Gästblogg: Fotboll och alkohol – en underlig kombo

Fotboll och alkohol – en underlig kombo

Antalet fotbollsspelande barn och unga i Sverige är högt – enbart ungdomsfotbollen engagerar en kvarts miljon. Många av dessa barn har blivit introducerade till fotbollen via sina föräldrar/vårdnadshavare/släktingar. Det kan vara ett delat intresse, eller en ouppfylld dröm hos föräldrar/vårdnadshavare/släktingar. Kanske att man tillsammans går och tittar på en match och kanske att den vuxne/de vuxna konsumerar någon alkoholhaltig dryck under matchens gång. Redan i tidig ålder kan alkoholen bli en naturlig del av fotbollen.

Vad skulle hända om alkoholhaltiga drycker förbjöds i fotbollssammanhang? Om det var alkoblås vid ingången, ingen alkoholförsäljning och att det förbjöds att medföra dricka till arenan? Varför kan man inte ha kul utan alkohol?! Varför ska det behövas regler för att människor inte ska hamna i gräl efter att ha supit sig fulla vid ett sportevent?

Det brukar reflekteras rätt mycket över varför idrottande ungdomar ofta tidigt provar alkohol. Inte konstigt när det är en del av kulturen*. För att vara en fullbordad människa idag så upplever jag att man måste vara idrottandes och helst också idrottsintresserad. Det säger sig självt att det inte går ihop med alkohol. Idrott kombinerat med alkohol är en underlig kombo.

Vad kan man göra åt det här då? Kanske det blir fel ifall man kommer med pekpinnar: ”Gör inte såhär! Det är dåligt!” Tänk istället efter själv och kom med andra alternativ. Vad är lycka? Är lycka det man känner när man har supit sig full, hamnat i slagsmål och lyckats stänga av färdvägar i Stockholm? Är det naivt att tro att det går att förbjuda alkohol i samband med fotbollsmatcher? Ska vi få unga att växa upp och få gå på fotbollsfester utan huliganism borde vi börja nu med att få bort inslaget med ölreklam och öldrickande i samband med matcher.

*Att hitta en alkoholfri fotbollsmatch går nog inte. Hur ser det ut med sponsring av klubbarna? Jag gjorde en snabb undersökning.

/Malva Bergvall, prao på Polstjärna under påskveckan

 

Allsvenskan –Sveriges högsta division för klubblag på herrsidan

Ca 40 procent av fotbollslagen i Allsvenskan sponsras av alkoholbolag.

AIK – Åbro

Djurgårdens IF

IF Elfsborg

Gefle IF – Spendrups

Halmstads BK

IF Brommapojkarna

IFK Göteborg – Åbro

Helsingborgs IF

BK Häcken – Kopparberg

Kalmar FF – Åbro

Malmö FF – Carlsberg

Mjällby AIF

IFK Norrköping

Syrianska FC

Åtvidabergs FF

Östers IF

 

Bundesliga – Tysklands högsta fotbollsdivision på herrsidan

Ca 72 procent av fotbollslagen i Bundesliga sponsras av alkoholbolag.

Arminia Bielefeld – -

Bayer Leverkusen – -

FC Bayern München – ‘Paulaner’

Borussia Dortmund – ’Getränke Weidlich’

Borussia Mönchengladbach – ’Bitburger’

VfL Bochum – ’Mortiz Fiege’

SC Freiburg – ’Rothaus’

FC Hansa Rostock – ’Lübzer’

Hamburger SV – ’Hawesko’

Hannover 96 – -

Hertha BSC Berlin – -

FC Kaiserslautern – ’Karlsberg Brauerei’

FSV Mainz 05 – ’Bitburger’

FC Nürnberg – ’Kulmbacher’

FC Schalke 04 – ’Veltins’

VfB Stuttgart – ’Krombacher’ + ’Fellbacher Weingärtner’

SV Werder Bremen – -

VfL Wolfsburg – ’Veltins’

 

Publicerat i Allmänt | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Leda med hästar III

Tack vare gåvor från 13 stycken privatpersoner och företag: Trumlingsaktiebolaget och Nordea Private Banking, kunde en dag med ”Leda med hästar” utbildningen genomföras för en grupp om 9 ungdomar. Söndagen blev fantastisk och ungdomarna tar med sig många insikter och nya lärdomar!  Nedan följer en redogörelse från Olivia Trygg. Längst ned finns även några bilder och en ekonomisk sammanställning.

Olivias redogörelse
23 mars genomförde Trygga Barnen med hjälp av Polstjärna ”Leda med hästar” som en återträff med  aktivitetsgruppen “Ung vuxen” från i höstas. Vi möttes en kall söndagsmorgon utanför Danderyds sjukhus. Det hade snöat men varit plusgrader de sista dagarna så därför var det nu mest lerigt och blött. Vi tog minibussen ut till Träfallet i Knivsta där vi möttes av de supergulliga ledarna Kerstin och Malin.

