Uppföljning Sommarkollo4me 2016

Tack vare 12 gåvor från privatpersoner, överskott från tidigare insamlingar, månadsgåvor och skatteskänkningar kunde aktiviteten ”Sommarkollo4me 2016” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 17 ungdomar och åtta vuxna ledare. Nedan finner du eldsjälen Matthias reflektioner, sammanfattning från aktiviteten, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Matthias sammanfattning och reflektioner
Det är femte gången jag samlar några av mina vänner för att tillsammans arrangera ett kollo för barn och ungdomar med långvarig skolfrånvaro.

Idén till kollot kom under ett hembesök hos en elev i åk 9. I min roll som skolkurator försökte jag få kontakt med honom och undersöka möjligheterna att få honom att återvända till skolan. Det gick inte, han vägrade, han ville inte tillbaka till skolan. Jag satt hemma hos honom tillsammans med hans förtvivlade föräldrar. Han skulle behöva ett kollo, tänkte jag. Detta var på hösten 2011.

Jag insåg att inga argument i världen skulle locka honom tillbaka till skolan, allra minst tvång. Han behövde något annat, något som skulle väcka hans livslust och passion för livet igen. Jag tänkte på ett kollo, eftersom jag själv har varit ledare och fått bevittna betydelsen för hundratals deltagande barn.

Att ett barn inte vill gå i skolan beror sällan på lathet eller ovilja. Om ett barn inte vill gå i skolan är det för att några av dennes behov inte blivit tillgodosedda i eller av skolan, t ex gemenskap, acceptans, kontakt, valfrihet, tillit, stöd och meningsfullhet. I en skola med 500 elever är det inte lätt att bli sedd eller få uppleva tillhörighet. En skola som dikterar hur och när ett ämne ska läsas lämnar litet utrymme till att bestämma själv. En skola vars lärare inte har tid för personliga samtal med sina elever kan inte förvänta sig elever med hög tilltro till vuxna.

På kollot finns vuxna alltid nära. I en grupp på 20 ungdomar och 8 vuxna finns möjlighet för alla att bli sedda och få sin plats i gemenskapen. Aktiviteter är frivilliga, man väljer helt enkelt vad man vill eller inte vill vara med på. Att sova under samma tak, dela samma toa och äta tillsammans i en vecka knyter samman människor. Det kan få tillit och förtroende mellan människor att växa och fördjupas.

När ett barn får sina behov av gemenskap, acceptans, tillit och valfrihet tillgodosedda då väcks en kraft att göra det man vill i sitt liv. Barn vill utvecklas och lära sig saker och i de flesta fall vill de även gå i skolan. Det är tanken att vårt kollo ska bidra till.

Kolloveckan
Gården ”Skatboet” är belägen på en klippa nära Grisslinge havsbad på Värmdö. Till gården hör en brygga, fotbollsplan, eld- och grillplats, en huvudbyggnad med kök och matsal, samlings- och grupprum samt bastu, dusch och toaletter. Deltagarna bor i 4-bäddsrum som ligger i separata hus precis intill huvudbyggnaden

Under årets kollo, 2-9 augusti, deltog 17 ungdomar varav 5 fungerade som volontärer samt 8 vuxna. Tre anmälda ungdomar lämnade återbud samma dag kollot skulle börja. De förmådde inte delta, trots att de ville.

Av årets deltagare hade tolv varit med tidigare medan tre var helt nya. Det var viktigt att få med de nya i gruppen så snabbt som möjligt.

Som ny i en grupp ställer man sig ju alltid frågan: ”Får jag vara med?” Utan ett tydligt ”ja” som svar är sannolikheten stor att den enskilde drar sig undan, ger upp och åker hem igen. Detta var vi medvetna om och la all fokus på att bjuda in de nya deltagarna. Hjälp fick vi även av de andra ungdomar som varit med på kollot förut. Inom drygt en timme efter ankomsten till kollot hade alla nya deltagare hittat vägen in i gruppen. Några gick iväg till bryggan, andra började reda in sig i sina rum och förhandla vem som skulle få sova i vilken säng. Ett fåtal stod också kvar med oss ledare och föräldrar för att prata. Relationsskapandet var igång.

Eftersom kollot riktar sig till barn i skolpliktig ålder är de som fyllt 17 år för gamla för att vara deltagare. För att ge några av de ”överåriga” möjlighet att fortsätta bidra till kollot har vi introducerat rollen som ”volontär”. Att vara volontär innebär att man är en förebild för de yngre. Man försöker få kontakt med deltagarna, engagera dem. Volontärer hjälper också med praktiska uppgifter som t ex att tända brasan, diska eller ta ut soporna. Allt för att ”ge tillbaka till kollot det jag själv fått som deltagare”, som en av volontärerna uttryckte sig! För oss ledare är volontärerna ett stort stöd. Tillsammans med dem ser och hör vi mer – och minskar därmed risken att någon av deltagarna hamnar utanför.

Ett kollo lever mycket på att det finns en rad saker som görs på samma sätt varje år. Jag vill kalla det för ”ritualer”. Ritualer gör framtiden lite mer förutsebar. Ritualer omfattar alla och försäkrar även därmed alla om sin plats i gruppen: ”Du är med, du hör till oss. Vi räknar med dig!”

Några av kollots ritualer är kvällssamlingen och kollotröjan:

Kvällssamlingen är dagens stund för gemensam reflektion och firande. Den har samma agenda varje kväll: En sång, dagens tema, frågelåda, dagens ljus- och mörkpunkt, allmän information och morgondagens program samt en avslutande sång. Den inledande sången syftar till att ”fånga in och samla gruppen”. Dagens tema bjuder in till samtal om värdegrund (t ex acceptans, gemenskap, äventyr). I frågelådan lägger man de frågor som man vill ha svar av från gruppen. Det kan röra sig om personliga frågor (t ex ”Hur blir man lycklig?” eller ”Hur vet jag att kan lita på någon?”) eller andra yttranden om hur man uppskattar en ledares skämt. Dagens ljus- och mörkpunkt ger plats för vad man tyckte som var bra och mindre bra med dagen. Sen informerar vi om morgondagen och vad man kan vänta sig då, t ex utflykter eller besök som vi vill förbereda ungdomarna för. Till sist sjunger vi alltid samma sång, nämligen ”See me beautiful” av Red Grammer. När jag först introducerade denna sång på kollot, var det bara jag som sjöng – ungdomarna satt tysta. Efter några års envist spelande gillar nu alla den och den har blivit lite av kollots egen sång:

See me beautiful
Look for the best in me
It’s what I really am
And all I want to be
It may take some time
It may be hard to find
But see me beautiful

See me beautiful
Each and every day
Could you take a chance
Could you find a way
To see me shining through
In everything I do
And see me beautiful

Kollotröjan är en symbol för gemenskapen på kollot. Alla får den, alla gillar den. Den följer ungdomarna med hem och väcker minnen av vad kollot betytt för var och en av dem. De som varit med på kollot tidigare, har en samling hemma. För dessa ungdomar står kollotröjan även för kontinuitet. Den bekräftar det sammanhang som de är en del av. Vid senare träffar under året är det många som har på sig sin kollotröja.

