Uppföljning – När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia

Tack vare gåvor från 28 privatpersoner, 1 företag och överskott från tidigare insamling kunde aktiviteten ”När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia” genomföras. Totalt deltog ett femtiotal ungdomar vid de fyra adventsmysen. Nedan finner du Eldsjälen Denise reflektioner, sammanfattning från dagarna, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Denise reflektioner:
Jag vet inte hur jag på något sätt ska kunna sammanfatta känslan jag haft under dessa fyra tillfällen annat än att det verkligen känts som att vi tillsammans skapat något utanför det som ord kan beskriva. Att sitta där och se hur ungdomar och volontärer skratta, kramas, sjunga med i julsånger, tipsa varandra om sina favoritlåtar, fläta någons hår och hålla om varandra. För mig känns det som så mycket mer än en aktivitet. Kanske är det faktiskt så att det är omöjligt att lyckas förklara för alla som inte var där hur det kändes att sitta just precis där med ungdomarna som gör hjärtat och hela kroppen så varm bara genom att vara sig själva. Var och en av alla ungdomar som deltagit har bidragit på så många olika sätt genom att vara allt som bara de är och jag är så tacksam för varje stund som jag fått dela tillsammans med alla under Tilias julstöd. Det har pysslats julkort och ljuslyktor, skrattats under spelet ”lapp i pannan”, bakats kanske världens godaste julfika och alla adventsmysen avslutades med en minijulafton som inte går att sätta ord på för att den var så fin. Vid varje tillfälle har jag känt hur gärna jag bara skulle vilja stoppa tiden och låta hela världen få känna av den gemenskapen och värmen som funnits i rummet tack vare alla ungdomar och volontärer som varit med. För mig är det just precis det som skulle kunna sammanfattas som att; tillsammans kan vi skapa något magiskt. TACK.

Ett stort jättetack till alla ungdomar som deltagit, till alla givare, till Polstjärna och tack till alla er som på olika sätt bidragit till att göra Tilias julstöd 2015 möjligt! För ingen kan göra allt, men alla kan göra något och tänk hur mycket fint och värdefullt vi kan göra när vi gör något tillsammans.

Såhär anordnades ”När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia” per tillfälle:

1:a advent, tema julkort
På första adventsmyset så tillverkades det över 120 stycken julkort som sen skickades till personer och företag som på olika sätt stöttat Tilias arbete under år 2015. Det blev en väldigt härlig känsla i rummet när alla ungdomarna tillsammans pysslade ihop julkorten för att ge tillbaka till alla som bidragit under året. Efteråt blev nog vi alla chockade över hur många julkort det verkligen blivit och hur häftigt det var hur alla korten skiljde sig från varandra men med samma bakomliggande tanke; tillsammans är helt klart logiskt. Under det första tillfället användes bland annat; papper av olika slag, lim, glitter, bokmärken, klistermärken, tejp, stämplar och lackstång.

2:a advent, tema julbak
Adventsmys nummer två ägnades åt att baka. Det bakades knäck, rocky road, pyntades pepparkakor och det gjordes även två stycken olika versioner av det årliga och obligatoriska Tilia-pepparkakshuset. Vi ville att det skulle finnas något för alla att baka, oavsett om man ville vara för sig själv eller i grupp, detta för att alla ska känna sig välkomna och att det var okej. För den som ville baka själv så fanns det till exempel pepparkakor att pynta och för den som ville vara i grupp så fanns det pepparkakshus att försöka få ihop tillsammans. Att baka kan för en del med ätstörningar vara kopplat med negativa tankar, så därför kändes det lite extra viktigt att försöka vända det och istället skapa en stund med glädje och gemenskap. Efter att vi bakat så hann vi även med spelet ”lapp i pannan” och fika med glögg, te och tomteskum. Allt det som hade bakats sparades sen till 4:e advent och minijulafton och på så sätt fick även ungdomarna vara en del i att förbereda inför minijulen.

3:e advent, tema julpyssel
Tredje advent gick i julpysslandets tema och det pysslades ljuslyktor med decoupage, flätade hjärtan, änglar och smällkarameller. Eftersom att tredje advent även var dagen för lucia så bjöd vi alla ungdomar på lussebullar och sjöng tillsammans med till julmusiken. Att sitta där och höra hur ungdomarna välkomnar varandra in i gemenskapen, har fina samtal och sen när vi ska säga hej då säger ”hoppas vi ses nästa söndag, jag längtar redan” värmer väldigt mycket i hjärtat hos alla oss volontärer som var på plats.

4:e advent, julafton
Tilias julstöd avslutades med en mini-julafton och allting som ungdomarna hade bakat och pysslat togs fram. Vi fick även möjlighet att ha vår julafton på Scandic Grand Central så att flera ungdomar kunde få fira jul med oss, stort tack till Scandic för det! Totalt 25 ungdomar kom och det var flera av de tjugofem som hade rest långt för att få fira jul tillsammans med oss. Vår julafton började med att klä och pynta julgranen så mycket som bara fick plats för att sen övergå till att pyssla, fika med julfika och spela spel i nästintill oändliga mängder. Lapp i pannan, viskningsleken fast i ritversion, twister och land-och-stad har hängt med under hela årets julstöd och självklart blev de spelen även en del av minijulen. Det bjöds på glögg, tomteskum, saffranskrans, julmust, pepparkakor och allt som ungdomarna hade bakat under andra advent. Skratten och kramarna avlöste varandra och värmen spred sig återigen i hela rummet samtidigt som julmusiken gick varm i bakgrunden. Marie från Polstjärna kom och delade eftermiddagen med oss, vilket vi alla blev så glada för, tack för att vi fick dela dagen med dig Marie. Under minijulen så hade vi även julklappsutdelning till alla ungdomar med spontan rim och så fick vi hjälp av vår alldeles egna Tilia-tomte som kämpade på väldigt bra med utdelningen av alla julklapparna. Vi avslutade sen vår julafton med raketen och dans runt granen som blev ett underbart avslut på en mini-julafton i sann Tilia-anda.

I år kunde vi också för första gången ha minijul på plats i våra lokalavdelningar Göteborg och Malmö, något som gjorde det lättare för ungdomar att ta sig från hela Sverige när det inte bara fanns minijul i Stockholm. Även där blev dagen fylld med pyssel, julklappar, julfika, spel, fina samtal, gemenskap och värme. Totalt deltog ett tiotal ungdomar på Tilias mini-julafton i Göteborg och Malmö.

Ungdomarnas röster:

”Värmen i rummet går inte att beskriva. Bästa julfirandet jag varit med om någonsin.”

”Jag blir så rörd och min tacksamhet är så stor att orden inte räcker till, tills jag hittar orden vill jag bara säga tusen tack för allt! Tänk att det finns så otroligt fina människor på en och samma plats, så mycket kärlek!”

”Fjärde advent och mini-jul med Tilia. Något som för mig har kommit att betyda så himla mycket. En plats med trygghet och glädje. Tack. Tack. För att jag får vara en del av detta. Tillsammans är logiskt. Och för att; vi är så bra tillsammans.”

”Du vet magiska stunder, känslor som stannar kvar, leenden av de sannaste och mest genuina sorten – då ordet tacksam plötsligt stavas så litet, i jämförelse med storleken på känslan. SÅ. Precis så.”

”Innan hade jag bara traumatiska minnen förknippade med julen men när jag tänker på julen med Tilia så känner jag mig helt varm i hjärtat.”

Ekonomisk sammanställning
Totalt samlade vi in 11 400 kronor. 4 574,34 kr användes till pyssel och bak. 967,79 kr användes till mat och 3 833 kr användes till resor för de ungdomar som ville vara med och som bor en bit bort. De totala kostnaderna uppgick till 9 375,13 kr, vilket innebär ett överskott på 2 024,87 kr som går vidare till Tilias kommande insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt – tillsammans är grejen!

 

 

Publicerat i När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia | Lämna en kommentar

Uppföljning Julträff med Sommarkollo4me

Tack vare gåvor från 12 privatpersoner, skatteskänkningar och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten “Julträff med Sommarkollo4me” genomföras. Tillsammans är grejen! Sammanlagt deltog sju ungdomar plus fem vuxna. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Julavslutningen med Sommarkollo4me bjöd på 3-kamp på O’Learys på Tolv Stockholm och en matmeny på McDonalds vid Globen. Vi blev 7 ungdomar och 5 vuxna som deltog i årets sista gemensamma aktivitet. På de 2 timmar vi var på O’Learys körde vi basket, minigolf och bowling.

Basket gick ut på att kasta bollar i en korg, så många som möjligt på en given tid. På minigolfen räknade man slag medan bowlingen blev en något mer svettig angelägenhet. När vi valde att äta på Mc Donalds efter 3-kampen var det för att vi visste att ungdomarna skulle gilla det. Medan några knaprade på sin efterrättsglass delade vi ut julgåvorna: En pocketbok, precis om som i fjol. Förra året hade nämligen många ungdomar uttryckt enorm uppskattning för sin bok. En förälder hade också berättat om sin son som förkovrat sig med sin bok på sitt rum – efter att inte läst en enda bok på flera år. Därför blev det nu en bok igen.