Det var ingen i gruppen som riktigt förstod vad det innebar att ”Leda med hästar”. Vi blev varmt välkomnade och startade dagen med en fika och teorigenomgång. I gruppen var det bara två personer som tidigare hade erfarenhet av hästar och ridskola. Efter teoriomgången blev det dags för oss att gå ut och möta flocken och se vilken häst vi kunde känna igen oss med. Oftast identifierar man sig i en häst som har en liknande personlighet som man själv har.

Framåt, försiktigt eller nervöst ter man sig väldigt olika i oss precis som i hästarna. Vi blev filmade och kunde sedan själva se vårt kroppsspråk. Dagen handlade om självkänsla, om att släppa kontrollen, om tillit och respekt, energi och fokus. Genom hästarna fick vi nu testa allt detta. I nästa övning fick vi prova att leda hästarna genom en bana, här var det fokus på energi. Till lunch var det dags att komma in i värmen och äta lite morotssoppa med hemlagat bröd och kladdkaka till efterrätt. Det var underbart härligt att se hur gänget växte och hur stolta de var över sina framsteg.

Efter lunchen fick vi sedan rida utan sadel och träns, någon annan fick leda utan att den som red hade någon kontroll alls. Ungdomarna blev alltså tvungen att släppa kontrollen och helt och hållet lite på någon annan.

Vi fick också testa att få hästen av följa efter oss utan att vi höll i. Testa på att “leda” hästen tyckte många var svårt, detta eftersom de var tvungna att vinna respekt genom kärlek men också genom att sätta gränser och putta bort hästen när den kom för nära. En situation som många kunde känna igen sig i från sitt vanliga liv, genom att sätta gränser mot b.la sina föräldrar (den sjuka).  Ungdomarna upplevde att det var jobbigt att stöta bort någon som man egentligen tyckte om, men när man fick hästens respekt och den följde efter så var det en magisk känsla.

Vi slutade dagen med en gruppövning. Vi skulle i grupp tillsammans med en lös häst ta oss igenom flera hinder för att komma fram till ett gemensamt mål. Det blev en sammanfattning av dagens övningar. Vi skulle tillsammans välja ut ett mål och det gemensamma målet vi valde blev – tillit.

Det är en värdering som vi alla tycker är viktig. För att komma fram till målet skulle vi också välja hinder som vi tillsammans med en lös häst skulle ta oss igenom. Hinderna som vi valde och skulle ta oss igenom var rädsla – Med det menar vi att vi är rädda att bli svikna. Rädsla var i form av en gosedjurs-orm som vi skulle gå runt. Nästa hinder var respekt – Med det tänker vi att man först måste vinna någons respekt för att kunna få tillit. För respekt var hindret en plastmatta som vi skulle gå över. Det sista hindret var kontroll – Det innebär att man måste släppa på sitt eget kontrollbehov för att våga släppa in någon annan. Kontroll kom i form av en slalombana som vi skulle ta oss igenom. Tillsammans med den fina och snälla hästen Doris lyckades vi tillsammans ta oss över alla hinder och fram till målet!

Dagen avslutades vid femtiden då vi trötta, glada och fulla med intryck och massor av ny kunskap begav oss hemåt.

Varmt tack för att ni har hjälpt oss att göra detta möjligt!

 

Citat från ungdomarna
”Det var en av de bästa sakerna jag gjort”

”Jag måste tro på mig själv och våga släppa kontrollen”

”Det viktiga är vägen dit och inte målet”

”Jag har idag insett att jag kan mer än vad jag tror”

”Vara ärlig mot mig själv”

”Vara i nuet”

 

Så här användes de insamlade pengarna
Av de insamlade 15 104 kronorna användes pengarna till:

Bilhyra: 2 275,26 kr

Aktivitet: 13 506 kr*

Totalt: 15781,26 kr

Underskott: 677,26 kr

* Fika till ungdomarna var inkluderat i aktivitetskostnaden

Projektet kostade mer än budgeterat, tack vare att Polstjärnaprojektet ”Leda med hästar II” kunde genomföras under budget (700kr) täcks kostnaden. Stort tack till Polstjärna och alla er givare, ni är ovärderliga!

 

Publicerat i Leda med hästar III | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Leda med hästar II

Tack vare 16 gåvor och skatteskänkningar för november 2013 kunde aktiviteten genomföras. Nedan följer en redogörelse från Olivia Trygg. Längst ned finns även en ekonomisk sammanställning. Tyvärr har den andra individuella aktiviteten blivit framskjuten på grund av sjukdom, vi kommer uppdatera uppföljningen så snart den är genomförd.

Olivias redogörelse
Utbildningen genomfördes den 20 mars under eftermiddagen då Olivia tillsammans med en pojke som är 20 år åkte ut under eftermiddagen. Vi kallar honom Erik. Det var en solig och varm dag och pojken var mycket förväntansfull och verkligen längtade efter att få prova detta. Han hade svårt att förstå vad det hela handlade om när vi försökte förklara det för honom. Han älskar djur men har tyvärr inte haft möjlighet att ha någon vidare kontakt med djur alls. Därför såg han med spänning fram emot dagen!

Vi möttes av ledarna Maria och Malin och Erik var till en början blyg. Jag (Olivia Trygg) var med Erik första passet när det handlade om flocken. Han kände igen sig i hästen (Challe) som han träffade först eftersom Challe också var lugn och tillbakadragen så han valde att jobba med Challe resten av dagen. Erik fick först leda hästen genom en slalombana i grimma och sedan helt lös.

”Det var otroligt häftigt att hästen litade på mig”
Erik var lugn och lyhörd och han tyckte att det var helt fantastiskt att hästen litade så mycket på honom. Det betyder oerhört mycket för Erik att någon kunde lita på honom. Allt eftersom dagen gick växte Erik och han blev mer och mer självsäker och vågade ta för sig på ett sätt som jag aldrig har sett tidigare. I bilen på vägen hem pratade han hela tiden, vilket inte är vanligt för den annars ganska tysta och tillbakadragna Erik vi har lärt känna.

Så här användes pengarna från insamlingen
Av de 5 700 kr som samlades in till de två tillfällena användes pengarna till:

Aktivitet: 5 000kr*

Överskottet blev därmed 700kr. Fika var inkluderat i aktivitetskostnaden och transporten stod Trygga Barnen för.

Överskottet från aktiviteten användes till Leda med hästar III. Läs mer om den här. Stort tack till alla givare, ni är ovärderliga!

Publicerat i Leda med hästar II | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Renovering av kaninhuset

Tack vare fem gåvor från privatpersoner och företaget Aktiebolaget SERVUS samt skatteskänkningar för februari 2014 kunde ”Renovering av kaninhuset” genomföras som planerat. Sammanlagt 23 barn och ungdomar deltog under renoveringen. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Linda. Längst ned finns även citat från några av barnen, bilder och en ekonomisk sammanställning.

Lindas redogörelse
Vi började redan på fredagen när alla kaniner lämnat kaninhuset. Allt revs ner och kvar var ett tomt skal som var redo att fyllas med nytt och fräscht! Tidigt på lördagsmorgonen stod alla barnen utanför kaninhuset och hoppade av spänning :) vi hade en snickare som hjälpte oss att bygga nytt, tillsammans med barnen städade vi runt om kaninhuset, planterade blommor och började måla allt det mörka. Mitt på dagen samlades vi alla och åt soppa i solskenet – en helig stund man kunde verkligen känna lycka och förväntningarna i luften!

Söndagen var även den en solig dag. Vi åt pizza, färdigställde kaninhuset, barnen var så härliga dom stod och diskuterade alla tillsammans vart alla nya saker skulle stå och hur de skulle se ut! Vid 18 på söndagskvällen fick de första kaninerna flytta tillbaka till sina splitternya burar, barnen satte sig på bänken och bara kollade på sina små kaniner hur de gick runt i sina burar och inspekterade. Vi var 23 stycken varje dag under 3 dagar och hjälptes åt med vårt kaninhus. Kollar man på bilderna så tycker jag de talar för sig själva. Helt underbart!!

 

Citat från några av barnen
Emma W 15år :Wow, jag kommer aldrig lämna kaninhuset!

Tuva 11år: Bästa kaninhuset! Jag hade det jätteroligt i helgen!

Rebecca 12år: Jag älskar att snickra och måla! Det var jätteroligt i helgen.

 

Så här användes pengarna från insamlingen
7 433,2 kronor till material

787 kronor till fika/mat

Totalt 8 220,20 kronor

Överskottet på 79,80 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt.

Publicerat i Renovering av kaninhuset | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Sportlovsglädje

Tack vare 32 gåvor från privatpersoner och företag; Nordea Private Banking, Nordea region södra Stockholm och Nyköping Strand Utbildningscentrum samt från skatteskänkningar för januari 2014 och överskott från tidigare insamlingar kunde ”Sportlovsglädje” genomföras som planerat. Sammanlagt 37 barn och ungdomar deltog under de tre dagarna. Nedan följer en redogörelse från eldsjälarna Monica och Marco. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna och en ekonomisk sammanställning.

Monicas och Marcos redogörelse
Det var lite ”strul” innan vi visste om det skulle vara snö i backen eller inte. Men…. Friluftsfrämjandet som vi hyrde av hade ordnat med snökanon så att det var snö i halva backen. Det var perfekt för våra ”nybörjarbarn”.  Det är så jättekul att se hur de barn som en gång varit kollobarn hos oss numera är med som lärare. Förstår då att det har en stor betydelse för barnen att få komma ut och lära känna andra ”kulturer”. Det är verkligen det som det handlar om. Det har stor betydelse för barnen att få komma tillbaka efter lovet och kunna berätta om något roligt som man gjort och något nytt som man lärt sig.

Varje dag samlades vi på Mariagården klockan 10.00 för avfärd till Ryssbergen som vårt ”skidåkarsställe” heter. Väl där så var det bara att sätta på skidor och hjälm och bege sig till backen. I år hade vi med oss en del barn som hade lärt sig att åka skidor förra året på kollot. De blandades med barn som aldrig varit på kollo tidigare och som heller aldrig åkt skidor. Det var en stor lycka att se hur varsamt de ungdomsledare som var med, lotsade nybörjarna försiktigt i backen. Viktigast var att kunna bromsa!  Lunch åt vi tillsammans klockan 12.00 och sedan var det ut till backen igen. Klockan 15.00 var det dags för mellanmål och sedan vid 16.00 hemfärd, efter en rolig dag. Barnen var rejält trötta då de satt i bussarna på väg hem igen.

Ett barn som var med och som på förmiddagen åkte skidor för första gången, jublade då hen på eftermiddagen åkte utför alldeles på egen hand. Sååå stolt!

En av ungdomarna som var med har haft en ganska stökig uppväxt och har varit med på sommarkollot som barn under flera år  och även på vinterkollot alla år. Nu är det “barnet” en av våra mest pålitliga ledare, har körkort och var en av chaufförerna i år. Dessutom vill Friluftsfrämjandet satsa på personen för att utbilda till skidinstruktör!

 

Citat från några av barnen/ungdomarna
”TITTA på mej!” (Det var vad man hörde i backen HEEELA tiden!)

” Vi kan väl ha kollo nästa vinter igen?”

”Det här var min bästa dag”.

 

Så här användes pengarna från insamlingen
5 641 kronor till hyrbussar

15 000 kronor till hyra av skidutrustning för alla som deltog

Totalt 20 641 kr

Insamlingen översteg till och med budget med 1 ooo kronor. Det totala överskottet på 3 859 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt.

Publicerat i Sportlovsglädje | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Gemenskap motsatsen till gatuvåld

Tack vare 28 gåvor från privatpersoner, tre från företag, en från ett härligt dansevent, skatteskänkning från december 2013 och överskott från tidigare projekt, möjliggjordes ”Gemenskap motsatsen till gatuvåld” med stor succé! Lag från olika delar av Stockholm möttes i en fotbollsturnering som kännetecknades av positiv anda och respekt för varandra. Längst ned finns en ekonomisk sammanställning och bilder från dagen.

Eldsjälen Nazihas reflektioner från dagen
3 januari klockan 11.00 samlades spelarna i Skärholmens Idrottshall för att delta i fotbollsturneringen. Det serverades frukost och både spelarna och deras ledare var väldigt glada och bemötte andra spelare och ledare med stor respekt genom att skaka hand med alla. Eftersom vi genomfört denna form av turnering två gånger tidigare, även då med Polstjärnas stöd, var det nu enkelt att förbereda utan tidigare misstag.

Spelarna visade en positiv anda genom att vara respektfulla och spred glädje – inga bråk och inget fult spel. Vi hade två legitimerade domare som dömde och spelarna tyckte det var otroligt bra då de kände att domarna var opartiska. Under turneringens gång pausade vi fotbollen och lät ett luciatåg komma in i hallen. De som var med i luciatåget var 5-8 år gamla – de sjöng och hade lärt sig koreografi med hjälp av projektledare i 127-festivalen. Luciatåget fick tyst på cirka 150 personer bland spelare, ledare och publik.

Niklas Holmgren, en känd kommentator från Viasat Sport var på plats och fick alla att känna att de var på en stor match à la Champions League. Även fem kända AIK-spelare var på plats under turneringen: Alexander Milocivic, Nabil Bahoui, Youssuf Saleh, Robin Qison och Edward Owusu. De intervjuades av Niklas Holmgren på plan och det uppskattades väldigt mycket.

Lagen som deltog var, Skärholmen, Vårbygård, Fisksätra, Rinkeby, Rissne, Botkyrka, Fruängen, Älvsjö, Skarpnäck, Tensta, Vårberg och Bromma. Under dagen hade vi ca 500 personer totalt som besökte fotbollsturneringen. Vinnarlaget blev Skärholmen och tvåa kom Vårberg.

När turneringen var över började minglet i Andra hemmet, där vinnarna fick gå upp på scen och ta emot sitt pris. Kvällens mingel innehöll föreläsning för motivation och mål för att lyckas, Spoken word, Stand up, två förebilder från Skärholmens stadsdel fick ta emot pris för årets eldsjäl samt att dj Quality höll en god stämning under hela kvällen.

Vad besökarna tyckte om turneringen
Ungdom 1: ”Jag tycker den här turneringen är den bästa som görs och att så många olika förorter får vara med. Niklas Holmgren gjorde så att man kände att man var på stor match.”

Ungdom 2: ”Expertkommentatorn gjorde en riktig upplevelse. Jag kände mig som ett fotbollsproffs.”

Ungdom 3. ”Skönt och träffa nya människor, tunga priser och bra med avslutning och fest efter.”

 

Av de 22 010 kronorna som samlades in användes 22 000 kronor i enlighet med budget.  Presentkort på 9 000 kronor, mat till deltagare 4 000 kronor, föreläsare och kommentator totalt 6 000 kronor samt t-shirts 3000 kronor till de ungdomar som var och arbetade. Adidas skänkte mycket glädjande tre officiella VM-bollar som användes som fair play-priser till tre av de killar som spelade. Överskottet på 10 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida projekt. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

Publicerat i Gemenskap motsatsen till gatuvåld | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Ur ett annat perspektiv eller Vem är det som fångar upp Jens?

”Jävla huliganer – jävla rasister – jävla förortsungdomar som bränner bilar – bunta ihop dem och släng dem i fängelse!” Den sortens reaktion är inte helt ovanlig. Den är även ytligt sett logisk då vi ofta blandar ihop handlingar och människorna bakom. Vi har en tendens att reagera på andra människors handlingar utan att se människorna som utfört dem.

Jag var med och demonstrerade i Kärrtorp den 22 december. Fick känna kraften när människor går samman. Var glad över det arbete som Linje 17 lagt ned för att kunna samla så många. Men blev också besviken på de snäva perspektiv som kom fram i många budskap under manifestationen.

Låt oss försöka se ur den här personens perspektiv, han är en av de som häktades efter attacken den 15 december. Låt oss kalla honom Jens. 19 år och ostraffad sedan tidigare. Inga skulder hos Kronofogden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utdrag ur Dagens Nyheter december 2013

 

Varför var Jens med och attackerade demonstranter den 15 december 2013? Varför? Är det någon som tror att Jens mår bra? Är det någon som tror att han går runt med positiva känslor i kroppen och känner framtidstro?

Jag kan förstå om vi utomstående instinktivt kan tycka att Jens ska straffas, att ”rasisterna ska bort från våra gator”. Men det bör få stanna vid att vara en tanke. Våra handlingar däremot bör vara det vi inte tänker på i första hand – kärlek och omtanke. Tonvis med sådant. Vi måste kunna skilja på handlingarna och människorna bakom. Hur vidriga handlingar det än handlar om finns det alltid en människa bakom. En människa som går att känna igen sig i om vi bara tar oss tid att lyssna, att förstå.

Ja, men det är lätt för dig att säga Kalle, tänker du kanske. Hur skulle jag känna om det var jag själv eller mina egna barn som skadades eller rentav dödades? Jo, jag skulle nog känna ett djupt hat gentemot gärningsmannen. Men, och detta är viktigt – jag är medveten om att det vore felaktigt att tänka så. Det som är fel är handlingen, inte människan bakom. Och det enda sättet som finns för att försvara sig mot dylika handlingar är att se till att så många människor som möjligt får den kärlek, den omtanke som behövs under uppväxten. Finns den inte inom familjen är det vi utomstående som på olika sätt måste bistå.  För att minska risken för framtida hemska handlingar måste vi försöka förstå genom att se ur ett annat perspektiv.

Det är nästan alltid handlingarna som får uppmärksamhet i media. Se på det kanske mest extrema i världshistorien: Adolf Hitler. Alla får i skolan lära sig om det som hände under andra världskriget. Vi lär oss årtal, vi lär oss om olika slag. Men vad vet vi om människan Adolf Hitler? Varför har vi inte fått veta något om hans uppväxt? Om att hans far gick bort när han var 14 och hans mor när han var 18? Att skolgången började bra men sedan blev alltmer problematisk? En gång var Hitler en av oss. Men något hände på vägen. Allt som Hitler gjorde och alla andra hemska handlingar i historien hade kunnat undvikas om det funnits någon som fångat upp människorna bakom. Som tagit tillvara dessa människors positiva krafter. Vem är det som fångar upp Jens?

Vi kan hitta olika slags lösningar på problemet, men för att verkligen komma åt källan behöver vi se ur Jens perspektiv. Inte ur det vi tror är Jens perspektiv, inte heller det någon annan säger är Jens perspektiv. Utan verkligen ur Jens perspektiv. Jens måste bli lyssnad på. Först då kan vi förstå den grundläggande frågan Varför? Om hans föräldrar av olika anledningar inte kan ta sitt föräldraansvar måste någon annan göra det – en polis, en lärare, en idrottsledare för att nämna några exempel. Vi får inte släppa taget om Jens som så uppenbart är på glid.

Jag vågar ta gift på att Jens går runt med ett kompakt förakt för samhällets olika instanser, för etablissemanget. Något i hans arv och miljö har gjort det logiskt för honom att delta i attacken den 15 december 2013. Att vara ”ingen” är inget alternativ. Då är det bättre att tillhöra en nazistisk sammanslutning för Jens. Men det är knappast det han innerst inne vill. Med andra ord måste det till ett tredje alternativ. Det alternativet måste ta sin utgångspunkt i någon annan av de drivkrafter som Jens har. Det finns med 100 procent säkerhet åtminstone en person som känner till Jens andra sidor. Kanske hans mamma, pappa, ett syskon, en lärare, en granne eller en kurator. Den personen behöver få stöd för att med total uthållighet erbjuda sitt stöd till Jens. Han måste få misslyckas för den förändring Jens behöver genomgå är det få som orkar med. Men vinsten för honom själv och för samhället är monumental. Vi får inte misslyckas.

Jens kommer inte bli hjälpt av hårdare straff för politiskt våld. Han kommer inte på något sätt att bli hjälpt av att vi inte vill ha rasister på våra gator. För vad är det underliggande budskapet i det? Jo, att han inte hör hemma hos oss andra. Utanförskap skapas i tomrummet, i bristen på medmänsklighet.

Vi vet vem Jens är (han heter självklart något annat), vi vet säkert var han bor, vi vet troligtvis mycket om hans bakgrund. Klarar vi av att samla 20 000 personer i Kärrtorp borde vi klara av att få Jens att känna framtidstro och glädjen av att tillhöra en positiv gemenskap med mångfald.

Det handlar inte om att acceptera handlingarna. Det ska vi aldrig göra. Det handlar om att förstå dem som utför handlingarna. Svaret på Varför?

Någonstans måste vi börja. Jag tar gärna en kontakt med Jens för att sitta helt tyst och lyssna på hans berättelse. Skratta gärna om du tycker jag är naiv, men att inte göra något eller att bara straffa Jens kommer aldrig att leda oss framåt.

Karl Lindqvist

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning En värmande känsla av jul

Tack vare gåvor från 35 privatpersoner, 2 företag och skatteskänkningar för oktober 2013 kunde projektet ”En värmande känsla av jul” genomföras. Sammanlagt 29 ungdomar deltog vid de fyra tillfällena fram till jul. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Annesofie Blixt. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder samt en ekonomisk sammanställning.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna

Projektet ”En värmande känsla av jul” blev för mig över förväntan. Vi har totalt nått 29 ungdomar som har deltagit i våra aktiviteter. Vi trodde oss från början kunna nå högst 20 ungdomar så därför var det en glädjande överraskning att så många kom! Sammanlagt har ungdomarna rest 3309 km från norr till söder för att kunna medverka på adventsmys samt mini-julafton.

Ett stort tack från mig, Annesofie och min organisation, Tilia till er som skänkt pengar till ”En värmande känsla av jul”. Ni är änglar var och en av er för oss!

Såhär anordnades En värmande känsla av jul per tillfälle:

1:a advent, tema armband

Vid projektets första träff fick ungdomarna göra s.k. Tilia-armband och bl.a. pärlor, bokstavspärlor och tråd inhandlades med hjälp av medel från insamlingen. Vi valde att göra armband för att mjukstarta julsatsningen lite, men även glögg och pepparkakor fick plats i schemat. Värmen var påtaglig när ungdomarna lämnade oss denna söndag med varsitt armband på sina armar, som en påminnelse om att vi alltid har varandra.

2:a advent, tema julpynt

Under andra söndagen i advent var temat ”julpyssel” och de alster som skapades under kvällen skulle användas för att pynta ungdomarnas egen mini-julafton. Material kunde bekostas med hjälp av insamlade medel och bestod bl.a. av papper i alla olika sorter, tejp, lim, glitter till stjärnor, hjärtan, struttomtar, änglar, kulor och julkort. Julkorten skickades ut till alla som på olika sätt hjälpt till under året som gått, privatpersoner som företag. Ungdomarna sa flera gånger under kvällen att det är så häftigt att med något så enkelt kunna ge tillbaka. Det blev en slags tomte-verkstad i ren ”Pay-it-forward”-anda.

3:e advent, tema bak

Den tredje advent stod bakning på schemat. Vilken värme det var i det röda lilla huset den dagen. Det var inte enbart ugnen med de nygräddade lussebullarna och adventsljusen som värmde upp huset, utan den fantastiska gemenskap vi hade genom bak och mys. Tillsammans gjorde vi ett Tilia-pepparkakshus, marsipanfigurer och rullade tryfflar. Just bak och mat kan inför jul väcka många känslor, då ätstörningar många gånger ingår i den problematik vi möter. Denna söndag gjorde vi det tillsammans utan fördomar, krav och prestation och istället med glädje, skratt och värme.

4:e advent, Rimstuga och julafton

Vid sista tillfället anordnades en egen mini-julafton. Ungdomarnas godsaker dekorerade bordet och en julgran stod klädd med pynt och klappar under. Det fanns möjlighet att ta med julklappar att slå in samt att lacka och rimma under eftermiddagen. Med hjälp av insamlade medel fanns lackstång, papper, snöre och etiketter att tillgå för detta Dessutom bjöds det på glögg, julmust och jullunch under dagen och kvällen avslutades med en uppskattad julklappsutdelning. Vid sista tillfället kom också Marie och Rebecca från Polstjärna på besök. Vad som sedan följde är svårt att förklara i ord. De spontana tacken som kom från ungdomar under julklappsutdelningen, då inte ett öga var torrt.
Rysningarna när “Tänd ett ljus” sjöngs av ungdomarna i stämmor. Känslan av att “ingen kan göra allt, man alla kan göra något” när Denise lämnade över 2600 kr till oss, tack vare sitt Always choose life, armbandsprojekt. En del blickar som delades, som ett avslut på detta år, då vi genom Tilia gått igenom så mycket tillsammans – att en julafton med varandra kändes helt självklar. Vi vet inte hur vi ska kunna tacka er som bidragit, men hoppas denna text förklarar en del.

Ungdomarna röster

”Jag vill bara vara kvar här hela kvällen, inte gå hem. Det är så skönt att veta att jag kan vara här med min söndagsångest, och veta att alla känner likadant, men att inte behöva sitta och älta det.”

“Tilia och Annesofie har räddat mitt liv – tack för att ni finns!”

”Får fortfarande tårar i ögonen när jag tittar på blocket o presentkortet jag fick från er. Oavsett vad så är det den gåvan som kommer betyda mest för mig. Saknar dig redan. Önskar så att jag kunde få lite Annso-terapi oftare. Du behöver inte säga något. Det räcker att vara i din närvaro eller en blick för att du ska laga flera hål. Tack för att jag får vara runt dig!”

”Jag skulle bara titta förbi en timme och säga hej, men blev kvar tre…!”

”Tack för jag fick komma idag Martina och Annso. Det är så skönt att man kan vara sig själv och inte spela någon annan “roll” som man får ofta göra hos släkten och andra ställen. 

“Super tack o fin julklapp kram finaste människor!!!”

Så här användes pengarna från insamlingen:

4211,19 kr till pyssel och bakning

1469,75 kr till mat

3375 kr till resor för de som vill var med och som bor en bit bort.

Totalt 9055,94 kr

Totala kostnaderna översteg budgeten med 55,94 kronor. Vi samlade dock in 100 kronor över budget och överskottet på 44,06 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida projekt. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt.

Metro valde att skriva en artikel om projektet i sin artikelserie ”Dela julen!” ”Hon fixar julen för unga som mår dåligt!” går att läsa här.

Publicerat i En värmande känsla av jul | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Saknar dig Våga va’ dig själv läger-2013

Tack vare gåvor från 16 privatpersoner och ett företag, Nordea Private Banking kunde idrottsläraren Mika Päiväniemi återsamla 39 ungdomar från sommarens läger under två dagar på höstlovet. Längst ned kan du även ta del av bilder från dagarna och en ekonomisk sammanställning.

Varje sommar anordnas sommarläger för ungdomar i åldern 12-15 år av Stiftelsen Våga Va’ Dig Själv! Sommarlägren, som genomfördes på Flatön i Göteborg i somras innehöll fysiska och tankeväckande övningar som stärkte samhörigheten och tryggheten i gruppen. Med andra ord stod både fysisk rörelse och personlig utveckling på schemat. Fokus var att stärka självkänsla och självförtroende hos individen samt att uppmuntra ungdomarna till en aktivare och positivare livsstil. Ungdomarna ska våga vara sig själva och kunna ta hänsyn till andra.

Under höstlovet fick de nyfunna vännerna chansen att ses på en ledarledd återträff i Bålsta. Vilken glädje!

Mikas sammanfattning och reflektioner

Nu har vi haft en intensiv och aktiv återträff med 39 ungdomar från sommarens två läger. Det var 45 anmälda, men tyvärr några avhopp på grund av sjukdom. Eftersom vi samlade ungdomar från två olika lägerveckor i somras så var det flera som hittade nya vänner som vi hoppas de fortsätter att ha kontakt med.

Dagarna innehöll mycket ”prat” med varandra och olika aktiviteter. Jag tycker att återträffen gick mycket bra och den var väldigt uppskattad hos ungdomarna. Även om det är mycket jobb kring att arrangera själva träffen känner jag att jag får mycket tillbaka från ungdomarna. Energi som gör att jag vill fortsätta att göra det jag gör. Nu fortsätter vi planeringen inför nästa sommars läger – så spännande att se hur det kommer att bli!

Jag vill passa på att tacka personalen i simhallen i Bålsta, bowlingen i Bålsta, Gransäterskolan i Bålsta och alla givare för all hjälp.

TACK SÅ MYCKET!

Beskrivning av aktiviteten

Återträffen med ungdomar från olika delar av landet pågick i 24 timmar från torsdag 31 oktober till fredag 1 november på Gransäterskolan i Bålsta. Dygnet innehöll bl.a. besök i simhallen och Bowlroom i Bålstad, vilket var mycket uppskattat hos ungdomarna. Många aktiviteter genomfördes också i skolans idrottshall.

Måltiderna intogs på Gransäterskolan vid ett stort långbord där alla var samlade. Det serverades näringsrik och god mat som paret Thorsell ordnade i Gransäterskolans hemkunskapssal. Fredagen avslutades med en ca tre timmars lång utevistelse. Vädret var okej förutom en längre regnskur, men ungdomarna var tappra och höll uppe humöret genom att spela fotboll, brännboll eller tränga in sig i små stugor och prata med varandra. I regnet smakade det extra bra med grillad korv och hamburgare. Glädjen över att träffa sina nyfunna vänner var påtaglig, vänner som betytt otroligt mycket för många.

Barnens/ungdomarnas röster

“Kanon att få ses igen”

“Vill bli ledare, när är ledarkursen?”

“Jag kommer på lägret nästa år!”

Initiativet till ”Våga va´dig själv”-lägren

Idrottsläraren Mika Päiväniemi har alltid brunnit för barn- och ungdomsfrågor. När han efter en tjänstledighet fick höra den tragiska nyheten att en av hans elever, Linda Falkbäck, tagit sitt liv efter en kort tid av trakasserier av sexuell karaktär, kände han att han ville göra ännu mer för barn och ungdomar. Det var då han engagerade sig som ledare på ”Våga va´dig själv”-lägren genom stiftelsen som Linda Falkbäcks föräldrar startade 2005 till minne av dottern.

I år var det åttonde ”Våga va’ dig själv”-lägret som stiftelsen tillsammans med Mika genomförde, för att motverka utanförskap hos ungdomar. Idag anordnar stiftelsen sommarläger, temadagar runt om i Sverige och sprider sin filosofi om att alla ska få vara sig själva.

Av de 20 940 kr som skänktes till projektet användes 1 350 kronor till övernattning, 1 800 kronor till bowling, 1 083 kronor till simhall och idrottshall, 5 568:60 till mat och 8 429:20 kronor till transport. Överskottet på 2 709,20 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida projekt.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

Publicerat i Jag saknar dig - Våga va' dig själv-läger 2013 | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Tänk om alla vore lika – hemska tanke!

Under mina snart tre år med Polstjärna har jag stött på många olika människor som berikat mig. Det har slagit mig hur viktigt det är med just olikheter. Tänk om alla vore lika, jag menar exakt lika. Vart du än åkte så skulle du möta människor som såg ut precis som du, tänkte precis som du. Är inte det en obehaglig tanke?

Visst är det extremt att tänka så men det visar med all tydlighet att mänskligheten behöver mångfald. Det skulle inte bara vara fruktansvärt tråkigt om alla vore exakt lika, det skulle leda till mänsklighetens undergång.

Det slår mig ofta hur vissa människor betraktas som annorlunda – som om det vore något dåligt. Vi har ibland en tendens att negativt fokusera på det som avviker istället för att se varje individs begåvning. Och det har alla! I det annorlunda ligger möjligheter till andra perspektiv. Och vi är faktiskt alla annorlunda – det beror bara på vad man jämför med.

Det kostar tid att se det unika i varje barn som växer upp, och väldigt mycket pengar om vi inte gör det. Men om det är något vi behöver så är det en massa olika barn som växer upp i ett samhälle där det är okej att vara sig själv.

Jag beundrar de eldsjälar Polstjärna stöttar. De ger så mycket av det mest värdefulla vi har – tid. Ibland blir jag orolig för att de brinner för mycket för det de gör för barn och unga. Men där tror jag att Polstjärna har en roll att fylla som ett stöd både ekonomiskt och som en allmänt hjälpande hand.

Och Polstjärna i sin tur behöver det stöd vi får av dig. Sedan starten har lite knappt 300 privatpersoner och ett tiotal företag gett sitt stöd till Polstjärnas 36 olika projekt. Tänk att så relativt få har kunnat åstadkomma så mycket!

Karl Lindqvist

PS. Vill du läsa fler av mina tidigare reflektioner? Jag har nu samlat dem i Polstjärnas blogg under kategorin Kalle reflekterar: http://polstjarna.se/category/kalle-reflekterar/

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , | Lämna en kommentar