Men även det återkommande dagliga schemat bidrar med en upplevelse av sammanhang, trygghet och kontroll. Kollo står för en form av kollektivt boende som ger otaliga tillfällen till att bygga och fördjupa relationer människor emellan. Detta kanske är kollots egentliga kärna, detta återvändande till det kollektiva livet som erbjuder både skydd, identitet och sammanhang. Många av våra mänskliga behov tillgodoses helt enkelt mest effektivt i och av en grupp – inte framför en skärm.Så här kan en vanlig dag se ut:

9-10                Frukost

9.30–10           Ledarmöte

10.30              Aktivitet: Kanotträning, bad och pyssel med Martin (paracords)

12.30              Lunch

13.30              Kiosk

15.00              Föreläsning om självkänsla av Cajsa (extern gäst)

16.00              Fika

17.30              Middag

18.00              Fotboll och bad

19.30              Samtal och ”kärlek och relationer”

21                  Kvällssamling

24                  Läggdags

 

Ungdomarnas röster
Under veckan ställde vi ungdomarna några frågor om återkoppling. Här kommer svaren:

Vad är det bästa med kollot?” – Att jag vågar vara mig själv, pratstunderna, alla sköna människor, gemenskap, man är med personer som har gått igenom samma saker, folk förstår en, tryggheten som finns att kunna vara sig själv utan att bli dömd.

Vad har kollot betytt för dig?” – Gemenskapen med bra folk, extremt mycket, ett ställe att utvecklas och umgås, jag är inte ensam.

Har kollot och det du upplevt här förändrat dig? På vilket sätt?” – Har fått mig att hitta mig själv, har fått mig att må bättre, har fått bättre självkänsla, har utvecklat mina positiva tankar, har fått mer hopp och motivation om min framtid, kollot fått mig att tänka och se saker på ett annat sätt, det har förändrat mitt liv.

”Vad kommer du att sakna mest med kollot?” – Alltihop, alla fina människor, all gemenskap, man kan vara sig själv, alla bra och fina människor, acceptansen och tilliten som finns i gruppen.

 

Reflektioner
Om denna kollogrupp vore din skolklass och Skatboet din skolbyggnad”, frågade jag några av kollobarnen, ”skulle ni då vilja gå i skolan?” – Alla svarade ”ja”. Alla barn vill lära sig och de är varken lata eller okoncentrerade så länge miljön och bemötandet stämmer.

Något som stämde med kollot var att ungdomarna upplevde sig bli del av en gemenskap som lät en vara den man ville vara. Ett ”nej” respekterades och sågs snarare som en inbjudan till fortsatt dialog samtidigt som de vuxna så tydligt levde sina värderingar. Över huvud taget fanns vuxna alltid nära – och istället för att tillrättavisa så var de mer intresserade av att lyssna på ungdomarnas berättelser.

Och jag tänker: Om vi kunde ha ”mer av kollo i våra skolor”, då skulle kanske flera av hemmasittarna vilja gå i skolan. Mer valfrihet och gemenskap, mer acceptans och tillit, mer kontakt och ömsesidighet, mer passion. En miljö med mer av allt detta väcker barns trygghet och livslust. För att då vill man gå i skolan.

Att dessa ungdomar har både diagnoser och en bakgrund av skolfrånvaro är svårt att tro när man ser dem på kollot. Det märks inte om någon har ADHD, AST eller dyslexi eftersom kollot erbjuder ett sådant utrymme som behövs för att kunna reglera sina eventuella svårigheter och välja utmaningar. Den som är trött på allt ljud sätter sig en bit bort på klippan eller i skogen och får åtnjuta tystnad. Den som inte förmår sitta still sysselsätter sig med något mer aktiverande. Det är när ramarna upplevs för snäva och kraven för höga då man inte orkar hålla ihop och tappar självkontrollen.

De flesta av ungdomarna har vi kunnat följa under flera år. De allra flesta har återvänt till sina skolor under åren. För många skedde det vid bytet till gymnasiet, andra kom in på resursskola eller har fått adekvat stöd i skolan till slut. För några stycken fungerar dock skolan inte alls. De hittar helt enkelt inte hem i det system vi byggt. Däremot uttrycker alla ungdomar att kollot har stärkt dem i sin tro på sig själv och sin tillit till andra. Att känna sig vara del av en grupp som inkluderar och bejakar väcker hopp och ger kraft, även långt efter kollot.

Av de totalt 37 800 kronor som samlades in användes 28 345,48 kronor. Samtliga kostnader blev lägre än budgeterat förutom föreläsningen som blev högre. Mat 18 258,39 (24 000), resor 2 397,09 (4 000), klättring 3 840 (6 300), föreläsning 3 750 (3 000) och övrigt 100 (500). Överskottet på 9 454,52 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Sommarkollo4me 2016 | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Sommarläger med Tilia 2016

Tack vare gåvor från 98 privatpersoner, 3 företag och överskott från Tilias tidigare insamlingar hos Polstjärna blev ”Sommarläger med Tilia 2016” verklighet. Nedan följer Annesofie Blixts reflektioner från lägerveckan, bilder, citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna
Jag skulle vilja börja denna reflektion med några rader till er givare. Vi har gjort många större insamlingar tillsammans med Polstjärna. Jag känner mig stolt att samordna så att Tilia och Polstjärna kan erbjuda en möjlighet för människor att göra skillnad. Det är samtidigt något som skaver i mig. Dessa pengar ska och bör egentligen komma från vårt samhälle. Jag vet att Tilia fyller ett glapp där det offentliga fallerar. Därför borde det inte vara upp till oss privatpersoner och småföretag att lösa problemet, varken ekonomiskt eller tidsmässigt.

MEN vi gör det. Ni ger vad ni kan, i form av den summa som passar er budget. Vi gör vad vi kan med kunskap, hjärta och engagemang.

Det är vad vi kommer behöva göra ett tag till. För snart tror jag att vi kommer att få mer och större hjälp. Det måste vi få. För våra läger fyller en så stor funktion, har det visat sig.

Jag vill tacka er, från djupet av mitt hjärta med dessa rader. Jag önskar att ni skulle få se, men främst känna det jag gör därute på lägergården. Få känna när liv räddas, förändring skapas. Det är svårt att sitta med en dator och i ett dokument med ord beskriva, för det är omöjligt. Men jag kan ge er en liten bit av det, och det följer nedan. Återigen, mitt varmaste tack. Jag slösar inte gärna med orden för att det ska låta bra. När jag säger det menar jag det. Verkligen. Tack!