Ungdomarna hade vuxit och mognat sedan kolloveckan i juli. Några har börjat på gymnasiet med allt vad det inneburit, inte minst en nystart. Andra har helt enkelt blivit längre, mer vuxna. De utstrålade en annan slags trygghet med hur de såg på sig själva. Ungdomarna bjöd på sig och kontakten mellan oss alla verkade djupare än förr. Det var uppenbart att det är mycket som hänt i ungdomarnas liv sedan kollot.

Att följa dessa ungdomar över tid och se dem utvecklas mot vuxenhet väcker hopp och livstro. Livet kan ta nya vändningar. Det går att göra skillnad i andras liv. Ungdomar låter sig beröras och vägledas. Denna julträff med våra kolloungdomar gav oss kvitto på det ännu en gång. Tack till alla givare och tack för allt stöd under hela kollo-året. Vi fortsätter 2016! God Jul och ett Gott Nytt År.

Citat från några av ungdomarna
”Det viktigaste var ju inte att vinna på 3-kampen utan att vara med varandra, och det var vi!”

”Bästa gänget samlat igen!”

”Det var skönt att träffas igen nu vid jul, och så ses vi igen på fikaträff nästa år!”

Ekonomisk sammanställning
Av de 12 800 kronor vi samlade in användes 5 693 kronor. Kostnaderna för julklapparna i form av böcker blev lite högre än budgeterat (1 942 jämfört med 1 250 kronor) medan mat och 3-kampen blev lägre (986 kronor jmf med 3000 kronor och 2 765 kronor jmf med 8 550) då det var en del ungdomar som inte kunde komma. Överskott på 7 107 kronor kommer användas till framtida insamlingar hos Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Julträff med Sommarkollo4me | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

IS-krigare eller inte IS-krigare – det är inte frågan

Låt oss anta att du nyss fötts. Är din första tanke att du ska bli IS-krigare? Knappast. Men inte heller tänker du att du ska bli rörmokare. Knappast. Eller banktjänsteman. Eller en ny Zlatan. För du har ingen aning om varken det ena eller andra.

En fråga som många ställer sig i dessa dagar (inklusive vi själva) är ”Hur kan unga människor välja att ansluta sig till IS?” Den frågan kan tyckas relevant, men har inte större relevans än ”Hur kommer det sig att vissa hejar på Hammarby?” så länge som vi tror att valet handlar om IS-krigare eller Inte IS-krigare och Hammarby eller Inte Hammarby. Det handlar om något annat.

Vi föds alla med en uppsättning gener som kan blomma ut till i princip vad som helst. Det är sannerligen något fantastiskt. Riktningen styrs i mångt och mycket av vår uppväxt och det sammanhang vi befinner oss i. Någon blir rörmokare. Någon IS-krigare. Någon annan blir fotbollsproffs.

Alla behöver ett sammanhang. Ett sammanhang där vi betyder något. Har en plats.

Just nu ser vi runtom i världen exempel på handlingar som anses omänskliga. Samtidigt är det lätt att konstatera att det är just människor som utfört handlingarna. Med andra ord är det kanske så att vi har en alltför snäv syn på vad som ryms inom begreppet mänskligt. Det handlar inte om att acceptera handlingar som skadar eller rentav dödar människor, men vi behöver tänka på ett annat sätt för att förstå handlingarna.

Ett annat sätt att tänka är att fundera på vilka behov det är som döljer sig bakom handlingarna. Med ett sådant tankesätt är det betydligt enklare att se människorna bakom handlingarna. Det kan kännas svårt, rentav motbjudande, att rörmokaren drivs att samma behov som IS-krigaren. Men på Polstjärna tror vi inte att det är konstigare än så. Valet står inte mellan IS-krigare eller inte IS-krigare. Det handlar om en plats i ett sammanhang där man efterfrågas och kan bidra med något. Om det sedan handlar om att sjunga och imponera på motståndarlagets hejarklack eller att rentav spränga sig själv i luften, ja det spelar mindre roll. I bägge fallen har man upplevt att man har en roll, en betydelse.

Alla människor verkar inte ses som en tillgång. Vissa finner sig i det och går ned sig i självdestruktivitet. Andra finner sig inte i det och visar det i ord och handling. I många fall försynt genom passivitet, i fler fall genom verbal aggressivitet och i sällsynta fall genom otänkbara övergrepp på andra människor.

Det borde finnas ett uttalat mål i Sverige att varje invånare ska känna sig sedd, hörd och respekterad. Så länge det inte efterlevs kommer det finnas individer som protesterar. Och protesten i sig borde vi vara väldigt glada över om vi vill ha ett samhälle med människor som är mänskliga. Samhällets viktigaste uppgift blir därmed att visa hur man kan stå upp för sig själv utan att det sker på bekostnad av andra.

Tänk om skolan kunde vara den plats, det sammanhang, där varje ung människa känner sig sedd, hörd och respekterad?

 

Publicerat i Nyhetsbrev | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Återträff Du äger – följ med på Tilialäger

Tack vare 38 gåvor från privatpersoner, månadsgivare och 1 företag samt överskott från tidigare insamlingar kunde Tilias återträff ”Du äger – följ med på Tilialäger” genomföras under höstlovet. Sammanlagt deltog 11 ungdomar från olika delar av Sverige. Nedan följer eldsjälen Annso Blixts berättelse från dagarna. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder samt en ekonomisk sammanställning över vad pengarna har använts till.

Eldsjälens sammanfattning och reflektioner
Det är magiskt att se vilken stor förändring som kan ske av samma typ av aktivitet, plats, ungdomar och ledare, men med en lägervecka med Tilia och 4 månaders skillnad i tid emellan.

När vi sist sågs, under Tilialägret i somras, var det 16 väldigt nervösa (fullt förståeligt och helt naturligt) ungdomar som kom till oss. Vi jobbade på hårt med alla individuella utmaningar var och en stod inför med temat självkänsla som grund. Vi utmanade oss också i att koppla av och koppla bort. Vi vill att vår vecka ska vara en frizon, med möjlighet att helt lägga bort internet och sociala medier för att kunna vara där och då, med varandra.

Även denna vecka gör sig våra grundläggande behov som människor påminda, inte minst hos våra ungdomar. Till exempel att just få stänga av och koppla bort. Eller det enorma behovet av att få prata om hur man mår, känner och tänker, bortom prestation och den värld skolan eller många arbetsplatser erbjuder.

När vi samlas igen för återträffen finns ett helt annat lugn hos våra ungdomar än i somras. Jag ryser när jag skriver det här, för även om det ser olika ut för dem alla, har en del tagit kliv rakt ut i det friska, och till och med vågat hoppa av den där utbildningen som bara var en trygghet och inte alls ett val från hjärtat. Andra har under sommaren insett hur mycket de har att jobba med, men har identifierat punkter i livet som behöver ändras på och gör det med stor kämparglöd och med oss i ryggen.

Jag blir så himla berörd när jag ska försöka förklara våra ungdomar för andra, det är inte en lätt uppgift att göra dem rättvisa. För mig är de inte de där ungdomarna, som lider av psykisk ohälsa. För mig är de starka gladiatorer, som trots omständigheter krigar sig igenom allt, och lyckas ändå behålla det varmaste sättet att vara mot varandra. Det beundrar jag och jag är fast besluten om att vi som samhälle behöver göra förändringar men vi måste också inse vilken resurs vi har i de här ungdomarna. Jag är övertygad om att vår värld skulle vara en vackrare plats om det satsades mer på dessa guldklimpar.

Beskrivning av aktiviteten
Återträffens främsta syfte är att visa att vi vuxna ledare, som alla skapar relationer till våra underbara deltagare finns kvar, även efter sommarens lägervecka. Jag är fast övertygad om att om vi ska kunna skapa förändring i vårt samhälle, gällande ungas ökande psykiska ohälsa, behöver vi satsa på kvalité istället för kvantitet. Vi kan inte bara rusa på och sätta i system att hjälpa individer som alla har olika behov på samma sätt eller enligt samma behandlingsmodell. Vi behöver lägga bort våra åsikter om hur vi vuxna anser att unga vill ha stöd och se bortom det tolkningsföreträde som så ofta finns inblandat i kommunikationen vuxna – ungdomar.

Vi bygger vår verksamhet på våra ungas önskan och behov, så även vår lägeråterträff. Det resulterade i en helg med korvgrillning ute, brasmys varje kväll, spelhäng, tipspromenad, massa roliga lekar med vår underbart påhittiga och smått galna ledare Linnéa, föreläsning om att följa sitt hjärta där man bland annat fick fundera över frågan: Vem är det som bestämmer i mitt liv? Yoga och meditation. Ungdomarna var kloka att avstå oktoberbad, vilket några av ledarna däremot tyckte var en bra idé. En helg där vi återigen fick njuta av varandras sällskap och knyta ihop säcken ordentligt efter sommarlägret.

Ungdomarnas röster 

”Lägret i somras var den där sista knuffen som behövdes för att våga lägga en av de sista pusselbitarna. Jag förstår verkligen varför tankebanorna sett ut som de gjort. Jag har en helt annan inställning mot mig själv nu, jag ser verkligen det nu när jag är på återträffen och ser tillbaka.”

”Jag tycker att återträffen är något helt magiskt. Att få stanna upp och bara komma tillbaka till all trygghet.”

”Ledarna is the shit of the shit. HAHA lät ju inte positivt, men ni är bäst.”

 

Ekonomisk sammanställning
Totalt samlade vi in 22 880 kronor.

Vi hade några ungdomar som inte följde med på grund av jobb/skola. Detta innebar att vi blev fem deltagare färre än beräknat från början. Vi missade att skriva ut att vi behöver hyra en bil och köpa visst material till aktiviteter i vår budget för insamlingen, och använde efter diskussion med Polstjärna del av det som blev över från att dessa deltagares mat och boendekostnad uteblev till att hyra en bil, köpa brasved, tennisbollar och ficklampor.

8 040 kr användes till hyra av Skatboet. 8 009,78 kr användes till mat och material. 1 694,32 kr användes till hyra av bil. De totala kostnaderna uppgick till 17 744,10 kr, vilket innebär ett överskott på 5135,90 kr som går vidare till Tilias framtida insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

 

Publicerat i Återträff Du äger - följ med på Tilialäger | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Återträff Sommarkollo4me 2015

Tack vare gåvor från sex privatpersoner, månadsgivare, skatteskänkningar, stöd till framtida insamlingar och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten “Återträff Sommarkollo4me 2015” genomföras. Tillsammans är grejen! Sammanlagt deltog 11 ungdomar plus sju ledare. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Att ses igen 2 ½ månader efter sommarens kollo är ett spännande ögonblick för alla. Trots att man har varit i kontakt med varandra under tiden via mobilen eller träffat den ena eller andre är återträffen ett unikt tillfälle. Alla återvänder tillbaka till kollot, en plats som många har börjat förknippa med lugn och harmoni. På kollot har alla sin plats.

11 av 19 kolloungdomar och sju av nio ledare deltog i återträffen. För ungdomarna stod i fokus att umgås med varandra. Det tog inte lång tid förrän de flesta hade samlats i ett av rummen för att prata, berätta, dela clips på mobilen och skratta.

Efter lunchen bakades runt 100 kanelbullar till fikat på eftermiddagen. Då skulle vi nämligen få besök av Helene Öberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, och Kalle från Polstjärna. Helene och Kalle tog sig tid att prata med några av ungdomarna om deras skolfrånvaro och anledningar till det. Det upplevde alla som en mycket värdefull stund.

Tiden på eftermiddagen gick sen åt att bada, bada bastu, spela spel och vara allmänt sociala. Efter kvällsbrasan och korvgrillning visade vi en film samtidigt som andra fortsatte spela spel. Lite senare blev det kvällssamling där vi sjöng och pratade om dagen. Vi diskuterade också hur man kunde stärka ungdomarnas band till varandra i vardagen. Vi kom på idén att ha en stående fikatid varannan vecka på ett av Stockholms caféer där alla är välkomna. Då skulle vi kunna träffa varandra ännu mer regelbundet.

Tack till alla som bidragit till denna återträff via Polstjärna.

Citat från några av ungdomarna

Citat 1: ”Att komma tillbaka till Skatboet är som att komma hem till en familj!”

Citat 2: ”Det var jättekul att prata med Helene och Kalle, de verkligen lyssnade och var nyfikna!”

Citat 3: ”Jag känner att här i denna grupp kan jag vara den jag är!”

 

Ekonomisk sammanställning

Av de 6 500 kronor vi samlade in användes alltihop. Kostnaderna för mat och resor blev lite högre än budgeterat (2010,80 kronor respektive 990 kronor) medan gårdshyran blev lägre, 3 840 kronor. Underskottet täcks av Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Återträff Sommarkollo4me 2015 | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Våga va’ dig själv-läger 2015

Castellum i Göteborg bidrog med hela 40 000 kr till sommarens ”Våga va’ dig själv-läger”. Nedan följer Arne Falkbäcks sammanfattning och reflektioner, citat från ungdomarna som deltagit, bilder från lägren och en ekonomisk redovisning över vad pengarna har använts till.

Arne Falkbäcks sammanfattning och reflektioner
REKORD

Rekord är ett bra sammanfatande ord för läger 13, 14 och 15 denna vår 10:e lägersommar. 3 lägerveckor med totalt 91 ungdomar, fantastiskt ,vem hade kunna räkna med något sådan 2006 då vi hade det första lägret.

Vår målgrupp är alla ungdomar mellan 12-15 år (Även någon mogen 11 åring och omogen 16 åring förekommer) Under våren har vi fått ta emot rekordmånga förfrågningar från orolig skolpersonal, kuratorer och vilsna föräldrar som i skakande ordalag beskrivit sin respektive situation. En oro som kom att besannas. Vi fick in 91 anmälningar, (34, 34 & 23). Deltagarna kom mestadels från Stockholm och Göteborg, men även från Östersund, Skåne, Visby, Värmland. Nytt för året var att vi reste från Stockholm med TÅG (SJ ny samarbetspartner). Avresa skedde från Centralstation i Stockholm till Göteborg där vi mötte de övriga lägerdeltagarna och ledarna. I gemensam buss tog vi oss sedan de ca avslutande 7 milen till Flatön.

Uppsummering
Årets lägersommar, den tionde i ordningen, blev således återigen en succe inte bara beroende på rekordantalet deltagare och lägerveckor utan även för att vi till stor del själva utbildat en stor kader av ledarna. Vi brukar säga att deltagarna gråter när de kommer och gråter när de åker hem. Initialt är det saknaden av familjen avslutningsvis för att skiljas från de ca 33 nya kompisarna de fått under veckan. Det är lika frapperande varje år att konstatera vilken oerhörd sammanhållning man kan skapa på bara 6 dagar. Föräldrar som innan lägret säger att de är oroade över att deras barn sitter för mycket vid datorn eller med smartphonen. (Här samlar vi in smartphonesen/Ipads redan vid väckning och återlämnar dem vid 21.30 tiden, utan något som helst problem .Datorer ? Har vi inga ens… Ett par andra fördomar från vuxenvärlden: Min son/dotter kan inte komma ur sängen före 11.00 alt äter inte frukost, är dålig på att äta…etc etc. Lite tandagnissel första morgon kan medges men sedan rullar det på, vad maten anbelangar åt båda grupperna ”som hästar” Kanske kan bero på kockarna? (Undertecknade). Vad gäller sänggåendet/insomnandet brukar vi raljera om huruvida man hinner somna innan huvudet träffar kudden eller inte…

Studiebesök
Glädjande var även att vi hade ett antal studiebesök från samarbetspartners under samtliga tre lägerveckor. Under vecka 1 besökte oss Castellum, under vecka 2 Djurgårdens IF samt vecka 3 Göteborgs Barnhus och Sven Strömberg Svt.

Citat från deltagarna

”Alla små saker som hade en stor tanke, nya vänner, aktiviteterna, träffa nya människor.”

”Att komma hemifrån, bada, utflykten, skrattat mycket och haft kul, bättre självkänsla, vandringen musselfångst på 1kg.”

”Allt, aktiviteterna, maten och kompisarna, kunna känna att jag kunde prata med någon, sjukt bra och kul på lägret, typ allt.”

”Alla underbara deltagare, träffa andra, allt har varit bra, Råholmen och grilla, att göra aktiviteterna för då lärde man känna andra, nya fantastiska människor och gamla vänner Gemenskapen, att det är så äkta både glädje och sorg, tilldelade platser så man lär känna fler, ni lämnar verkligen ett avtryck.”

”Att träffa nya kompisar, Alla deltagarna och coacher, Att få se vad Flatön har att erbjuda, Hjälpa andra, Att skriva på tallrikar och få många nya vänner, att lägret kändes så äkta, utflykten till Råholmen, maten.”

”Att träffa nya kompisar, Att vi fick göra mycket, aktiviteter och nya kompisar, Aktiviteterna speciellt Råholmen & nya vänner.”

”Jätteroligt och skaffat många nya vänner, Att trösta alla, Att baka för att ”jag älskar att baka”, Alla kompisar, Alla var positiva och glada, Att få träffa Victoria igen.”

”Många bra kompisar, Inget är bättre än det andra allt är bra i sin helhet, Utflykter till Råholmen var jättemysig skönt att man inte delades in i olika grupper hela tiden, Träffa nya kompisar.”

Vad gäller framtiden…
Visa av årets erfarenheter, vi har bla haft en utvärdering med ledarna där vi konstaterade att trots succe´n och framgången kan vi inte stanna in och luta oss tillbaka utan ständigt ”vända och vrida” vad kan vi bli bättre på? Vi måste preparera oss ännu mer beroende på den rådande situationen i deltagarnas vardag. Återsamlingsträffar (Alumni för gamla lägerdeltagare), ledarutbildningen etc. Behovet av uppföljningsaktiviteter är oerhört stort därför måsta vi slipa på våra redskap och framförallt blir flera. Vi kommer genomföra en uppföljningsaktivitet under höstlovet v  44 samt genomföra Alumni-träffar för de som medverkat sedan 2006.

Vi vill på detta sätt tacka Polstjärna för stödet gällande aktiviteter, lägerplatshyra och mat samt sedvanligt glada, peppande tillrop och tips./Arne Falkbäck 2015

De 40 000 kronorna användes enligt följande:

Origami:
Hyra Flatön: 20 000 kr
Mat: 10 400 kr
Origami: 9 600 kr

Hyran av Flatön blev 5 000 kr billigare än beräknat, så de pengarna användes till att täcka en större del av matkostnaderna i stället.

Stort tack från Polstjärna till Castellum i Göteborg som gjorde detta möjligt. Tillsammans är grejen!

 

 

 

 

 

Publicerat i Våga va' dig själv-läger 2015 | Lämna en kommentar

Uppföljning Sommarkollo4me 2015

Tack vare 33 gåvor från privatpersoner, ett företag och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten “Sommarkollo4me 2015” genomföras. Tillsammans är grejen! Sammanlagt deltog 22 ungdomar plus tre volontärer som deltagit på kollot tidigare. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna och deras föräldrar, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning. Uppföljningen är lång och värd att läsas i sin helhet. Så läs den i lugn och ro och ta del av viktiga insikter.

Det har nu gått knappt fyra år sedan jag först kom på idén att ordna ett kollo för ungdomar med långvarig skolfrånvaro. Idén föddes ur en vanmakt och frustration i mitt arbete med så kallade hemmasittare. Jag såg hur en efter en av samhällets många skyddsinstanser sattes in för att få en ung människa att återvända till skolan. Skolan, BUP, mellanvården, Socialtjänsten, mobila insatsteam, fotbollstränaren – de hade kunskaperna men sällan en fungerande relation till ungdomen. Föräldrar, morföräldrar, grannar, klasskompisar – hade relationen men sällan kunskaperna. I slutändan nådde ingen fram. Hur skulle man kunna nå dessa ungdomar som valde att isolera sig från omvärlden?

De här ungdomarna skulle behöva ett kollo, tänkte jag – först tyst för mig själv. En ganska absurd idé kan tyckas, att en hemmasittare ens skulle överväga att åka till ett kollo tillsammans med vilt främmande människor. Dock jag visste att alla människor längtar efter någon form av tillhörighet och acceptans i sina liv – och så även hemmasittare naturligtvis. Jag stod emot de tvivlen som väcktes i mitt huvud. 18 ungdomar skulle delta i vårt första kollo. Det var sommaren 2012.

På vårt kollo ser vi människor som mer lika varandra – än olika. Vi tror att alla människor delar samma grundläggande behov. Alla vill vi bli accepterade av dem vi umgås med. Alla vill vi vara trygga i den miljö vi befinner oss i, alla vill vi ingå i någon form av gemenskap. Ja, alla vill vi bli sedda just som vi är – utan att bli dömda eller avvisade.

För oss är kollo en plats där många av människans grundläggande behov kan så mycket lättare tillgodoses än i en stressig och splittrad vardag där vi lever allt mer avskilt ifrån varandra. Sitter man hemma ensam och längtar efter en tröstande famn eller någon att uppleva något med, då krävs det en viss ansträngning att skaffa sig den. På ett kollo är svaret sällan längre än fem steg bort: Längtar jag efter medkänsla ber jag min rumskompis att lyssna. Är jag sugen på att bada och vill inte gå själv, frågar jag tjejerna från rummet bredvid om de vill följa med. Behöver jag lugn och egen tid, så sätter jag mig en stund på klippan. Denna möjlighet att omedelbart få sina behov tillgodosedda är en av kollots särskilda kvalitéer.

På ett kollo delar vi tid och rum med andra människor. Vi rör oss på samma boyta samtidigt som det finns utrymme att vara för sig själv. På ett kollo utförs många av vardagens sysslor så att andra kan tar del av det. Att borsta tänder, titta i spegeln, äta, klä på sig – oftast är det någon som ser eller hör. På ett kollo finns få hemligheter. Är vi dödströtta på morgonen, då ser andra det. Är vi ledsna, arga eller besvikna, då reagerar någon på det. Skippar vi lunchen, då lägger någon märke till det och frågar varför.

Genom att vi delar tid och rum på ett kollo sammanvävs vi människor. Vi knyter an till varandra, vi knyter band till varandra. Detta brukar vi inte bli medvetna om förrän vi har skilts åt- då kommer saknaden och tomheten. Det är en omöjlighet att inte bli påverkad av vad andra säger eller gör, det väcks alltid känslor och tankar – skönt det! Livet handlar om att lära sig hantera sig själv i möten med andra. Detta ger ett kollo otaliga övningstillfällen till.

Vårt kollo riktar sig till ungdomar med långvarig skolfrånvaro i åldern tolv till sexton. Vårt kollo vill ge dessa ungdomar möjlighet att få uppleva gemenskap, acceptans samt tillit.

Kollo betyder att leva i ett slags vardagsflöde tillsammans med andra. Ett flöde som påminner oss om att vi är del av ett sammanhang större än oss själva och där våra handlingar spelar roll och gör skillnad. det vi säger och gör kan både skada och göra nytta, berika och såra- både oss själva och andra. På kollo går det helt enkelt inte att komma ifrån en av livets grundpremisser, nämligen att människor behöver varandra för att tillgodose sina behov. Kanske kan denna insikt i våra ungdomar bidra till ett fredligare och mer inkluderande samhälle. Vi tror det. En ungdom som har insett att den ofrånkomligen både påverkar och påverkas av dem omkring sig kommer mest troligt att värna om sina relationer mer än den som ”skiter i vad andra tycker”.

Femton av årets tjugotre ungdomar deltog även på förra sommarens kollo. Detta bidrog starkt till en grundtrygghet redan från början. Har man väl fått en förvissning om att man tillhör gruppen rör sig gruppdynamiken åt nya håll. I den grad man är säker på sin grupptillhörighet börjar man bli modigare att röra sig inom gruppen. Detta kan betyda att man blir nära någon som man tidigare inte tyckte särskilt mycket om. Det kan betyda att man i högre grad vågar stå upp för sina behov och t o m säger ”nej” till saker. Det kan även betyda att man glider ifrån gamla kompisar i gruppen och hittar ny gemenskap med någon annan

Åtta ungdomar deltog för första gången och var helt nya i gruppen. Deras utmaning och kanske även oro bestod i att hitta inkörsportar in i gruppen och därmed bli del av den trygghet som de före detta deltagarna i mer eller mindre omfattning har burit med sig sedan förra kollot.

Genomförande
Tjugotvå av de tjugotre anmälda ungdomarna infann sig på kollots första dag.
I början av veckan lämnade tre till. Att man skulle sova och bo så nära intill andra kändes nu mycket jobbigare än dagarna innan. I slutet av veckan lämnade ytterligare tre. Detta av medicinska skäl samt att familjen hade andra semesterplaner. Det var alltså sexton ungdomar som deltog under hela kolloperioden.

Personalen bestod av nio vuxna med varierade bakgrunder och kompetenser – ungefär hälften med pedagogisk expertis. Två av dessa tog hand om köket och matlagningen, de andra var ledare. Alla jobbade ideellt. Med tanke på de svårigheter som några av våra ungdomar har haft hemma och i skolan var det essentiellt att ha utbildad personal bland ledarna. Att föra svåra samtal, att hjälpa med konfliktlösning och hantering av smärtsamma känslor skulle bli naturliga inslag för oss ledare under kolloveckan. Det visste vi och var beredda på.

Tre lite äldre ungdomar (som har blivit för gamla för att vara deltagare) fick möjlighet att bidra till vårt kollo i rollen som volontär. Att vara förebild för andra, ta initiativ när det gäller fritidsaktiviteter och hjälpa med praktiska kollosysslor (t ex diskning och bära ut soporna) hörde till volontärernas viktigaste uppgifter.

Kolloveckan var en blandning av organiserade och spontana aktiviteter. Å ena sidan hade vi bjudit in gäster som skulle bidra med både underhållning och inspiration. Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk & Fri, höll en workshop om självkänsla. Denise, från föreningen Tilia, berättade om psykisk ohälsa hos unga. Singer/songwritern Songgaar hade en konsert där han spelade gitarr och sjöng för oss. Två utflykter hade vi under veckan. En till Höghöjdsbanan vid Hellasgården och en till Tillitsverket på Ingarö.

Å andra sidan var det alltid något som uppstod spontant ur möten med andra. Det kunde låta så här: ”Vi kör match på pingis, är du med?”, ”Har du lust att spela monopol?” eller ”Kom, vi snor Micans skor och binder fast den på flaggstången, det blir kul!” Inte sällan samlades ungdomarna i någons rum och bara ”hängde”. Det kunde bli upp till tio ungdomar sittande ihoptryckta på två sängar. Det pratades, skrattades, ja, det delades säkert många hemligheter för varandra. Det skulle inte förvåna mig om det var just i dessa stunder av ihoptryckthet som ungdomarna upplevde sig som mest accepterade och tillhörande under hela sin vecka på kollot.

För att ge ungdomarna möjlighet att bidra till kollot erbjöd vi dem att hjälpa till med diskningen under en kollodag. Eftersom Skatboet saknade diskmaskin var just diskning en syssla som behövdes utföras kontinuerligt under dagen. Varje dag tillfrågades nya ungdomar om de ville var med och ”göra skillnad i köket” genom att bistå volontärerna med diskningen. Det var många som ville det – inte för att de upplevde tvång utan för att de längtade efter att stödja och bidra till andra människor. I en sådan anda av frivillighet kan nog vilken syssla som helst bli till ett nöje. Med musiken på hög volym och ens vänner bredvid – förenad i skratt och skoj – blev diskningen till en kul grej som man gjorde ihop med andra.

En kollovecka är späckad av sådana spontana utbyten mellan människor. Det händer ju inte bara vid diskbänken. Att skämta om någons morgonfrilla, att stå runt ett handfat och dela tandkräm med andra, att bli lottad att spela pingismatch med någon man inte känner, att luta sig mot någon i en stund av vemod – det är under alla dessa flyktiga och till synes obetydliga möten våra relationer sakta växer fram. Det är i dessa stunder jag inser att den andra är precis som jag. Att upptäcka den andre vara lika mänsklig som jag själv bidrar i högsta grad till kontakt och tillit – vilket i sin tur är förutsättning för att känna empati för någon.

Våra kvällssamlingar blev stunder av värme, gemenskap och reflektion. Efter en till två inledande sånger från vårt sångblad ackompanjerad av gitarren delade vi med varandra vilken aktivitet eller händelse som skänkt oss mest lycka under dagen. Vi kallade detta för ”dagens ljuspunkt” och det blev allt mellan vältandet av kanoten, åka cirkushjulet på bollplanen eller kramen i stunden av sorg. Och självklart ville vi också höra vad som inte hade blivit som man hade tänkt sig, t ex att man hade missat frukosten eller känt sig krassligt.

Varje kollodag hade ett tema som vi ville rikta vår uppmärksamhet lite extra på under dagen. Dessa teman var ord för värderingar och behov som vi anser centrala i dem mänskliga samvaron, nämligen acceptans, gemenskap, tillit, ärlighet, äventyr, att bidra till andras välmående och meningsfullhet. Sen ställde vi frågor som t ex ”Vad har någon annan gjort eller sagt som hjälpte dig idag att uppleva acceptans?” eller ”Vad gjorde eller sa du för att visa för någon annan att du respekterade den?” De svar som ekade genom rummet berörde många på djupet. Det hördes tacksamma, sårbara och ärliga röster. Att berätta för någon hur den har gjort livet rikare för en själv är som att säga ”tack”. Och att ta emot ett sådant ”tack” går under huden. Man påminns nämligen om det ömsesidiga beroendet som vi människor lever i: ”Tänk att våra handlingar kan göra skillnad i en annan människas liv och tvärtom!” – ”Dagens tema” bidrog till en mer öppen, förstående och tillåtande attityd inom gruppen. På sätt och vis har ”Dagens tema” varit grundbulten i vårt värdegrundsarbete.

Under ett aktivitetspass erbjöd jag ett ”Samtal kring skam och skuld”. Idén var att dela med mig egna erfarenheter av skam och skuld och på den vägen inspirera andra att göra likadant. Jag var säker på att många av våra ungdomar har känt dessa känslor tidigare – inte minst i anslutning till sina perioder av skolfrånvaro. Går man inte i skolan hamnar man utanför. Hamnar man utanför och tappar sin plats i gruppen, är det troligt att känslor som skuld och skam väcks. Det är ganska mänskligt. Skuld- och skamkänslor hanteras av oss människor på flera olika sätt, på mer eller mindre konstruktiva sätt. Med detta ”Samtal kring skam och skuld” ville jag demonstrera ett effektivt och konstruktivt sätt att bemöta dessa känslor, nämligen att dela dem med andra. Jag gav exempel på vad jag har känt skam över i mitt liv. Jag gjorde mig sårbar och öppnade upp. Jag delade med mig av det jag skämdes över. Och innan jag hade hunnit avsluta min berättelse så hade två av ungdomarna räckt upp sina händer för att de ville berätta om sina skam- eller skuldkänslor.

Det var många som delade och några som enbart lyssnade. Ingen förblev oberörd. Vi var runt tretton ungdomar och vuxna som satt med. Medan jag pratade mer grundläggande om skam och skuld la jag plötsligt märke till att en person hade valt en sittplats några meter bort från dem andra i gruppen. Ja, en av tretton hade placerat sig utanför gruppen – redan från början. Varför det…? Av rädsla att bli avvisad. – Heureka! Det är ju precis detta som skammen ofta gör med oss: Vi drar oss undan.

Det här var lärande på riktigt. Jag blev entusiastisk över den möjlighet som erbjöds: Att återförena denna person med oss andra i gruppen. Jag sa: ”Du hör till oss och jag skulle vilja att du satte dig närmare oss andra. Vi vill ha dig med!” Personen satt dock kvar på sin plats. Och det var OK så. Där avslutade vi samtalet kring skam och skuld. En kvart senare var det dags för kvällssamlingen. Ungdomarna droppade in en och en och till slut var alla samlade. Medan jag började tala och inleda samlingen tittade jag mig omkring för att få kontakt med var och en. Då såg jag att personen som tidigare valt att sitta utanför gruppen, för första gången satt sig i ringen med oss övriga. Det kändes stort!

Citat från ungdomar och några av deras föräldrar
Det är inte lätt att formulera vad kolloveckan har betytt för en. Ord kommer inte alltid automatiskt. För många kan kollo vara en skön känsla som man har i sig nu i efterhand. Några av de ungdomar som har hittat ord kommer nu till tals:

Deltagare, 16 år: ”Ni har fått mig att må bra på en vecka bara. Ni är bra personer som har skapat ett ställe för ungdomar och fått mig att må bra igen. Tack för det.”

Deltagare, 14 år: ”När du kommer till kollot har du inget val: Du blir accepterad och omtyckt för den du är!”

Volontär, 18 år: ”Kollot för mig är inte samma sak som första fången. Första gången hade jag ett stort problem i livet som ni från kollot hjälpte till å fixa. Ni hjälpte mig att hela mig själv. MEN även om jag inte har några problem så ger kollot mig så mycket glädje, styrka, kärlek och gemenskap. För mig är det en sagolik dröm varje gång jag ska få åka på kollot. Det är mitt andra hem som jag åker till. För mig är det även som en typ av rehabilitering från stressen i livet å mycket mera. För mig ger kollot mycket å jag hoppas jag även kan ge kollot mycket tillbaka.”

Deltagare, 15 år: ”Jag har lärt mig så mycket, mitt självförtroende har stärkts så in i helvetes mycket. Jag har utvecklats på så många olika sätt genom att jag har åkt på kollot, fått prata med ledarna men också att jag fått träffa andra ungdomar i likadan situation. Jag har t ex lärt mig att det inte är farligt att ta tag i en vuxen och prata ut, och att man inte ska känna skam för det. Kollot ligger djupt i mitt hjärta, och de kommer alltid kollot att göra. På kollot känner jag mycket gemenskap, acceptans och att man får vara den man är och inte den man måste bli.

Deltagare, 14 år: ”Kollot får mig att vilja leva igen. Första året jag kom hit så hade jag ingen livslust eller ork men människorna på kollot får mig att inse att jag inte kan försvinna, för jag betyder något för dom där. Kollo är en av dom sakerna som räddade mig, och människorna där.”

Deltagare, 16 år: ”Nu har jag har så många vänner som vill träffa mig”.

Föräldrarnas röster
Så här tyckte några av föräldrarna om vårt kollo:

En mamma: ”Jag har fått hem en glad o positiv son, som inte bara sitter på rummet o spelar data/tv-spel utan kommer och håller oss sällskap framför teven. Han säger inte konsekvent nej när jag ber honom om saker. Kollot har känts jättepositivt för mig, eftersom jag vet att min son har umgåtts med andra ungdomar och eftersom han inte hörde av sig hem. Då förstod jag att han hade det bra.”

En annan mamma: ”Jag vill uttrycka min stora tacksamhet för att min dotter fått vara med i gemenskapen på kollot! Stort tack till alla fina ledare, volontärer och andra som bidragit till att genomförandet av den här veckan! Ni är så värdefulla!”

En till mamma: ”Sommarkollot betyder mycket även för mig som förälder. Jag är ensamstående och har inga släktingar. Genom kollot får mitt barn nära relation till andra vuxna. Genom anhörigträffar och anhörighelger har jag fått kontakt med andra föräldrar och känner mig mycket starkare.”

Några personliga reflektioner
Den stora skillnaden för i år var att mer än hälften av deltagarna hade varit med på vårt kollo under tidigare år. Detta ledde till att det fanns en trygghet och stabilitet i gruppen redan från början. De som uppträdde mer reserverade under fjolårets kollo vågade nu träda fram och ta sin plats i gruppen. De som känt sig säkra på sin plats i gruppen redan i fjol verkade nu lite extra för att integrera de nya deltagarna – t ex i rollen som volontär. På detta och flera sätt gynnades gruppen av den trygghet och stabilitet som har funnits redan vid starten av kolloveckan.

Av de åtta nya deltagarna som hade anmält sig till kollot var det tre som åkte hem igen första kvällen, en lämnade återbud i sista minuten. Hur blev det så? Det enkla svaret är att tröskeln varit för hög. Vad hade vi kunnat göra annorlunda för att sänka tröskeln ännu mer? Hur hade ett kollo behövt vara utformat så att ungdomarna skulle ha valt att stanna kvar…? – Och låt oss inte stanna där! Vi behöver även fråga oss hur våra skolor behöver vara utformade så att alla Sveriges barn och ungdomar väljer att gå dit? Vi behöver ta reda på vad det är som underlättar för ett barn att säga ”ja” till sin skola? Och inte minst är det vår vuxna uppgift att bemöta barn och ungdomar så att de börjar lita på oss och att vi vill dem väl.

Ett försök att sänka tröskeln för nya kollo-deltagare var vår ”Anhöriga-barn-helg” som vi höll i maj 2015. Idén var att barnet skulle tillbringa ett dygn på Skatboet tillsammans med sina föräldrar och några av oss från Sommarkollo4me. Vi ville locka ut barnet samt föräldern till det stället där vi har våra sommarkollon. Så att de skulle kunna bli trygga med både platsen och oss kolloledare. Att så många barn med skolfrånvarobakgrund inte vill åka på kollo (eller vill åka hem i förtid) beror oftast på att de inte känner sig trygga och är oroliga att hamna utanför. Alltså försökte vi att integrera dem nya i den gemenskap som redan fanns. Utöver ledarna hade vi nämligen även bjudit dit några av våra kollo-ungdomar. Planen fungerade i alla fall delvis. Några av de nya barnen blev snabbt del av denna gemenskap och fann trygghet i den eller så knöt de an till någon av oss kolloledarna. Det var just dessa barn som skulle stanna på kollot hela veckan! Andra barn däremot nådde vi inte med våra försök att bjuda in dem i gemenskapen eller att skapa en vuxen anknytning. – Det vi har sett är att barnens inställning till kollot samt deras villighet att delta kan påverkas av de insatser som görs före kollot. Allt som leder till att barnet upplever mer trygghet, kontroll och tillhörighet ökar nämligen sannolikheten att barnet kommer att delta i kollot vid senare tillfälle.

Den kvalité på mänsklig kontakt som växer fram under en kollovecka kommer nog inte kunna skapas på ett socialtjänstkontor på hur många år som helst” Jag brukar säga den här meningen när jag vill poängtera hur avgörande bemötande är för den tillit människor känner till varandra. På kollo värdesätter vi kvalitéer som ömsesidighet, frivillighet, acceptans, gemenskap, tillit och sårbarhet. Det är de som lägger grunden till kontakt. – Jag skulle önska mer av dessa kvalitéer även i andra sammanhang än bara på kollo. En socialsekreterare som visade sårbarhet. En lärare som frågade sina elever vad de var intresserade av att lära sig?

Fortsättningen
Den form av samvaro som byggs under 8 dagar på kollo upphör i den stunden både deltagare och ledare lämnar Skatboet. Det känns nog alltid sorgligt och vemodigt att behöva säga hejdå till alla. Att arrangera och genomföra ett kollo betyder dock samtidigt ett stort ansvar för oss ledare. Det kan alltid hända något oväntat och full kontroll har vi ju aldrig. När den sista ungdomen har hämtats av sina föräldrar infinner sig oftast en känsla av lättnad hos oss. Lättnad över att veckan har gått bra, att ingen har kommit till skada eller blivit allvarligt sjuk. Kort därefter infinner sig även en annan känsla, nämligen stolthet. Stolthet över det vi har bidragit med i ungdomarnas, föräldrarnas och inte minst i våra egna liv.

Efter en kort stunds njutning över hemlivets bekvämligheter kommer tomheten. Den kommer varje gång en kollovecka tagit slut. Man längtar tillbaka till kollot och vad det stod för, för meningsfullheten och samhörigheten. Så är det nog för oss alla.

Vi ser dock kollots slut snarare som en början på en fortsatt resa i den gemenskap som vuxit fram och fördjupats under denna vecka. Den 3-4 oktober 2015 blir det återträff på Skatboet och i december har vi en julavslutning. Samtidigt pågår det chattgrupper på både Facebook och Kik. Det förtroende som många ungdomar har fått för ledarna kommer att vara en resurs, kanske rentav en livlina för dem under det läsår som väntar.

Ekonomisk sammanställning
Av de 41 500 kronor vi samlade in användes totalt 30 863,27 kronor. 13 676,27 till mat, 3 916 till resekostnader och 13 271 till kollotröjor. Överskottet på 10 636,73 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar till förmån för Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Sommarkollo4me 2015 | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Du äger – följ med på Tilialäger

Tack vare gåvor från hela 85 privatpersoner, 4 företag samt överskott från tidigare insamlingar kunde Tilias lägervecka ”Du äger – följ med på Tilialäger” genomföras. Sammanlagt deltog 16 ungdomar från olika delar av Sverige. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Annso Blixt. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder samt en ekonomisk sammanställning.

Eldsjälens sammanfattning och reflektioner
”För att ni finns. För att ni kan. Ni leder vågorna mot land. Ni river murarna mot världen. För att ni finns. För att ni förstår. Ni lyser vägen där jag går. Ni tar min hand och visar vägen.”

Vi sitter återigen, nu år 2, inför ett läger med Tilia. Jag har landat på min stol. 6 huvudledare, 4 hjälpledare och 16 ungdomar på sina. Vi ska precis börja med en övning i medveten närvaro ledd av vår underbara ledare Sofie. Jag visste inte att man kunde gå in i en känsla så pass mycket, som jag gjorde där och då.

Året som gått passerade som i revy framför mina slutna ögon. Det är inte ofta jag kan ta till mig en sån här övning till 100% – men när jag är med mitt älskade Tilia, då kan jag.

Året som gått har ställt mig och hela min person på sin spets känns det som. Organisationen jag startade för snart 3 år sen bara växer och växer. Jag vet hur jag vill ha det, vad som behövs och i vilken riktning vi ska. Det gör att jag måste kriga ganska hårt. För det jag byggt upp. Jag har fått lära mig att säga nej. Att välja. Att trots motstånd och tyckande stå upp för det Tilia jag tror på. Obevekligt.

Jag har lärt mig mycket det här året. Det har naggat mig i kanterna och tagit på mina krafter. Men jag känner mig återigen stark. Starkare än på länge.

Så tillbaka till övningen med Sofie. Hon får ner oss alla i rummet i nått slags lugn, så där som bara hon kan. ”Tänk er att vi alla är en del av den cirkel vi sitter i nu. Ingen är längre fram, ingen är längre bak. Vi är alla en precis lika stor del av den här ringen vi sitter i nu.” Medans jag och alla vi andra i rummet leds igenom övningen börjar mina tårar rinna när hon säger så. Det är så ofta ord passerar och jag känner inte att dem är sanna. Men nu var dem det. Så jag bara gråter. Av tacksamhet. Av vördnad, för våra ledare. För det här teamet. Jag vet att vi tillsammans förändrar världen.

Jag har haft en dröm om att hitta personer som dem. Det här teamet. För jag förstod snabbt med det behovet som fanns, att jag inte skulle kunna driva Tilia länge själv innan vi skulle ha många stödsökanden. Och nu sitter jag här, år två, på lägret. Och allt är perfekt. I sin operfekthet.

Var och en av dem som är här, tar av sin tid, och går all in för uppdraget att göra det bättre för dem unga som deltog på lägret. Var och en passar så jäkla fantastico i just sitt uppdrag. Sofie redan nämnd, med en närvaro som inte går att beskriva och ett engagemang där målgruppen alltid sätts i första rummet. Jenny, underbara Jenny leder oss lugnt igenom yoga och ger alla en chans med sitt lugn. Madde, gravid för tillfället men alltid med ett leende och lite mer ork. Kunskapen är enorm och hon påminner mig vänligt om saker när mitt huvud är fullt. ”Vi gör ju det här tillsammans.” påminner hon mig. Christian, med sitt ärliga sätt. Sin unika förmåga att granska sig själv utan att nedvärdera sin person. Och en manlig förebild deluxe. Lollo, vår egna solstråle och grundpelare. Som visar att man kan ha stenkoll på läget men att livet samtidigt kan vara kul. Det behöver inte vara perfekt. Bara man vågar. Linnéa, vår kreativa lilla pensionär, med ett hjärta av guld och ett skratt vi alla ville spela in och skaffa som mobilsignal. Robin, den mest ödmjuka jag någonsin träffat, med ett mod att vilja förändra vi kommer se mer av. Alif, som var med som deltagare förra året och visade oss alla vad som kan hända på ett år, som visar att det funkar bäst av bara vara den man är. Och peppet. Ingen kan peppa som Alif.

Då är jag bara inne på ledarna. Går vi över till våra deltagare…..Kommer jag inte kunna välja ord här nog för att beskriva. Samtliga av dessa som tog sin lägerplats på största allvar och kämpade ett krig varje dag. Som vi sa på avslutningsmiddagen, det här är inte ett läger bara för er, utan även för oss. Vi är så jäkla ärade att få ta del av era resor, fått förtroendet för era berättelser. Fått vara axeln att luta sig emot när det är tungt men också se när era själar började le igen. För man ser det. I era ögon.

Det går inte att skriva ord som gör sig rättvisa över vad vi får uppleva tillsammans på plats. Jag kan ta några spontana meningar ur mail, sms och samtal som ett försök. Men man måste ha varit där för att förstå. Så är det bara.

Tack alla ni som gjort detta möjligt. Från mig, överstolt grundare och lägerroddare – tack alla ledare, alla deltagare, kock och hjälpredor i köket. Tack Polstjärna och givare. Tack. <3

Beskrivning av aktiviteten
Lägret med Tilia är uppbyggt dels på teman unga själva vill ha med. Vi pratar därför om teman som ideal, kropp och hälsa. Sociala medier. Relationer. Att sätta gränser. Vi bryter ibland loss från rena temaföreläsningar med skapande, målande, pärlande. Självklart passar vi också på att åka båt, bada, basta, ha hemma-spa och mycket annat.

Förutom detta försöker vi leva här och nu. Vi lägger bort mobiltelefoner och sociala medier. Om kvällarna tänder vi en brasa och drar fram yogamattor över hela golvet. De täcks snabbt av små ”filtspöken” (tack kocken för ett fint myntat uttryck) som ligger och håller om varandra när gråten måste ut, stryker varandra i håret, det flätas som aldrig förr. Det startar också spontana musik-quiz och godis-tävlingar och annat där stunden är nu och skratten ekar långt bortom Skatboets egna berg och ut över vattnet.

Förutom allt detta delar vi ledare med oss mycket av våra egna erfarenheter. Vi försöker gå bortom fasader och masker. Bortom de ”perfekta förebilderna”.

Vi har även gjort egna tavlor med händerna, bortom prestationens bojor i skapandets vackra värld. Deltagarna ledes av Eva Lundin, mamma till en av våra tidigare stödsökande som årligen kommer med kraft och energi till oss på Skatboet. Stort tack Eva. Vi hade avslutningsvis också besök av Marie från Polstjärna. Besöket kom lägligt till vår sista föreläsning på temat motivation. Där jag föreläser om att följa sitt eget hjärta men samtidigt om att vi tillsammans kan göra den största skillnaden. Det tycker jag bevisas på bästa sätt genom det Polstjärna och Tilia gång på gång åstadkommer – där givare, ungdomar, ledare och hjälpledare, samt anställda i organisationerna tar ett steg mot en mer kärleksfull värld, hand i hand. TACK ALLA!

När jag läser igenom de utvärderingarna deltagarna skrivit ser jag hur det enkla är det som gör skillnad. Jag vet det redan men jag påminns. Jag får det svart på vitt. Citaten nedan får tala för sig själva:

Ungdomarnas röster
”Jag älskar att det seriösa och jobbiga varvades med de mest konstiga tokigheterna . Att kunna gråta och skratta utan att behöva dölja eller känna sig fel eller i vägen. Att bara vara där för sin egen skull och inte behöva bry sig om vad alla andra tyckte. Att inte döma eller bli dömd. Så det var verkligen helt fantastiskt och har förändrat mig på många plan.”

”Det här var över förväntan. Har aldrig varit med om något liknande och kan ärligt säga att det var en av de allra bästa veckorna någonsin!”

”Blir lite sorgsen när jag inser att det var en grej man kanske bara gör en gång i livet. Jag är väldigt glad att jag fick den chansen”.

”En sak som är superbra är att vi aldrig var tvingad till att göra något, och att vi fick ta saker i våran egen takt. Och behövde man prata med någon så fanns det alltid någon. Stödsamtalen var också jättebra, så man kunde få prata om saker som hände på lägret, och utanför. Jag tycker det var jättebra att det fanns några stödledare med också, och att det var ganska många ledare för då fanns det alltid någon där. Ni lyssnade och såg oss alla vilket är så viktigt. Ni är bäst.”

”Jag är inte längre rädd. Det är dax att sluta att bara överleva och börja leva livet. För de är jag fan värd.”

”Att du flera gånger tänkt och lagt märke till saker det värmer så i hjärtat. Alla våra mysiga pratstunder och kramar och skratt är förevigt ett minne i både hjärta och själ. Att du flera gånger torkade mina tårar, kramade om mig och att få ligga bredvid dig på golvet vid brasmys är obeskrivligt.”

”Det var en jäkla tur att jag tog mig igenom det… Att jag inte gav upp, för då hade jag inte suttit här nu!”

”Jag önskar bara att alla kunde få ta del av det här!”

”Lägerveckan var det bästa som har hänt i hela mitt liv. Jag är så tacksam över att jag har fått vara med om det här lägret. Jag kände att det var just det jag behövde i den tidpunkten under mitt tillfrisknande. Det gav mig så oerhört mycket och jag kände att jag verkligen tog in allt vid föreläsningar och jag blev verkligen berörd när alla ledare berättade sina historier. Jag kände mig närvarande. Veckan var något speciellt, innan lägret trodde jag inte att vi skulle komma så nära varandra som vi har gjort. Gemenskapen som skapades är så oerhört fin och det känns som den kommer finnas kvar hela livet. Jag har börjat tro på att det går att må bra och att jag är värd det.”

Så här användes pengarna från insamlingen:

24 080:00 kr till boende Skatboet i Stockholms skärgård
16 145:59 kr till mat
4 824:10 kr till minibuss
5 413:80 kr till material temakvällar

Totala kostnader: 50 463:49 kr

Totalt samlade vi in 62 223 kr, vilket var 7 024 kr över budget. Kostnaderna blev dessutom
4 735:51 kr mindre än beräknat, så det totala överskottet landar på 11 759:51 kr. De pengarna går vidare till framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla givare som gjorde detta möjligt! Tillsammans är grejen!

Publicerat i Du äger - följ med på Tilialäger | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Ledarutbildning för ungdomar – Våga va’ dig själv

Tack vara gåvor från 29 privatpersoner och 2 företag kunde aktiviteten ”Ledarutbildning för ungdomar – Våga va’ dig själv” genomföras. Nedan följer Arne Falkbäcks sammanfattning och beskrivning av utbildningen,  citat från deltagarna, bilder och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Kursledningens sammanfattning och reflektioner
Årets utbildning är den tredje i ordningen sedan starten för verksamheten 2005.

Merparten av deltagarna är fd lägerdeltagare som nu blivit ”för gamla” för att vara deltagare. (Våra läger är för ungdomar mellan 12-15 år) Ett av vår familjs mål då vi beslutade oss för att starta ”Våga va´dig själv”!!! var dels att agera via goda exempel och förebilder samt genom positiva aktiviteter. Ett annat var just att försöka värna om att utbilda unga ledare inför framtiden.

Känslan att få lotsa ungdomarna in i ledarskaptes labyrinter är både stimulerande och utvecklande. Att se dessa ungdomar som bara för några år sedan själva varit osäkra deltagare med bristande självförtroende och självkänsla, nu med säkerhet och tydlighet, som om de inte gjort annat tidigare i livet, i stället leder andra. Utbildningen har genomförts med en blandning av teori, praktik och instuderingsuppgifter. De två första passen var för nya ledare. De tre följande fyllde vi på med fd juniorledare för att slutligen involverade de vuxna/etablerade ledarna avslutade ”kick-on”. Vid de två avslutande passen involverade vi kursdeltagarna i själva lägerschemaplaneringen allt för att de ska få ”helhetskänslan” inför den stundande examen, själva lägret och känslan av ”det här har jag fått varit med om att skapa”. Som alltid då en dröm går i uppfyllelse fylls man av eufori att ”wow” vad häftigt, det finns en framtid för och med den unga generationen och en ljus och spännande sådan till skillnad från alla domedagsprofetior som till vardags basuneras ut. Kommande år, redan 2016 prognosticerar vi med en kurs med ca 20 deltagare. (baserat på intresseanmälningar).

Beskrivning av aktiviteten
Ungdomsledarutbildningen sträckte sig från januari – juni 2015 och avslutas med examen i samband med de årliga sommarlägren under juli-månad som stiftelsen Våga va’ dig själv arrangerat sedan 2005.

10-20 ungdomar/ledare har träffats en gång per månad. Teori inom personlig utveckling, ledarskap och teambuilding har varvats med praktiska övningar och individuella uppföljningssamtal. Kvalitetssäkring har förekommit kontinuerligt under utbildningen både i grupp och individuellt via teoretiska och praktiska tester. Likaledes har gruppen/deltagarna ”fått smakat på” hur ett lägerschema 06.00-24.00 känns. De har således ”drillats och testats” under dessa förutsättningar. Vid Steg 5 den avlutande träffen tillkom även de etablerade ledarna för att få till en Teambuildning-aktivitet i kombination med att de även involverades i den så viktiga schemaplaneringen.

Steg 1 Heldag 11 januari, Bakgrund/policy ”Våga va’ dig själv”!! och individuella samtal

Steg 2 Heldag 8 februari, Bakgrund/policy fortsättning och individuella samtal

Steg 3 Heldag 8 mars, Personlig utveckling/jaget

Steg 4 Internat 11-12 april, Ledarskap/coachning/övning leda grupp Jaget/Laget

Steg 5 Internat 22-23 maj, Kick-On Teambuiling, gruppen/laget

Steg 6 Kväll 4 juni, Slutmöte med finslipning på detaljer

Steg 7 Lägren v 28-30 med examen/praktisk tillämpning

Röster från deltagarna
”Att lära sig att bli ledare, blir säkrare i ledarrollen, lära känna nya vänner som varit deltagare på lägret som också vill bli ledare. Allt var proffsigt, innehåll, platser, ledarna, maten, lyxigt med övernattning, bra ambitiöst kursmaterial, jobbigt, kämpigt, nyttigt, lärorikt, känna att man är en del av en gemenskap som gör skillnad för andra, umgänge med nya och gamla vänner, långa, innehållsrika dygn för att anpassa oss inför sommarens läger, bra blandning av teori/praktik/hemuppgifter, jag vill satsa som ledare.”

Under insamlingens gång fick Arne och Våga va’ dig själv sponsring och bidrag från en del leverantörer som de inte räknat med från början. Därav kunde vi justera den ursprungliga budgeten på 37 0505 kr.  Av de 28 063 kronor som samlades in användes 23 075 kronor enligt följande:

6 650 kr Hyra kurslokal, kursmaterial och boken om Linda
5 159 kr Mat och fika
3 344 kr Tågresor för Göteborgsdeltagare
7 922 kr Internat

Överskottet på 4 988 kronor går vidare till framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Ledarutbildning för ungdomar - Våga va' dig själv | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Femkamp på Gröna Lund med Trygga Barnen

Trygga Barnen spelar femkamp på Gröna Lund

Tack vare gåvor från 11 privatpersoner och överskott på 1 230 kronor från en av Trygga Barnens tidigare insamlingar hos Polstjärna kunde aktiviteten ”Femkamp på Gröna Lund med Trygga Barnen” genomföras. Nedan följer ledaren Filippas berättelse från dagen, citat från barnen, bilder och en ekonomisk redovisning av vad pengarna användes till.

Det var en grupp med nio pirriga och förväntansfulla barn i åldrarna 8-11 år som möttes upp på Trygga Barnen den 9 juni, tillsammans med två ledare. Barnen i gruppen hade träffats en gång i veckan under en termin och pratat om känslor, tankar och erfarenheter. Många hade delat med sig av saker som de aldrig någonsin delat med sig av till någon levande person tidigare. Många hade för första gången förstått att de inte är ensamma om att ha en förälder som mår dåligt, och framförallt att det inte är deras fel. En annan viktig insikt som deltagarna hade fått under terminens gång var att det är okej att må bra även om ens förälder mår väldigt dåligt, och att man som barn faktiskt har rätt att bara få vara barn och ha kul! Så det var det den här eftermiddagen skulle ägnas åt, att bara ha kul och inte behöva tänka på något annan än sig själv för en stund, och att litegrann fira alla de där bra insikterna och den fina och speciella tid som gruppen har haft tillsammans under terminen.

Vi hade tur med vädret, det hade regnat nästan en hel vecka, men just denna dag så bestämde sig regnet för att ta en paus och solen strålade på oss när vi steg in på Gröna Lund och slogs av den där speciella känslan av sommar, äventyr, pirr och lek. Vi sprang ivrigt fram till biljettluckan och beställde femkampshäften åt alla.

Gruppen rusade mot första stoppet på femkampsrundan vilket var ”skeeball” som gick ut på att kasta bollar som skulle träffa i ringar med olika poängnivå. Även om den gemensamma inställningen hade varit ”det viktiga är inte att vinna utan att ha kul” så kunde inte tävlingsinstinkten riktigt låta bli att kicka in och bollarna kastades med stor koncentration och ihärdighet. Efteråt skrevs allas olika poäng ivrigt in i femkampshäftet. Sedan bar det av vidare till ”boomball” där bollar sköts ur kanoner, för att sedan fortsätta mot vattenpistoler, basketball och ”woody”. Det var så kul och alla skrattade nästan konstant under hela femkampsrundan.

När femkampen var över så återstod det att utnyttja de två åken som ingick i femkampshäftet. Några valde ”lustiga huset” med alla de roliga speglarna, som ett barn kom ihåg att vi någon gång under terminen hade använt som en metafor för självkänsla. Vi hade pratat om att det är lätt hänt att barn som växer upp med föräldrar som dricker för mycket får låg självkänsla eftersom barns självkänsla utvecklas genom att använda sina föräldrar som spegelbild. Men tänk vad som måste hända med självkänslan om varje gång man tittar sig själv i spegeln är som att gå in i lustiga huset?

Medan ett gäng gav sig iväg till lustiga huset så gav sig ett lite modigare gäng på ”Eclipse” som är en slänggunga som hissas upp jättehögt upp i luften, superläskigt!

Därefter var det dags att välja ut vilken maträtt man skulle välja från matkupongen som ingick i femkampshäftet, sån lyx att få välja nästan vad man ville! Några valde hamburgare, andra tog nachos.

Därefter var det redan dags för sista åket, den här gången vågade några modiga sig på berg och dalbanan ”Twister”, medan några andra tog den lite snällare berg och dalbanan ”Kvasten” som dock fortfarande var alldeles för läskig för ledaren Filippa som kände sig ditlurad av barnen som hade utlovat att den var ”hur oläskig som helst”.

Tre timmar hade flugit iväg och det var redan dags att börja ge sig hemåt, men innan dess så fick alla självklart välja en varsin glass eller sockervadd- inget Grönan utan sockervadd.

Det var nio barn med rosiga kinder, lysande ögon och massa bubblande skratt i magen som kramades hejdå den kvällen. Tillsammans hade de skapat ett sommarminne som de förmodligen kommer minnas länge.

När ledaren Flippa kom hem så hittade hon femkampshäftet med poängräkningen i fickan. Vi hade glömt att sammanställa poängen och utlysa vinnare från femkampen. Ett tydligt bevis på att det trots allt inte hade varit så viktigt vem som vann, utan att sammanhållningen i gruppen och leken hade fått stå i fokus.

Citat från deltagare under dagen:

”Jag kan knappt tro att det är sant, det känns som en dröm”

Pojke 11 år

”Jag tror att det här är det roligaste som kommer hända mig på hela sommarlovet!”

Flicka 9 år

”Världens bästa avslutning på världens bästa grupp”

Flicka 10 år

”Det kom i alla fall någonting bra utav att min mamma mår dåligt”

Flicka 11 år

Av de insamlade 4100 kr användes 3643 kr.

2420 kr av budgeterade 2800 kr gick till femkampshäfte för 11 personer. Eftersom vi fick en anmälan mer än vi räknat med valde vi ett lite billigare femkampshäfte än vi bestämt från början, för att alla i gruppen skulle få följa med.

1100 kr, precis som beräknat, gick till inträde för 10 personer (den elfte personen hade Grönankort och kom därför in gratis).

Ett barn råkade tappa sin matkupong som ingick i häftet, därför blev det en oförutsedd kostnad på 123 kr för mat och snacks.

Vi hade budgeterat 200 kr för resekostnader men alla hade SL-kort, så de behövde inte användas.

Det betyder att det blev 457 kr över som kommer sparas och användas i Trygga Barnens framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Femkamp på Gröna Lund med Trygga Barnen | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar