr, externa artister 18 000kr och priser till fotbollsturneringen 6 482kr.

Tack från Polstjärna till er givare som gjorde detta möjligt!

Här följer en redogörelse skriven av Olivia.

Leda med hästar på HorsePower & Natural Leadership i Knivsta

Under hösten har Trygga Barnen anordnat aktivitetsgrupper i Stockholm på måndagar för ungdomar som lever i familjer med beroendeproblematik. Aktivitetsgrupperna har letts av tre ledare som har egna erfarenheter men som i dag mår bra efter att ha fått professionell hjälp. Med Polstjärnas hjälp så anordnades en återträff lördagen den 12 januari 2013. Träffen bestod av en hel dags ledarskapsträning med hästar på HorsePower & Natural Leadarship i Knivsta. Där fick vi arbeta tillsammans med hästar för att ges möjlighet att reflektera och få insikter som leder till att man lättare börjar leda sig själv och andra.  Hästen dömer dig inte så länge du helhjärtat bryr dig och är helt närvarande.

Vi ledare mötte upp ungdomarna vid Danderyds sjukhus en kall morgon klockan åtta. Termometern visade på 21 minusgrader och vi hoppade in i en minibuss på väg mot Knivsta. Alla hade mycket förväntningar men ingen visste exakt vad dagen skulle ge oss.

Väl framme möttes vi av coachen Kerstin och stallets hundar på Träfallets gård. Först bjöds vi på en kopp te och hembakt valnöts- och surdegsbröd. Under frukosten fick vi varsitt kompendium och fick frågan vad vi visste om Hästunderstödd utbildning på HorsePower & Natural Leadarship. Ingen visste riktigt vad kursen skulle erbjuda oss.

Mätta och belåtna var det dags att sätta på sig varma kläder och gå ner till manegen. Vi ställde oss alla uppe på läktaren och Kerstin släppte in en flock hästar. I den här första övningen fick vi titta på flocken och se om man fastnade för någon specifik häst. Syftet var att reflektera över varför man valt just den hästen. Kerstin berättade att man ofta väljer en häst som har personlighetsdrag som man själv vill ha. Vidare fick vi gissa oss till vem som var flockens ledare. Många blev förvånade då det var hästen som stod lite lugnt i bakgrunden. Detta fick oss att diskutera vad en ledare är. Efter det så fick en av tjejerna gå ner och prova på att leda flocken. Detta gjordes genom att hon la ringar om hästarna för att leda uppmärksamheten till sig för att få hästarna att respektera och få förtroende för en. Det var svårt till en början och vi på läktaren försökte hjälpa till men det var först när hon släppte alla tankar och blev totalt närvarande i nuet som det gick bra. Den här övningen följdes av några ledningsövningar.

När man har en missbrukande föräldrar kan det ofta leda till att barnen utvecklar ett starkt kontrollbehov. En tjej berättade att hon var rädd för hästar. Därför blev nästa övning extra tuff. Nu skulle en av oss sitta barbacka på hästen och bli ledd av en kompis. Övningen gav goda resultat då den hästrädda tjejen berättade att hon hade kommit till insikt om sitt kontrollbehov och äntligen vågade släppa taget. Mer reflektion blev det i lunchrummet. Under övningarna hade vi nämligen blivit filmade så att vi kunde analysera vårt kroppsspråk. Såg vi avslappnade ut? Självsäkra? Några nervösa skratt brusade upp av att se sig själv på skärmen.

Lunchen följdes av teori. Vi gick igenom hur man med hästen och människor kan leda framför, bredvid och bakom. Vi diskuterade var man var mest bekväm och hur man skulle kunna gå utanför sin komfortzon. Resultatet blir att man stärker självförtroendet varje gång man vågade. Detta överförs lätt i livet genom att våga mer i relationer men också personligen, genom att till exempel våga söka ett jobb.

Efter teorin gick vi tillbaka ut till hästarna. Nästa övning kallades avstånd och närhet. Här satte vi upp en inhägnad i manegen där man tog in en lös häst. Vi fick hålla i en flagga och skulle med hjälp av den stöta bort hästen genom kontrollerat viftande av flaggan. Syftet var att visa hur framgångsrik du är när du är 100% närvarande. Till slut hade man blivit hästens ledare och den följde efter dig överallt där du gick. En tjej blev så berörd att hon började gråta. Hon hade insett hur man kan komma närmre genom att stöta bort och hur hon i familjen skulle kunna tjäna på att ställa hårdare krav.

Efter en liten fikapaus så var det dags för den sista övningen. Detta var en gemensam gruppövning där vi skulle komma över hinder för att nå ett mål. Vårt gemensamma mål blev att nå sinnesro. De hinder vi satte ut symboliserade kontroll, prestation och skuld. Inte nog med att vi människor skulle ta oss över hinder, vi skulle få en lös häst att följa med också. Detta fungerade bäst när alla gick tillsammans och jobbade ihop.

Dagen avslutades med att vi gick tillbaka till klubbhuset för reflektion. Här fick vi diskutera vårt kroppsspråk och vad övningarna hade gett oss. Innan vi åkte hem så skrev vi ner citat över vad vi hade fått uppleva. På väg hem var vi alla trötta efter många intryck men alla var glada efter en extremt lyckad och trevlig dag.

Dagen efter ringer en av tjejernas privata terapeut upp till en av ledarna och berättar att en av tjejerna varit så exalterad att hon ringt till sin mamma och sagt att hon äntligen börjar förstå saker i praktiken och all den kunskap som hon fått hos sin terapeut!

Nedan följer några av citaten från ungdomarna.

“Lev här och nu”

“Sluta tänk så mycket utan bara gör och lita på dina insikter”

“Hitta balansen mellan tillit och respekt”

“Klarhet”

“Alla känner när man inte är sig själv”

“Dagen för mig är att inse att man genom djuren kan få nya insikter om sig själv”

“Genom insikt, tydlighet och respekt kan man tillsammans hitta nya vägar till att uppnå sina mål”

“Jag är kapabel att leda genom att släppa taget och kommunicera med hjärtat”

Av de 10 650 kronor som skänktes till projektet användes 9 425,94 kronor (Ledarskapskurs 8 000kr, minibuss hyrbil 1242,10kr och bensin 183,84).  Transport blev därmed något dyrare medan kostnaden för frukost, fika och lunch blev noll då delar av detta ingick i kursen och resten betalades av Olivia själv. De 1224,06 kronor som blev över kommer att användas i andra projekt framöver.

Tack från Polstjärna till er givare som gjorde detta möjligt!

“Att kunna åka iväg på ett äventyr med barnen är helt underbart, allt gick i klick och blev mer än lyckat! Vi började resan till Cybertown den 19/1 där de fick spela två gånger. Vi delade in dem i lag så att alla skulle få en chans att lära känna varandra mer med lite extra lagkänsla. När de var klara var det prisutdelning – alla fick ett diplom var. Vi gick sedan vidare till pizzerian där vi satt tillsammans och pratade om hur otroligt roligt vi hade haft det under dagen. Känslan av att sitta med alla 27 barn samtidigt där alla var delaktiga i samtalet var jätteroligt. På tunnelbanefärden hem var alla så glada och nöjda. Munnarna gick stup i ett hela tiden. Det roliga var att de barn som kanske inte kände varandra på lördagsmorgonen ringde sina föräldrar när vi kom tillbaka till Kaninklubben och frågade om de kunde få leka. Det tycker jag var ett tecken på en lyckad dag! Alla skratt under denna dag kommer alltid att finnas kvar – det är ett minne som ingen ta ifrån oss.

Alla barnen är supernöjda och otroligt tacksamma till Polstjärna för att just vi har fått chansen att göra detta! Tack!”

Så här svarade barnen vad de tyckte om dagen:

Edith: “Det var sååå roligt jag önskar att vi kunde åka dit varje helg”

Emma: “Att åka med hela Kaninklubben var det roligaste som hänt på länge, jag önskar att dagen aldrig ska ta slut”

Ebba: “Jag har kommit flera av tjejerna nära, flera nya kompisar att leka med!”

Av de 6 200 kronor som skänktes till projektet användes 4 835 kronor (3000 kronor inträde och 1 835 kronor mat). De 1 365 kronor som blev över kommer att användas i andra projekt framöver.

Tack från Polstjärna till alla givare som gjorde detta möjligt!

Systerligt Skapande är nu slut för denna höst! Det blev sex träffar totalt med tio deltagare och fyra ledare från Stockholms Tjejjour. Vi har haft mycket kul och studerat olika teman såsom Att mötas, Prestation, Normer, Kroppsideal och Inspiration inifrån genom att prova på olika uttrycksformer. (Närmare beskrivning av varje träff finns som löpande uppföljning.) Tjejerna har fått större tillit till sitt eget uttryck och redskap att omsätta sina personliga tankar och känslor i skapandet!

Det var en blandad grupp tjejer med olika bakgrund. En del mådde inte så bra av privata skäl, andra var stressade över att hinna med skolan och alla prov. Uppslutningen varierade därför från söndag till söndag och ett par tillfällen var vi tvungna att ställa in på grund av för få deltagare. Flera tjejer påpekade dock hur mycket de uppskattade den trygga miljön på Stockholms Tjejjour.

Klicka på bilderna för större storlek. Fotografiet ovan till vänster är taget av fotograf Katarina Hörlin, övriga av Stockholms tjejjour.

Läskigare var det däremot att vara ute påstan och ta kontakt med och ställa frågot till främmande människor! Efter att fotografen Christina Edlinger visat hur det kunde gå till ett par gånger, vågade några tjejer prova att själva tilltala någon de tyckte såg trevlig ut bland alla som stod och väntade på att träffa någon vid Södermalmstorg. Många fina porträtt blev det!

Som del i att inte alltid tänka på slutprodukten vid skapandet fick tjejerna göra flera lerskulpturer efter varandra med en tidsbegränsning på en minut per figur. ”Det var härligt att skapa med lera på en minut. Man hann inte tänka, det var omöjligt att prestera. Det var underbart att få skriva av sig också. Få tänka, få ut allt skit i huvudet”, var responsen från en tjej.

Det var flera tjejer som precis anlänt till Sverige som flyktingar och de hade därför svårt med språket. Bildmötesövningarna gjorde det möjligt att mötas utan ord.

Det visade sig att det flera tjejer tyckte var allra skönast med träffarna var möjligheten att pyssla ihop med andra under tystnad eller till småprat om sånt som dök upp i tankarna.

Att överhuvudtaget ha en aktivitet som låg utanför skolan var viktigt för en tjej. För reportern Katarina Hörlin från Kvinnotryck som var med oss vid en träff berättade hon:

”– I skolan när alla frågar vad man gjort under helgen är det hemskt att säga ’Ingenting. Kollat på tv’. Nu har jag gjort något. Träffat andra.”(Ur Tjejjouren är vardagens frizon av Katarina Hörlin i Kvinnotryck nr 4, 2012)

Det var utställningen av Katarzyna Kozyra på Kulturhuset som reportern Katarina var med oss på. Tjejerna var fascinerade över hur konstnären behandlat temat kropp i sina verk. Det blev livliga diskussioner när vi var tillbaka på jouren för att skapa utifrån vad var och en inspirerats av. I bildgalleriet i övre vänstra bilden har Katarina fotograferat en av tjejerna framför filmen av Katarzyna Kozura som visades i entrén (Tjejen på bilden är inte den som citatet är hämtat ifrån!).

Den sista konstnär som tjejerna fick träffa var serietecknaren Ida Engblom från Dotterbolaget. Efter introducerande övningar kring könsnormer och eurocentrism fick tjejerna välja varsin seriestrip med gamla invanda könsmönster att tolka om efter hur det skulle kunna se ut om vi var friare i förhållande till våra identiteter. Resultatet blev färgsprakande serier som tjejerna hade kunnat sitta och jobba med hur länge som helst!

Trots att tjejerna hade svårt att dyka upp varje söndag uttryckte flera att det vore fint med en fortsättning. Målet att skapa en fristad där unga tjejer får komma närmare sig själva och skärpa tilliten till att de är bra tycker jag att vi har uppnått. Tjejerna har själva gett uttryck för det. Såhär skrev en tjej i utvärderingen.

”Så himla Bra! Hade jag haft tid och mått lite bättre hade jag inte missat en enda gång!!! Jag tror alla som varit med i gruppen blivit så inspirerade och att alla på något vis känner sig uppskattade. Jag älskar den lugna stämningen. Första träffen var helt underbar, jag gick därifrån helt tömd, på ett jättebra sätt alltså. Förhoppningsvis kommer det flera grupper. Alla tjejer skulle uppskatta att få tillhöra en sån tjejgrupp där man bara kan få vara, utan press.”

Av de 4 500 kronor som skänktes till projektet användes endast 1 665,41 kronor (106 kr fotoutskrift, 1027 kr fika, 354 kr lera och 177 kr loppisinköp). De 2 834,59 kronor som blev över kommer att användas i andra projekt framöver.

Tack från Polstjärna till Panduro och alla givare som gjorde detta möjligt!

Under handledning av modedesignern Stina Boström hade tjejerna blivit ombedda att ta med sig varsin grej som påminde dem om någonting positivt från deras barndom, utan att veta vad vi skulle göra under dagen eller vad slutprodukten skulle bli. Det kunde vara ett tyg som fick dem att associera till en snäll dagisfröken, en figur som varit deras favoritleksak, eller en färg som de mått bra av. Utifrån dessa objekt fick vi sedan i uppgift att måla av och måla om dem och göra ett collage av bilder som liknade dem, för att slutligen designa en väska med inspiration från objektet, måleriet och/eller collaget. Vi utgick från vita tygkassar och vissa av tjejerna valde att måla ett mönster eller sy fast någonting på väskan, medan andra sydde om den helt och hållet. Tjejerna var väldigt inne i sitt skapande och ville nästan inte ens ta en paus för fika och det var häftigt att se vad som går att skapa utifrån vad som kan verka som en liten tygbit, sliten leksaksfigur eller en helt vanlig färg! I slutet av workshopen berättade Stina att det är såhär en designprocess går till.

21 okt – Inspirationsdag

En viktig del i att komma igång med sin kreativitet kan vara att hämta inspiration från andra grymma konstnärinnor! Vi gick därför på “studiebesök” till kulturhuset och kollade in Katarzyna Kozyra’s utställning som bland annat bestod av videoinstallationer och bilder som ifrågasatte kroppar och kön. Medan tjejerna gick runt och kollade på konstverken hade fått ett par uppgifter och frågor att jobba med. De skulle till exempel välja ett konstverk som tilltalade dem, måla av det och skriva hur de fick dem att känna. Sedan möttes vi upp och diskuterade utställningen och våra intryck och tjejerna fick i uppdrag att väldigt fritt skapa någonting med inspiration av konstverket de valt. Det kunde till exempel vara att göra om de till hur en hade önskat att det sett ut eller skapa någonting på samma tema. Utställningen hade berört många av tjejerna och det fanns mycket att säga om den eller prata om med den som utgångspunkt.

25 nov – Serieteckning

I söndags kom Ida Engström från det feministiska serienätverket Dotterbolaget och inspirerade oss med en dag av serieteckning och diskussioner kring kultur och normer! Vi fick i uppgift att skriva ner tre filmer, böcker, tv-serier och tecknade serier på lappar som vi sedan fick sortera upp i högar utifrån om huvudpersonen i dem var kvinnor, män eller transpersoner. Detta ledde till en diskussion om hur kvinnor och män porträtteras olika i kultur och media. Vi fick sedan lägga ut lapparna på en karta, och ganska genast såg vi hur nästan alla lappar placerades i USA och Europa. Vi pratade därför om begreppet eurocentrism och om hur det kommer sig att det ser ut på det här sättet. Sedan gav Ida oss i uppdrag att rita om och förändra normerna i några gamla seriestripar som hon tagit med sig. Det var utklipp ur exempelvis gamla Acke- och fantomentidningar. De nya serierna som tjejerna ritade hade nya innebörder där de gjort om de sexistiskt portätterade kvinnorna till självständiga, ändrat hudfärgen på superhjälten, eller skrivit om texten i pratbubblorna. Det var skönt att få känna den makten en har att förändra normerna som existerar i de bilder vi ser runt omkring oss.