När jag för tredje året i rad tar emot årets deltagare tillsammans med ledarteamet är det som vanligt med fjärilar i magen. Jag åkte in till stan och hämtade 8 förväntansfulla tjejer och på vägen ut får jag en stunds ensamhet i bilen då resten av ledarna är kvar på lägergården och tar emot resterande 7. Jag skruvar upp volymen på radion och av en händelse är det låten ”Try” med Shakira som spelas. Jag har tidigare fått den låten som tips skickad till mig av en tidigare lägerdeltagare som nu är på väg helt mot sitt friska liv genom förra årets läger.

Tidigare samma morgon har vi varit i Nyhetsmorgon Tv4 med vår volontär Adam, som förra året försökte ta sitt liv. Det var en så fin start på veckan, att få göra det med honom, då jag vet vad han gått igenom.

Känslorna svämmar verkligen över, tårarna rinner och raderna träffar mig rakt i hjärtat. Det är som att det behövde komma ut, för jag vet att veckan som väntar kommer fylla på mig igen. Med nya känslor, livsöden, historier, förtroenden och saker jag önskar ta bort från de unga små axlarna, i form av händelser i deras liv de inte ska behöva varit med om eller känt.

 

I messed up tonight, I lost another fight

I still mess up but I’ll just start again

I keep falling down, I keep on hitting the ground – Try, Shakira

 

Snabbt finner jag mig sedan stå vid vår avslutningskväll. Med nya minnen och erfarenheter i bagaget. Aldrig för har vi haft ett så bra läger. Vi har lärt oss så mycket genom åren. Ser jag tillbaka har varje år varit unikt på sitt sätt och behövt vara så. Ungdomarna som deltagit är såklart unika av sitt slag, och det är något speciellt med både varje person men också varje grupp. Det är inte dem jag jämför, utan min insats som grundare och ledare. Vår insats som team. När jag sedan läser upp våra deltagares utvärderingar och när alla deltagare är avkramade, skjutsade till bussar eller hämtade av familj, då vet jag bara, jag vet saker, som jag som sagt inte kan sätta ord på här.

 

Look how far you’ve come, you filled your heart with love

Baby you’ve done enough, take a deep breath

Don’t beat yourself up, don’t need to run so fast

Sometimes we come last, but we did our best – Try, Shakira

 

Såhär anordnades Tilias läger 2016
Med verktyg som kärlek, skratt, flum, spex, allvar, lek, gråt, stora hjärtan och enkelhet i kombination med rutiner arbetade vi med 15 ungas självkänsla. Dagarna börjar med Yoga för de som vill, en god frukost, och sen in i föreläsningssalen (eller vid bryggan om vi känner för det) där vi går igenom alla teman. Självkänsla, självförtroende, stress, prestation, relationer, ideal, sociala medier, personliga gränser och integritet samt att våga släppa in, motivation, att våga vara frisk, våga skina. Att välja kärlek och handla utifrån det istället för rädsla.

Efter varje föreläsning får deltagarna ofta en uppgift i sitt BeYou-häfte att besvara. BeYou är det metodmaterial i självkänsla vi utgår ifrån i mycket av vårt arbete på Tilia. Dessa övningar kan göras individuellt eller, om det passar pratar vi om dem tillsammans i smågrupper.

Sedan äter vi lunch, gjord av våra ideella hjältar i köket. Vi kom ofta ut från föreläsningssalen där det var ett utblommat tema även på maten. Grekiskt med feta, oliver och vacker musik till, Skärgårdstema i form av ugnsbakad lax och matplatsen klädd med metspön och fiskekort. Och så vidare. Elin, Sandra, Gunilla. Våra kökshjältar. TACK!

På eftermiddagarna är det tid för individuella samtal där varje ungdom med sin tilldelade ”ledarkontakt” får avsatt tid för att prata om det som rör sig hos dem just nu. Under tiden basar våra underbara aktivitetsledare Linnea och Adam och jag talar nog för oss alla, ledare, deltagare som kök, att ingen av oss någonsin känt oss så trygga, lyssnat till så mycket kunskap varvat med så mycket skratt i närvaro av enbart två personer. <3

Kvällarna kan se lite olika ut, vi har haft besök av vår fina ambassadör Hampus Nessvold för brasmys, då även Marie från Polstjärna var på plats. Vi har lekt lekar, målat med tomtebloss, lyssnat till ledarberättelser framför brasan, ätit godis tills det sprutat ur öronen, nattbadat under stjärnklar himmel med tillhörande bastu. Levt.

Bilder och citat
(klicka på bilderna för att se dem i större format)

”Måste bara berätta att Tilia lägret i år har hjälpt mig så sjukt mycket! Mer än vad BUP har hjälpt mig på över ett år! Jag är bara så tacksam för att jag fick chansen att följa med och att ni finns.”

”Tack för att ni alla gav mig en mening till att fortsätta kämpa.”

”Jag har letat efter den sista pusselbiten som varit oförstående. Nu kan jag med hela mitt hjärta säga att jag lagt den på plats. Där ska jag fortsätta jobba och bibehålla den biten och känslan.”

”Det är så skönt att veta att jag inte är ensam om det jag tänker, så skönt att känna igen sig i någon annans berättelse.”

”Jag kommer klara verkligheten, för nu vet jag. Jag är inte ensam. För nu vet jag. Jag har så mycket att ge. För nu vet jag. Att detta bara är början på något fantastiskt. Och jag kommer tillåta mig att misslyckas. Det är en del av det. Våga misslyckas.”

Så här användes pengarna från insamlingen

Boende: 26 650 kr (24 900 kr)

Mat: 15 922,95 kr (18 200 kr)

Material: 1 588 kr (2 000 kr)

Resor: 5 019 kr (4 500 kr)

Totalt: 49 179,95 kr (49 600 kr)

+ 420,05 kr

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Notering: Boende, och resor blev något dyrare än beräknat, material nästan precis, maten billigare och detta tog nästan ut varandra och vi landade på + 420,05 kr, som går vidare till Tilias nästa insamling hos Polstjärna. Siffrorna inom parentes är den beräknade budgeten, de utan den faktiska kostnaden.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Förkollo 2016

Tack vare 3 gåvor från privatpersoner kunde aktiviteten ”Förkollo 2016” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 11 ungdomar och fem ledare. Nedan finner du eldsjälen Matthias reflektioner, sammanfattning från aktiviteten, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Matthias sammanfattning och reflektioner
Det är alltid lite nervöst med förkollot. För många ungdomar är det ju första gången som de träffar några av de andra deltagarna samt ledarna. Det är nog många frågor som snurrar genom deras huvuden.

Syftet med förkollot är att ge deltagarna och ledarna möjlighet att få lära känna varandra redan före kollot. Och att underlätta steget till att faktiskt komma till kollot i sommar. Som gemensam aktivitet valdes fotbollsgolf och grillning vid Hellasgården i Nacka. I fotbollsgolf ska man sparka en fotboll i hål på så få sparkar som möjligt, precis som i vanlig golf bara att hålen är desto större. De delade gruppen i tre lag med både ledare och ungdomar som tog sig runt alla 18 hål. Att umgås i små grupper och kring en aktivitet gör det lättare för ungdomarna och ledarna att börja prata med varandra. Det uppmuntrades och skojades, snygga skott berömdes och hamnade bollen i diket blev till och med det kul. Vädret var strålande.

Efter fotbollsgolfen samlades föräldrar, ungdomar och ledare vid Hellasgårdens grillplats åt och åt korv med bröd. Det blev ett livligt mingel, det hälsades och pratades, det utbyttes telefonnummer. Ledarna från Sommarkollo4me fick också möjlighet att svara på frågor rörande kollot och lämna information inför kolloveckan. Sammanlagd deltog 11 ungdomar i vår förkollo-aktivitet samt 5 ledare.

Citat från några av de ungdomar som var med:

Citat 1: ”Jag vill verkligen vara med på kollot och tyckte att det var viktigt att vara med på denna aktivitet.”

Citat 2: ”Det var kul att träffa de andra ungdomarna.”

Citat 3: ”Jag gillar att tävla, så fotbollsgolfen passade mig bra, och jag fick kontakt med de andra i gruppen också.”

Av de totalt 2 270 kronor som samlades in användes 1 343 kronor. Fotbollsgolfen blev billigare än budgeterat medan grillkostnaderna blev högre. Överskottet på 927 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Leda med hästar – Trygga Barnen

Tack vare gåvor från 41 privatpersoner och 1 företag samt ett överskott från en av Trygga Barnens tidigare insamlingar hos Polstjärna kunde aktiviteten ”Leda med hästar – Trygga Barnen” genomföras. Nedan följer beskrivning och reflektioner från dagen, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format), citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Sammanfattning
Att ha fått ta del av kursen Leda med Hästar har varit en fantastisk upplevelse, på många plan. Dels var det fint att få umgås tillsammans utanför aktivitetsgruppernas vanliga struktur. Det var också härligt att få vara ute på landet bland skog, djur och i varmt soligt väder. Men framför allt var det både utmanande och lärorikt att få möta sig själv, och varandra, i övningarna vi gjorde med hästarna. Eftersom hästarna som vi mötte inte var slutkörda ridskolehästar utan vana med en mycket friare form av ledarskap, var det verkligen en utmaning att få hästarna att samarbeta – även för den mest hästvane av oss! Det krävdes total närvaro och fokus för att få hästen att samarbeta vid genomförandet av de olika uppgifterna vi fick. Det var kämpigt, men vi lyckades! Den nervositet och osäkerhet som många av oss upplevde till en början, var som bortblåst vid slutet av dagen. När man tvingas till total närvaro i samspel med en häst på det sätt som den här kursen inbjuder till, blir de känslor och situationer man stöter på extra starka. Hästen låter dig inte komma med någon ursäkt. Den låter dig inte heller lura varken dig själv eller hästen. Hästen kräver total ärlighet, och på ett bra sätt tvingas du därför att möta dig själv på samma sätt. Det ger fina insikter, vilket gör att den här typen av upplevelse blev så uppskattad bland dem som var med. Det var till och med svårt att få in alla i bilen igen när det var dags att åka hem! Det var kort sagt en väldigt värdefull dag.

Beskrivning av dagen
Vi lämnade Stockholm och Trygga Barnens lokaler tidigt på morgonen för att ta oss ut till Knivsta där kursen Leda med Hästar skulle hållas.

Efter att ha blivit välkomnade av ledaren Kerstin blev vi bjudna på frukost och alla fick berätta vad de hade för tidigare erfarenheter av hästar. Det var väldigt olika inom gruppen, några hade ridit tidigare, och några hade väldigt liten erfarenhet av hästar och vissa var till och med lite rädda. Därefter gick vi igenom dagens övningar och fick information om metoden. Hästunderstödd coaching bygger på att genom att interagera med hästar i olika övningar lära sig att vara i nuet och bli en bättre ledare i sitt eget liv. Hästarna speglar tydligt vårt mänskliga beteende och ger direkt feedback på detta, vilket leder till nya insikter och kunskap om hur vi kan kommunicera med andra och oss själva.

Eftersom det var så fint väder, fick vi börja dagen utomhus. Vi gick till en inhägnad ridbana som låg en liten bit ifrån stallet. Vi fick vi sätta oss på en liten läktare medan Kerstin och hennes två assistenter släppte in hästflocken på ridbanan. Kerstin introducerade första övningen. Först fick vi alla gå in på ridbanan bland de lösgående hästarna. En del hästar kom fram och nosade, medan andra cirkulerade kring oss med nyfikenhet. Det var lite läskigt att vara inne bland sju stora hästar, och vi väntade med spänning på vad som skulle komma härnäst. Nästa uppgift var att vi skulle para ihop oss två och två, varav den ena fick sätta på sig en ögonbindel. Sedan skulle den med ögonbindel bli ledd runt omkring på ridbanan bland hästarna, och att låta hästarna komma fram och hälsa. Det var spännande att se på hur många olika sätt det fanns att leda någon på; bakifrån, från sidan, med en hand, eller helt utan kroppskontakt. Efter en stund sa Kerstin åt oss att samlas i mitten. Det var dags att byta, så att den som ledde nu fick bli ledd. När vi var klara frågade Kerstin hur det hade känts att bli ledd med ögonbindel på. En deltagare svarade att det var läskigt, för man var tvungen att släppa kontrollen och lita så mycket på någon annan, vilket kändes svårt när det var en massa stora hästar runt om kring en. Flera andra delade den upplevelsen.

Som barn till missbrukare är man ofta van att hålla upp en fasad och inte visa känslor. Man är ständigt på sin vakt och beredd på att en katastrof ska inträffa. Att träna på att vara i nuet och få släppa all oro och kontroll för allt som finns omkring en är otroligt nyttigt. Hästar kräver att man är totalt närvarande här och nu när man interagerar med dem och därför är detta en väldigt bra övning för våra ungdomar. Betyget för kursen Leda med hästar blev väldigt högt bland våra tio deltagare.

Här är några citat från den gemensamma reflektionen vid kursens slut

Jag lärde mig att för att någonting ska funka så bör man göra det tillsammans.”

 ”Det jag lärde mig mest är att jag kan ha mer tillit till mig själv. Gå efter ett mål även om det inte känns bra i stunden. Kör bara kör!”

 ”Det kan vara nyttigt och lärorikt att gå utanför sin comfort zone.”

 ”Jag har lärt mig att jag måste öva mer på att var tydlig och lita på mina egna förmågor, när jag nu kan se att jag vågar mer än jag tror.”

 ”Det bästa med Leda med Hästar är att jag fick lära mig att sätta gränser och stå upp för mig själv, och att det inte betyder att jag inte älskar personen, eller att hen försvinner. Då är det inte värt det.”

 ”Jag fick släppa lite på min rädsla och bara vara.”

 Så här användes pengarna från insamlingen:

Bensin:                       186,58 kr
Hyra av bilar         1 400,00 kr
Ledarutbildning: 18 750,00 kr

Summa:                 20 336,58 kr

Totalt samlade vi in 20 650 kronor. Bensinkostnaden blev något lägre än budgeterat, därav blev det ett överskott på 313,42 kr som går vidare till Trygga Barnens framtida insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt – tillsammans är grejen!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning – Ledarutbildning inför sommarläger med Tilia

Tack vare 29 gåvor från 28 privatpersoner och 1 företag kunde aktiviteten ”Tilias utbildning för lägerledare” gå av stapeln. Nedan följer Annesofie Blixts reflektioner från helgen, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format), citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna
Tack alla ni givare som gjorde denna helg möjlig för oss Tilia-ledare.

I Maj månad börjar många förbereda sig för ledighet och semester. För Tilia är det precis tvärtom. Med sommaren i antåg som kan vara en mycket jobbig tid för unga med psykisk ohälsa förbereder vi allt vårt ideella stöd för fullt. Vår stödchatt ska nyöppnas efter byte för bättre tekniska möjligheter för att kunna möta det ökande trycket från våra stödsökanden. Vår lägerverksamhet planeras för full.

Det är viktigt för oss som arbetar med just människor som dessutom mår dåligt av stress och prestationskrav att vi själva mår bra och är utvilade, starka och teambuildade. Precis det har ni alla hjälpt till med. Vi kunde inte fått en bättre helg, vädret var strålande och vi fick möjlighet att bada, spela kubb, äta gott, hänga på gräset – i en helt fantastisk miljö på Tollare Folkhögskola, allt det där som är så bra sätt att lära känna varandra på, utan ansträngande ”lära-känna-övningar” där det ofta blir stelt och mindre äkta.

Vi varvade detta med utbildning för ledare av vårt metodmaterial BeYou, som grundar sig i självkänsla och som vi ska luta oss emot hela vår kommande lägervecka. Vi planerade schema och upplägg och alla vi ledare fick vara en del av resultatet och på det sättet hitta arbetsuppgifter som känns lockande och meningsfulla.

Förutom det har vi pratat bemötande och ledarroller samt vad som förväntas av oss och hur vi kan stötta varandra. Vi fick även besök av vår läger-kock som berättade vad vi ska få äta för gott under veckan samtidigt som vi fick komma med önskemål.

Vi har en otroligt fin grund att stå på för att nu kunna möta 15 unika och fantastiska individer på Tilias läger år 2016. Ödmjukt tacksamma för att ni givare gett oss tro och hopp och samtidigt gör verklighet av vår vision ”Tillsammans för ungas psykiska hälsa”.

Bilder och citat

”Det jag har gått igenom får mening genom Tilia, särskilt eftersom lägret betydde så mycket för mig” Linnea Björndal, tidigare deltagare och nu ”hjälpledare” för andra året i rad samt aktiv volontär i Malmö.

”Jag tror att om man vill ha en förändring i en annars ganska så hård värld, måste man börja på gräsrotsnivå – med att arbeta upp ungas självkänsla – därför är jag här!” – Louise Aronsson, ledare för andra året i rad samt samordnare Tilia Stockholm.

”Med all min erfarenhet har jag mycket att dela med mig av som jag vet hjälper andra. Jag ser mig som väldigt stark på grund av det jag gått igenom, inte trots det.” Adam Werner ny hjälpledare på lägret och aktiv volontär i Tilia Göteborg.

Så här användes pengarna från insamlingen
Totalt samlade vi in 15 305 kronor, vilket var 25 kronor mer än målet. Logi och mat blev 2 000 kronor billigare än beräknat och resorna 1 160 kronor dyrare. Det tillkom även en kostnad för material vilken vi missat att tas med i budgeten från början. Totalt landade vi på ett överskott på 223 kronor som går vidare till Tilias framtida aktiviteter.

Logi & mat: 8280 kr

Kurslokal: 2000 kr

Tågresor för icke Stockholmsbaserade ledare: 4160 kr

Material (pärmar och anteckningsblock till ledare): 642 kr

Totalt: 15082 kr

Överskott: 223 kr

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning – En dag på Boda Borg tillsammans med Tilia

Tack vare gåvor från 34 privatpersoner kunde aktiviteten ”En dag på Boda Borg tillsammans med Tilia” genomföras. Totalt deltog tio ungdomar under dagen tillsammans med fyra volontärer från Tilia. Nedan finner du Eldsjälen Denise reflektioner, sammanfattning från dagen, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Denise reflektioner:
Vi träffas tidigt en söndagsmorgon på Stockholm Central. Det är en speciell känsla i gruppen redan när vi samlas där. Några har åkt långt redan när vi ses där på centralen och några har aldrig tidigare varit med på aktiviteter med Tilia. Trots det är gemenskapen redan från första början något som jag önskar att alla kunde få känna. Det är så värdefullt och helt underbart att sitta där på bussen och se hur ungdomarna peppar inför dagen på Boda Borg tillsammans. Hur det pratas och skrattas och hur alla hjälper varandra med olika saker under hela dagen. När jag senare under dagen får höra ”det gör ont i magen för att jag skrattat så mycket, tack för att jag fått följa med” så vet jag knappt vad jag ska svara för att hela dagen bara känns som magi. Att sen få se bilder, dela stunder som var lite extra roliga och att få tack-mejl efteråt. Att få höra eller läsa hur den här dagen hjälpt att hitta tro på sig själv och att vara en del av en helhet. En dag där vi tillsammans haft magiska stunder som nu kommer vara kvar som minnen att plocka fram när livet känns tufft. En dag som jag hoppas och tror blev som en påminnelse på många sätt och vis. Framförallt en påminnelse att vi tillsammans kan klara så mycket mer än vad vi tror.

TACK till alla ungdomar för att vi fick spendera en fantastisk heldag tillsammans med er, tack till alla volontärer som var med och tack för att ni är ni, tack till bästa Polstjärna och tack till alla som på något sätt bidragit till att göra den här dagen möjlig!

Såhär anordnades dagen på Boda Borg med Tilia:
Vi startar dagen med att ses på Stockholm Central för att ta bussen till Oxelösund och Boda Borg. Tio ungdomar och fyra stycken volontärer från Tilia. Det är en bussresa på ca en timme och fyrtio minuter, med ett byte av buss. Det laddas och peppas, lyssnas på musik, pratas om livet, skrattas och vi har redan här en härlig och värdefull stund tillsammans när vi sitter samlade på bussen.

När vi är framme i den lilla orten Oxelösund är det äntligen dags för Boda Borg. Vi delar in oss i tre grupper, med tre till fyra personer i varje grupp. Sen börjar det. Vi får instruktioner av personalen och sen är alla grupperna igång med banorna.

Praten och skratten ekar i korridorerna i det huset som förut bestått av lägenheter men som numera är Boda Borg. Det springs in i rummet där banan (eller questen som det också kallas finns), för att sen testa igen och igen när det inte riktigt går som man tänkt. Innan man går in i rummet vet man knappt någonting, för att sen gå in och försöka gissa sig till vad som ska göras. Ibland klarar man det inte, men det är okej, bara att testa igen eller köra vidare med någon annan spännande quest. Det samarbetas och alla behövs i questarna för att kunna ta sig vidare och därefter få en stämpel för att man klarat questen.

När vi samlas för lunch är det dags för tacobuffé och där blir det härliga samtal om dagen och resan hit. Sen är det dags för banorna igen.

Banorna består av allt ifrån klätterväggar, till spel av olika slag, till att dansa dansstopp eller den som var mångas favorit; ett bollhav fullt av pilatesbollar att kasta sig i för att trycka på knappar som lyser. Det blir verkligen en fin stämning i gruppen när alla försöker lösa gåtorna och banorna tillsammans.

Efter några timmar på Boda Borg är det dags att sätta sig på bussen mot Stockholm. Med många nya minnen från dagen och förhoppningsvis en påminnelse om hur mycket vi kan klara tillsammans.

Ungdomarnas röster:
”En bussresa till Oxelösund. Uppdelade i lag och utmanade att göra massa olika “questar” för att samla poäng. Frustration när det inte riktigt gick som vi ville. Hysteriska skratt när något blev tokigt eller lösningar som upptäcktes på ett något oväntat sätt. Glada utrop och high fives när vi klarar det vi kämpat med. Tacobuffé till lunch. För att sedan jaga vidare mot nya utmaningar. Samla mer poäng. Utmana lite till.

Och utmana. Det har jag verkligen gjort idag. Och jag vet inte riktigt när jag tappade tron på mig själv så totalt att jag inte trodde jag kan gå på en träplanka och tänker att jag mest är ivägen i allt jag gör. Men idag fick tillbaka lite av den där tron i alla fall. Jag klarade betydligt mer än vad jag trodde. Och jag är faktiskt inte bara i vägen. Det spelar roll det jag gör. Om det så bara är att trycka på en knapp vid rätt tillfälle eller göra styrkeövningar i ett helt galet tempo. Och nu, efteråt? Fylld med massa inspiration om att bygga upp det där ännu mer. Tron på mig själv. Utmana mig att göra saker jag inte tror jag klarar av. Göra saker trots rädslan att misslyckas. För det går ju faktiskt (oftast) att testa igen. Och igen. Och igen. Sen någon gång kan det faktiskt sluta med att jag lyckas. Så stort tack för denna dagen.”

”Den här dagen kommer jag bära med mig länge, tack för att jag fick följa med!”

”En glädjefylld dag som skrattar kvar i minnet.”

Så här användes pengarna från insamlingen

Resor Stockholm C till Oxelösund: 4 337 kr

Tacobuffé: 1 260 kr

Entré Boda Borg: 2 100 kr

Totalt: 7 697 kr

Överskottet på 3 903 kronor går vidare till Tilias framtida insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt – tillsammans är grejen!

Last, to http://writemypaper4me.org him which hired them why givest thou so.
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Teknikhjälpen

Tack vare 16 gåvor från privatpersoner och företag kunde aktiviteten ”Teknikhjälpen” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 22 sjundeklassare vid de två lektionerna. Nedan finner du eldsjälen Albins reflektioner, sammanfattning från dagarna, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Albins sammanfattning och reflektioner
Att få genomföra Teknikhjälpens första aktivitet kändes helt fantastiskt. Under en månad tillbaka hade jag och teknikläraren vid Brunnsängsskolan diskuterat och förberett hur laborationerna skulle gå till. Tanken var att eleverna skulle få göra tre eller fyra laborationer under två lektioner, vilket skulle varvas med föreläsningar och diskussioner. Mellan de två lektionerna skulle eleverna även få en hemläxa knuten till laborationsämnet.

Gensvaret hos eleverna blev över förväntan. De satte sig fort in i uppgiften och genomförde laborationerna med bravur. Självklart blev det fel ibland, men då togs tillfället i akt att fundera över varför felet uppstod och sedan försöka hitta en lösning. Många av eleverna visade dessutom väldigt tidigt en önskan att få bygga egna projekt och experimentera vidare på egen hand och så fort de blev klara med de obligatoriska uppgifterna tog de tillfället i akt.

Målet med aktiviteten var att väcka teknikintresset hos eleverna. Både den anda och det engagemang som visades under lektionerna samt den enkät som eleverna fyllde i efteråt visade tydligt att målet uppnåtts. Extra positivt överraskad är jag av att tjejerna uppskattade laborationen lika mycket och till och med lite mera än vad killarna gjorde, då det ofta brukar vara tvärtom i teknikämnet.

Beskrivning av aktiviteten
22 elever i Brunnsängsskolan klass 7b fick under totalt 4 timmar fördelat på två lektioner, 28 januari och 4 februari, lära sig mera om programmering och elektronik. Laborationerna gick ut på att koppla upp och programmera trafikljus och övergångsljus så att de skulle fungera så verklighetstroget som möjligt. Läxan som delades ut efter första lektionen var att observera hur länge olika trafikljus lyser i verkligheten. De observationerna kunde sen användas vidare i programmeringen av trafikljusen under lektion två.

Lärarens och elevernas röster

Tekniklärare, Yahko Isik:

– Det är intressant, väcker elevernas intresse. De kan relatera till samhället, vilket ligger i linje med läroplanen för teknik.

Elever klass 7b:

-Man känner sig som en hackare

-Jag vill inte jobba med detta, men kul att förstå.

-Jag kommer börja jobba med sånt här!

-Jag vill jobba med datateknik. Eller så ska jag bli mäklare.

-Det är kul! Det lyser!

-Det var nåt nytt för mig.

-Kul att bygga med kablarna och så.

-Jag gillar experimentation. Att lyckas!

Av de totalt 6 940 kronor som samlades in användes 5 532 kronor. Det laborationspaket Albin tänkt köpa in hade tagit slut hos den leverantör det var tänkt. Han hittade däremot ett annat enklare och billigare paket från en annan leverantör med färdig lösning för förvaring (basplatta och fästning för arduino samt kopplingsplatta), vilket gjorde att de 500 kr som budgeterats för förvaringsmaterial inte längre behövdes.  Överskottet på 1 408 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning – När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia

Tack vare gåvor från 28 privatpersoner, 1 företag och överskott från tidigare insamling kunde aktiviteten ”När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia” genomföras. Totalt deltog ett femtiotal ungdomar vid de fyra adventsmysen. Nedan finner du Eldsjälen Denise reflektioner, sammanfattning från dagarna, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Denise reflektioner:
Jag vet inte hur jag på något sätt ska kunna sammanfatta känslan jag haft under dessa fyra tillfällen annat än att det verkligen känts som att vi tillsammans skapat något utanför det som ord kan beskriva. Att sitta där och se hur ungdomar och volontärer skratta, kramas, sjunga med i julsånger, tipsa varandra om sina favoritlåtar, fläta någons hår och hålla om varandra. För mig känns det som så mycket mer än en aktivitet. Kanske är det faktiskt så att det är omöjligt att lyckas förklara för alla som inte var där hur det kändes att sitta just precis där med ungdomarna som gör hjärtat och hela kroppen så varm bara genom att vara sig själva. Var och en av alla ungdomar som deltagit har bidragit på så många olika sätt genom att vara allt som bara de är och jag är så tacksam för varje stund som jag fått dela tillsammans med alla under Tilias julstöd. Det har pysslats julkort och ljuslyktor, skrattats under spelet ”lapp i pannan”, bakats kanske världens godaste julfika och alla adventsmysen avslutades med en minijulafton som inte går att sätta ord på för att den var så fin. Vid varje tillfälle har jag känt hur gärna jag bara skulle vilja stoppa tiden och låta hela världen få känna av den gemenskapen och värmen som funnits i rummet tack vare alla ungdomar och volontärer som varit med. För mig är det just precis det som skulle kunna sammanfattas som att; tillsammans kan vi skapa något magiskt. TACK.

Ett stort jättetack till alla ungdomar som deltagit, till alla givare, till Polstjärna och tack till alla er som på olika sätt bidragit till att göra Tilias julstöd 2015 möjligt! För ingen kan göra allt, men alla kan göra något och tänk hur mycket fint och värdefullt vi kan göra när vi gör något tillsammans.

Såhär anordnades ”När mörkret faller lyser vi tillsammans hos Tilia” per tillfälle:

1:a advent, tema julkort
På första adventsmyset så tillverkades det över 120 stycken julkort som sen skickades till personer och företag som på olika sätt stöttat Tilias arbete under år 2015. Det blev en väldigt härlig känsla i rummet när alla ungdomarna tillsammans pysslade ihop julkorten för att ge tillbaka till alla som bidragit under året. Efteråt blev nog vi alla chockade över hur många julkort det verkligen blivit och hur häftigt det var hur alla korten skiljde sig från varandra men med samma bakomliggande tanke; tillsammans är helt klart logiskt. Under det första tillfället användes bland annat; papper av olika slag, lim, glitter, bokmärken, klistermärken, tejp, stämplar och lackstång.

2:a advent, tema julbak
Adventsmys nummer två ägnades åt att baka. Det bakades knäck, rocky road, pyntades pepparkakor och det gjordes även två stycken olika versioner av det årliga och obligatoriska Tilia-pepparkakshuset. Vi ville att det skulle finnas något för alla att baka, oavsett om man ville vara för sig själv eller i grupp, detta för att alla ska känna sig välkomna och att det var okej. För den som ville baka själv så fanns det till exempel pepparkakor att pynta och för den som ville vara i grupp så fanns det pepparkakshus att försöka få ihop tillsammans. Att baka kan för en del med ätstörningar vara kopplat med negativa tankar, så därför kändes det lite extra viktigt att försöka vända det och istället skapa en stund med glädje och gemenskap. Efter att vi bakat så hann vi även med spelet ”lapp i pannan” och fika med glögg, te och tomteskum. Allt det som hade bakats sparades sen till 4:e advent och minijulafton och på så sätt fick även ungdomarna vara en del i att förbereda inför minijulen.

3:e advent, tema julpyssel
Tredje advent gick i julpysslandets tema och det pysslades ljuslyktor med decoupage, flätade hjärtan, änglar och smällkarameller. Eftersom att tredje advent även var dagen för lucia så bjöd vi alla ungdomar på lussebullar och sjöng tillsammans med till julmusiken. Att sitta där och höra hur ungdomarna välkomnar varandra in i gemenskapen, har fina samtal och sen när vi ska säga hej då säger ”hoppas vi ses nästa söndag, jag längtar redan” värmer väldigt mycket i hjärtat hos alla oss volontärer som var på plats.

4:e advent, julafton
Tilias julstöd avslutades med en mini-julafton och allting som ungdomarna hade bakat och pysslat togs fram. Vi fick även möjlighet att ha vår julafton på Scandic Grand Central så att flera ungdomar kunde få fira jul med oss, stort tack till Scandic för det! Totalt 25 ungdomar kom och det var flera av de tjugofem som hade rest långt för att få fira jul tillsammans med oss. Vår julafton började med att klä och pynta julgranen så mycket som bara fick plats för att sen övergå till att pyssla, fika med julfika och spela spel i nästintill oändliga mängder. Lapp i pannan, viskningsleken fast i ritversion, twister och land-och-stad har hängt med under hela årets julstöd och självklart blev de spelen även en del av minijulen. Det bjöds på glögg, tomteskum, saffranskrans, julmust, pepparkakor och allt som ungdomarna hade bakat under andra advent. Skratten och kramarna avlöste varandra och värmen spred sig återigen i hela rummet samtidigt som julmusiken gick varm i bakgrunden. Marie från Polstjärna kom och delade eftermiddagen med oss, vilket vi alla blev så glada för, tack för att vi fick dela dagen med dig Marie. Under minijulen så hade vi även julklappsutdelning till alla ungdomar med spontan rim och så fick vi hjälp av vår alldeles egna Tilia-tomte som kämpade på väldigt bra med utdelningen av alla julklapparna. Vi avslutade sen vår julafton med raketen och dans runt granen som blev ett underbart avslut på en mini-julafton i sann Tilia-anda.

I år kunde vi också för första gången ha minijul på plats i våra lokalavdelningar Göteborg och Malmö, något som gjorde det lättare för ungdomar att ta sig från hela Sverige när det inte bara fanns minijul i Stockholm. Även där blev dagen fylld med pyssel, julklappar, julfika, spel, fina samtal, gemenskap och värme. Totalt deltog ett tiotal ungdomar på Tilias mini-julafton i Göteborg och Malmö.

Ungdomarnas röster:

”Värmen i rummet går inte att beskriva. Bästa julfirandet jag varit med om någonsin.”

”Jag blir så rörd och min tacksamhet är så stor att orden inte räcker till, tills jag hittar orden vill jag bara säga tusen tack för allt! Tänk att det finns så otroligt fina människor på en och samma plats, så mycket kärlek!”

”Fjärde advent och mini-jul med Tilia. Något som för mig har kommit att betyda så himla mycket. En plats med trygghet och glädje. Tack. Tack. För att jag får vara en del av detta. Tillsammans är logiskt. Och för att; vi är så bra tillsammans.”

”Du vet magiska stunder, känslor som stannar kvar, leenden av de sannaste och mest genuina sorten – då ordet tacksam plötsligt stavas så litet, i jämförelse med storleken på känslan. SÅ. Precis så.”

”Innan hade jag bara traumatiska minnen förknippade med julen men när jag tänker på julen med Tilia så känner jag mig helt varm i hjärtat.”

Ekonomisk sammanställning
Totalt samlade vi in 11 400 kronor. 4 574,34 kr användes till pyssel och bak. 967,79 kr användes till mat och 3 833 kr användes till resor för de ungdomar som ville vara med och som bor en bit bort. De totala kostnaderna uppgick till 9 375,13 kr, vilket innebär ett överskott på 2 024,87 kr som går vidare till Tilias kommande insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt – tillsammans är grejen!

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Julträff med Sommarkollo4me

Tack vare gåvor från 12 privatpersoner, skatteskänkningar och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten “Julträff med Sommarkollo4me” genomföras. Tillsammans är grejen! Sammanlagt deltog sju ungdomar plus fem vuxna. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Julavslutningen med Sommarkollo4me bjöd på 3-kamp på O’Learys på Tolv Stockholm och en matmeny på McDonalds vid Globen. Vi blev 7 ungdomar och 5 vuxna som deltog i årets sista gemensamma aktivitet. På de 2 timmar vi var på O’Learys körde vi basket, minigolf och bowling.

Basket gick ut på att kasta bollar i en korg, så många som möjligt på en given tid. På minigolfen räknade man slag medan bowlingen blev en något mer svettig angelägenhet. När vi valde att äta på Mc Donalds efter 3-kampen var det för att vi visste att ungdomarna skulle gilla det. Medan några knaprade på sin efterrättsglass delade vi ut julgåvorna: En pocketbok, precis om som i fjol. Förra året hade nämligen många ungdomar uttryckt enorm uppskattning för sin bok. En förälder hade också berättat om sin son som förkovrat sig med sin bok på sitt rum – efter att inte läst en enda bok på flera år. Därför blev det nu en bok igen.

Ungdomarna hade vuxit och mognat sedan kolloveckan i juli. Några har börjat på gymnasiet med allt vad det inneburit, inte minst en nystart. Andra har helt enkelt blivit längre, mer vuxna. De utstrålade en annan slags trygghet med hur de såg på sig själva. Ungdomarna bjöd på sig och kontakten mellan oss alla verkade djupare än förr. Det var uppenbart att det är mycket som hänt i ungdomarnas liv sedan kollot.

Att följa dessa ungdomar över tid och se dem utvecklas mot vuxenhet väcker hopp och livstro. Livet kan ta nya vändningar. Det går att göra skillnad i andras liv. Ungdomar låter sig beröras och vägledas. Denna julträff med våra kolloungdomar gav oss kvitto på det ännu en gång. Tack till alla givare och tack för allt stöd under hela kollo-året. Vi fortsätter 2016! God Jul och ett Gott Nytt År.

Citat från några av ungdomarna
”Det viktigaste var ju inte att vinna på 3-kampen utan att vara med varandra, och det var vi!”

”Bästa gänget samlat igen!”

”Det var skönt att träffas igen nu vid jul, och så ses vi igen på fikaträff nästa år!”

Ekonomisk sammanställning
Av de 12 800 kronor vi samlade in användes 5 693 kronor. Kostnaderna för julklapparna i form av böcker blev lite högre än budgeterat (1 942 jämfört med 1 250 kronor) medan mat och 3-kampen blev lägre (986 kronor jmf med 3000 kronor och 2 765 kronor jmf med 8 550) då det var en del ungdomar som inte kunde komma. Överskott på 7 107 kronor kommer användas till framtida insamlingar hos Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

IS-krigare eller inte IS-krigare – det är inte frågan

Låt oss anta att du nyss fötts. Är din första tanke att du ska bli IS-krigare? Knappast. Men inte heller tänker du att du ska bli rörmokare. Knappast. Eller banktjänsteman. Eller en ny Zlatan. För du har ingen aning om varken det ena eller andra.

En fråga som många ställer sig i dessa dagar (inklusive vi själva) är ”Hur kan unga människor välja att ansluta sig till IS?” Den frågan kan tyckas relevant, men har inte större relevans än ”Hur kommer det sig att vissa hejar på Hammarby?” så länge som vi tror att valet handlar om IS-krigare eller Inte IS-krigare och Hammarby eller Inte Hammarby. Det handlar om något annat.

Vi föds alla med en uppsättning gener som kan blomma ut till i princip vad som helst. Det är sannerligen något fantastiskt. Riktningen styrs i mångt och mycket av vår uppväxt och det sammanhang vi befinner oss i. Någon blir rörmokare. Någon IS-krigare. Någon annan blir fotbollsproffs.

Alla behöver ett sammanhang. Ett sammanhang där vi betyder något. Har en plats.

Just nu ser vi runtom i världen exempel på handlingar som anses omänskliga. Samtidigt är det lätt att konstatera att det är just människor som utfört handlingarna. Med andra ord är det kanske så att vi har en alltför snäv syn på vad som ryms inom begreppet mänskligt. Det handlar inte om att acceptera handlingar som skadar eller rentav dödar människor, men vi behöver tänka på ett annat sätt för att förstå handlingarna.

Ett annat sätt att tänka är att fundera på vilka behov det är som döljer sig bakom handlingarna. Med ett sådant tankesätt är det betydligt enklare att se människorna bakom handlingarna. Det kan kännas svårt, rentav motbjudande, att rörmokaren drivs att samma behov som IS-krigaren. Men på Polstjärna tror vi inte att det är konstigare än så. Valet står inte mellan IS-krigare eller inte IS-krigare. Det handlar om en plats i ett sammanhang där man efterfrågas och kan bidra med något. Om det sedan handlar om att sjunga och imponera på motståndarlagets hejarklack eller att rentav spränga sig själv i luften, ja det spelar mindre roll. I bägge fallen har man upplevt att man har en roll, en betydelse.

Alla människor verkar inte ses som en tillgång. Vissa finner sig i det och går ned sig i självdestruktivitet. Andra finner sig inte i det och visar det i ord och handling. I många fall försynt genom passivitet, i fler fall genom verbal aggressivitet och i sällsynta fall genom otänkbara övergrepp på andra människor.

Det borde finnas ett uttalat mål i Sverige att varje invånare ska känna sig sedd, hörd och respekterad. Så länge det inte efterlevs kommer det finnas individer som protesterar. Och protesten i sig borde vi vara väldigt glada över om vi vill ha ett samhälle med människor som är mänskliga. Samhällets viktigaste uppgift blir därmed att visa hur man kan stå upp för sig själv utan att det sker på bekostnad av andra.

Tänk om skolan kunde vara den plats, det sammanhang, där varje ung människa känner sig sedd, hörd och respekterad?

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar