Uppföljning Kampen om bollen

Tack alla medmänniskor som gjorde det möjligt att genomföra denna tjejfotbollsturnering där 120 unga kvinnor från olika städer, förutsättningar och miljöer kunde samlas för att i lag kämpa och ha roligt tillsammans. Tack vare 13 privata gåvor och gåvobevis, gåvor från två företag och medel från Stöd till framtida insamlingar kunde vi göra något nytt och annorlunda som möjliggjorde en bredare syn för många av deltagarna. Mod, integritet och att vilja ta för sig på samma sätt som killar gör är bara några av egenskaperna som deltagarna fick känna under projektets gång.

Nedan följer Naziha Hariris tankar efter aktiviteten samt några citat från deltagarna. Längst ned finns även bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Nazihas sammanfattning och reflektioner
När man har anordnat ett antal herrturneringar kan jag lätt säga att detta var över förväntan, denna positiva anda, kärleken, sammanhållningen, all punschande, kamratskap och glädjen alla dessa känslor var samlade i hallen den 2 januari.

Från att för två år sedan inte kunna få ihop ett enda tjejlag, till idag få tacka nej till fler lag gör att känslan är obeskrivlig. 12 lag samlades, alltså ca 120 kvinnliga spelare från olika föreningar och städer, åldrarna på spelarna skiftade från 16 – 40 år.

Man hittar sällan aktiviteter/tävlingar där åldrarna skiljer sig så mycket och blir ändå perfekta. Denna turnering var bland det bästa jag varit med och anordnat! Så mycket stolthet och lycka gjorde att jag var helt slut men oerhört tillfredsställd!

Efter en sådan succé känner man sig uppfylld och upplyst. Att deltagarna kom från olika städer, att intresset blev så brett samt att fler anmälde sig än vad vi kunde ta in visar att det fanns ett stort intresse och behov. Detta är något vi tar med oss och bygger vår vision vidare på!

Beskrivning av aktiviteten

En tjejfotbollsturnering under ”127 vinterfestival” som hölls den 2 januari i Skärholmshallen. 12 lag spelade mot varandra under 6 timmars tid, tre grupper med fyra lag vardera, de två bästa lagen i varje grupp gick vidare till slutspel, finalen spelades runt 21.00. Priser delades ut till vinnarna Wannabe United och andra priset gick till Örebro. Priser delades även ut till MVP (turneringens mest värdefulla spelare) som blev Irma Helin som spelar i Djurgårdens IF dam samt spelat i Sveriges landslag) och två fair play-spelare.

Deltagarnas röster

Irma Helin: otroligt bra anordnat med allt, grymt rolig turnering, underbara arbetare och grymma priser, jag vill gärna spela denna turnering igen och hoppas det blir av.

En pappa till en spelare: Detta är så viktigt det ni gör, att se så många tjejer på en och samma plats göra det dem älskar att göra gör en lycklig att se, att man under lov kan aktivera sig är väldigt bra. Ni alla här borde få pris.

Sanna: fett rolig turnering man träffa på nya människor som har samma intressen som en själv, Underbart

Av de 18 018 kronor vi samlade in användes totalt 15 000 kronor till presentkort enligt budget. Naziha lyckades ordna domare och mackor, frukt och dricka kostnadsfritt. Överskottet på 3 018 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Kampen om bollen | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Att spöa för att få kärlek

Vissa insikter kan bokstavligen kasta omkull en. Jag ska berätta om en sådan som gav mig ett helt nytt perspektiv kring mitt eget beteende.

Jag har aldrig slagit mina barn, däremot har jag blivit arg och irriterad på dem. Som till exempel en gång när sonen satt framför datorn då jag kom hem från jobbet. Han kom inte och hälsade när jag ropade på honom vilket gjorde mig arg. Ilskan fick mig att med ett ganska negativt tonläge be honom sluta spela.

Varför blev jag arg egentligen? Vad har den där vardagshändelsen att säga mig och andra? När jag började reflektera över min ilska såg jag mitt behov bakom känslan. Behovet handlade om att jag ville ha kontakt med min son. Jag var trött när jag kom hem och längtade efter att vara med honom. Det kändes som om datorn betydde mer än mig. Men det handlade ju om mitt behov att känna närhet och samhörighet med honom. Med den insikten blir det nästan komiskt hur jag betedde mig. Hur skulle han kunna förstå att jag försökte uttrycka kärlek?

Att en negativ känsla eller en negativ handling kan vara sammankopplad med ett varmt och positivt behov har börjat gå upp för mig först de senaste åren genom arbetet med Polstjärna. Att mina känslor har med MINA egna behov att göra har jag nu börjat förstå. Mina känslor kan triggas igång av ANDRAS beteenden, men det handlar likväl om MINA behov. ANDRAS känslor kan triggas av mitt beteende, men DERAS känslor har med DERAS behov att göra. Det är när man blandar ihop sina egna och andras känslor, behov och handlingar som det blir rörigt och svårt att se vad det egentligen handlar om.

Alla människor vill ha kontakt, vill känna tillhörighet. Vill uppleva kärlek. Vill vara betydelsefulla. Detta är grundläggande behov vi alla delar. För att nå dit finns det en enorm mängd strategier. Den jag använde när jag kom hem och blev arg på min son funkade inte särskilt bra. Det är precis samma principer som gäller även när det handlar om grövre uttryck och handlingar. Att spöa upp någon för att få uppleva kärlek är inte heller särskilt effektivt. Det är en usel strategi för att få kärlek. Men likväl kan det vara ett försök att få kärlek. Ett försök att vara NÅGON.

Vad händer när vi inte får kontakt, när vi fråntas möjligheten till normal kontakt med andra människor? Då finns det inga gränser för vad vi är kapabla till. I desperation att få kontakt kan vi gå så långt som att döda och skada, såväl oss själva som andra. Med varning för obehagliga scener rekommenderar jag dokumentären På isoleringen (finns på Svt Play fyra dagar till).

/Kalle

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning En värmande känsla av jul igen

Tack vare gåvor från 12 privatpersoner och 1 företag kunde aktiviteten ”En värmande känsla av jul igen” genomföras. Ett fyrtiotal ungdomar deltog under de fyra tillfällena. Nedan följer en redogörelse skriven av Tilias ungdomsledare för aktiviteten, Denise Jansson och Marie Carlsson. Längre ner finns även citat från ungdomar, bilder, Annesofie Blixts reflektioner samt en ekonomisk sammanställning av vad pengarna har använts till.

Denise och Maries reflektioner och beskrivning av dagarna
Under ”En värmande känsla av jul igen” har vi verkligen fått känna och andats gemenskap. För oss har det varit viktigt att alla fått känna att de är välkomna och betydelsefulla precis som de är. Det har varit väldigt fint att få följa ungdomarna och deras personliga resa, exempelvis har vi fått se ungdomar som varit osäkra på om de skulle våga ta sig till första advent för att några veckor senare avslappnat sitta och sjunga med i julmusiken på minijulen (4:e advent).

Såhär anordnades ”En värmande känsla av jul igen” per tillfälle:

1:a advent, tema julkort
Vid första tillfället tillverkade ungdomarna ett hundratal julkort för att skicka till personer/företag som stöttat Tilias arbete under 2014, ungdomarna fick sätta sin personliga prägel på julkorten. En genomgående uppmaning till ungdomarna var att försöka skapa utan att känna press på resultat. Till julkorten använde vi bland annat färgat papper, tejp, lim, glitter, klistermärken, färgpennor, stämplar, bokmärken och lackstång. En stor del av utgifterna för detta tillfälle gick till frimärken och kuvert. Julkorten blev väldigt uppskattade, vilket bland annat har visat sig bland mottagarnas sociala medier.

2:a advent, tema julbak
Andra advent ägnades åt bakning. Vi gjorde bland annat knäck, marsipanfigurer, garnerade peppakakor och tillverkade ett alldeles eget Tilia-peppakakshus. Det fanns möjlighet för våra ungdomar att välja aktivitet utifrån sina egna förutsättningar och dagsform, om man till exempel önskade att vara i grupp var peppakakshuset en ypperlig aktivitet. Föredrog man att tillverka på egen hand så passade till exempel marsipanfigurer. Bakning kan för vissa med ätstörningar kopplas till negativa tankar. Då det är en vanlig problematik bland våra ungdomar så försökte vi istället vända så att fokus låg på gemenskap och glädje. Genom att berätta för ungdomarna att det vi bakade skulle användas under minijul (4:e advent) så fick de även känna att de var delaktiga i förberedelserna för Tilias julfirande.

3:e advent, tema julpyssel och rimstuga
Vid tredje tillfället hade Svenska Hjältar-galan sänts på TV, där Annesofie och Jenny från Tilia blivit utsedda till Årets medmänniskor 2014. Gensvaret efter galan blev stort, vilket också märktes under tredje advent. Många nya ansikten visade sig hos oss och välkomnades direkt in i vår varma gemenskap. Tillsammans pysslade vi med smällkarameller, änglar, flätade hjärtan, slog in julklappar och hjälpte varandra med rim. Det fanns även möjlighet att pärla Tilia-armband och göra randiga band som säljs via vår hemsida. I samband med galan ökade nämligen efterfrågan av dessa. Eftersom det var lucia denna helg så bjöd vi på lussebullar och fick sjungande besök från Rockmusikerlinjen på Fryshuset. Det var eleverna själva som frågade om de fick komma och förhöja julstämningen hos oss. Detta skedde helt ideellt. Tänk att det finns så många varma människor som vill sträcka ut en hand. Vackert!

4:e advent, Minijul
Tilias julstöd avslutades med en mysig dag tillsammans. Trygghet, värme och tillit blev ledorden för dagen. Dagen började med att tillsammans pynta granen. Det blev många spontana reaktioner när ungdomarna knappt kunde se granen för alla julklappar som låg kring den. Detta var möjligt tack vare företag och privatpersoner som frivilligt bidrog till firande med julklappar till ungdomar och volontärer. Stort tack till alla er!

Tilia bjöd på jullunch och snacks. Vi plockade också fram vårt egengjorda godis som vi gjorde tillsammans under andra advent. Lagom till lunchen dök även Marie från Polstjärna upp och det kändes fantastiskt att få dela vårt firande med henne och våra ungdomar. Efter lunchen var det dags för julklappsutdelning. Alla ungdomar fick personligen ta emot en julklapp som Tilias volontärer delade ut. Det var härligt att få se glädjen och tacksamheten i deras ögon och samtidigt få ge en varm julkram. Minijulen avrundades med enklare lekar och julmusik i bakgrunden. Att se flera ungdomar sjunga med och hålla om varandra visar tydligt vilken trygghet som fanns i rummet. Som vid många andra tillfällen blev det svårt att säga hej då, men vi hoppas att vi snart får träffa dessa underbara ungdomar igen. Vi passade också på att påminna om att Tilia finns tillgängliga årets alla dagar och att alla är värdefulla precis som de är.

På vägen hem ville vi volontärer dela med oss lite av all kärlek vi fått uppleva under dagen så vi valde att ta med maten som blev över från jullunchen och ge till hemlösa. Tacksamheten var enorm och för oss blev det en påminnelse om hur enkelt det kan vara att göra någon glad.

Citat från ungdomarna:
”Denna kväll kan jag säga hejdå till söndag med ett litet varmt inre. Det må vara mörkt ute men idag var min eftermiddag ljus. Vissa människor är så underbara att de inte vet.”

”Tack för idag! Det har varit helt fantastiskt! Kommer sent att glömma det här! En sak är säker, det kommer inte bli min sista mini-julafton.”

”Tack för att ni gjort helt otroligt adventsmys, har betytt så himla mycket att få komma dit och bara vara och träffa er och alla andra underbara människor och all gemenskap.”

”Tänk att vi fick en julklapp också, bara den här dagen kändes som en stor julklapp.”

Annesofie Blixt reflekterar
Sitter och sammanfattar årets julprojekt med “mina” två tjejer; Denise & Marie som med fullt engagemang, själ och hjärta lett Tilias julstöd detta år. Jag lyssnar mellan rysningarna på hur de berömmer varandra, de berättar om vilket stöd de haft i att vara två, hur de kompletterat varandras styrkor och svagheter och hur de växt i uppgiften att vara projektledare med tidens gång. Det är två glada och mer självsäkra tjejer som sitter framför mig än för en tid sedan. Som en snabbspolad film färdas jag tillbaka till de olika tillfällena jag först träffade de två. På olika behandlingsenheter i landet, som vi egentligen inte behöver gå in på nu, men som ändå är värt att nämna. Det är värt att nämna av så många olika orsaker. Men mest för att jag träffade dem i sammanhang där de av olika skäl behövt hjälp. Behövt hjälp att laga själen.

Nu använder de istället sina erfarenheter i ett positivt sammanhang. Det säger så mycket. Det säger att det finns hopp om framtiden. För om vi ger våra fina ungdomar utrymme, tilltro och trygghet är de kapabla till det mesta. Det behöver inte enbart handla om prestation i karriär och yrkesliv i det man åstadkommer i livet. Det måste även få handla om förmågan att använda sina fina personliga egenskaper för att hjälpa andra. Att våga kliva utanför sig själv. Att våga kasta sig in i en aktivitet som denna, som säkerligen kommer innebära en del snedsteg och misstag mitt i all lycka och glädje. Att genom dessa lära sig och utvecklas. Att det får vara ok.

Jag tycker att det är att vara en förebild, om något. Att det är dessa människor vi ska lyfta och inspireras av. Investera i. Det är tanken med Tilia. För någon gång kommer man med rätt stöd att må bättre. Och när man mår bra, vad är väl inte finare än att hjälpa de som tyvärr inte gör det just nu?

Tack Marie och Denise från en stolt grundare av Tilia.

 

Av de 10 900 kronor som samlades in användes 8 220,15 kr enligt nedan. Kostnaderna för pyssel blev något högre än beräknat och de övriga kostnaderna något lägre än beräknat. Totalt sett blev det ett överskott på 2 679,85 kr som går tillbaka till Polstjärna till framtida insamlingar.

Pyssel 4826,60 kr
Bakning 549,41 kr
Mat 1430,14 kr
Resor 1 414,00 kr
Totalt 8 220,15 kr

Överskott 2 679,85 kr

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

 

Publicerat i En värmande känsla av jul igen | Lämna en kommentar

Dra åt helvete!

Vad skulle hända om vi såg den unge Malmökillens “Judejävel” som ett uttryck för behovet att bli sedd? Vad skulle hända om vi såg elevens “Dra åt helvete” som behovet av integritet? Vad skulle hända om vi såg partnerns “Du är så jävla självisk” som ett behov att hen vill bli lyssnad på?

Om vi i varje människas handling och uttryck, jag upprepar, VARJE människas handling och uttryck, anstränger oss för att se en önskan till kontakt – då öppnas en helt ny dimension av livet.

Detta synsätt har jag tilltalats av och använt lite mekaniskt sedanPolstjärnas grundande. Sedan en dag tillbaka har jag börjat förstå det på allvar. Den värld jag såg i förrgår ÄR mer eller mindre densamma idag. Jag ser samma värld idag samtidigt som jag ser något helt annat. Jag tror jag förstår lite mer om livet. Jag älskar att leva!

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Det kunde ha varit jag som gick in på Charlie Hebdos redaktion

Jag skriver, alltså kommer jag att fortsätta finnas. Så snart dessa ord når någon annan, berör någon annan, får de ett evigt liv. Ett liv oberoende av mitt eget. Ändå är det inte av den anledningen jag skriver. Jag skriver för att jag älskar skrivandet i sig. Att kunna beskriva en känsla. Att med ord lyckas fånga eller framkalla en känsla. Det händer inte varje gång, men varje skrivtillfälle är en möjlighet att få uppleva just det.

Jag berörs av det som händer i vår omvärld, men jag förvånas inte längre. Det kunde nämligen ha varit jag som gick in på Charlie Hebdos redaktion och dödade 12. Det kunde ha varit jag som begick de fruktansvärda övergreppen i Jedwabne 10 juli 1941 (bortsett från det enkla faktum att jag inte var född då). Det kunde ha varit jag.

Kommer vi någonsin att få uppleva en kollektiv insikt att vi alla besitter alla möjligheter, goda som onda? Att attentatet mot Charlie Hebdo liksom alla handlingar – vanliga likväl som brutala – är uttryck för grundläggande behov som förenar oss alla? Jag känner att vi måste ägna mycket mer tid åt den enkla frågan VARFÖR?

Ända sedan barnsben då jag fick gå med i första maj-tåg har jag varit fascinerad av kraften i stora demonstrationer. Fascinerad av känslan att vara en del i en massa som strävar mot ett bestämt mål. Den känslan finns kvar, men fascinationen handlar numera även om hur lite som åstadkoms i praktiken. Om tre unga killar kunde skaka om ett helt land, ja hela det globala samhället, vad borde då inte massdemonstrationer som samlar miljoner kunna åstadkomma?

Varför kan vi inte kraftsamla proaktivt för att undvika fler attentat och negativa uttryck, istället för att agera reaktivt hela tiden? Kraftsamlingen ska handla om att mötas mer över gränserna, oavsett tro, ålder, politisk färg eller andra försvårande etiketter som vi olyckligtvis använder. Först där i den sortens möte kan en förståelse börja växa.

Det handlar inte om att finna konsensus, inte om att det finns EN sanning. Nej, en förståelse för våra olika perspektiv. Vi lever alla i samma värld, men vi betraktar den på olika sätt. I det faktumet finns något väldigt fascinerande för oss att utforska. En fascinerande kraft som ger liv. En fascinerande kraft som tar liv.

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Uppföljning Utflykt med Kaninklubben

Tack vare gåvor från åtta privatpersoner, tre företag, skatteskänkningar och överskott från tidigare insamling kunde “Utflykt med Kaninklubben” genomföras. Sammanlagt deltog 23 barn. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Linda Graversen. Längst ned finns även citat från några av barnen, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Resan mot Taxinge slott började i kaninhuset där vi tog hand om alla kaninerna och inväntade bussen. Att åka en helt egen buss var väldigt stort för barnen – det lös i deras ögon. 1tim senare var vi framme vid Taxinge slott och första stoppet blev självklart djuren och hästarna!

Efter hästar och grisar blev det dags att äta lunch. Vi fick sitta högst upp i slottet med de finaste utsikterna. För en del av barnen var detta första gången i ett slott. Efter en väldigt god lunch bar det av till bodarna runt om slottet för att titta på de fina sakerna som fanns samt att vi fixade lite såpbubblor till barnen. Med såpbubblor över hela slottsgården som resultat och alla som passerade oss fick ett stort leende på läpparna. Tårtbuffén behöver ingen förklaring alla stod väldigt länge för att välja just sin bit, detta mumsades i framför en sprakande brasa. Lek blev det i slottsparken och sedan en mysig bussresa hem!

Citat från några av barnen

-Bussresan går det att förklara? – det var så himla roligt!! Vill göra utflykter varje dag! //Rebecca 12år

-Jag ska flytta till Taxinge och äta tårta varje dag! //Ines 10år

-Roligt att göra något med kaninklubben som inte bara handlar om kaniner :) // Emma 15 år

Av de 13 178 kronor vi samlade in användes 11 809,74 kronor – 5 094 till buss, 5 115,74 till mat och tårtbuffé och 1 600 till ponnyridning. Kostnaden för mat och tårtbuffé översteg budget medan buss och ponnyridning blev billigare än planerat. Överskottet på 1 368,26 går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Utflykt med Kaninklubben | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Julträff med bowling och mat

Tack vare åtta gåvor, tre gåvobevis, skatteskänkningar, månadsgåvor och överskott från tidigare insamling kunde “Julträff med bowling och mat” genomföras. Sammanlagt deltog 13 ungdomar. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Två månader har gått sedan återträffen på Skatboet och vi visste att många av ungdomarna såg fram emot att än en gång samlas till en gemensam aktivitet. Den här gången valde vi bowling och mat på O’Learys vid Tele2 arena. 13 ungdomar och 6 vuxna kom till denna julavslutning som på något sätt sätter punkt för årets kollosäsong.

Tack vare Polstjärnas sponsring kunde vi inte bara bekosta bowlingen och maten men även dela ut en julklapp. Det blev en bok till var och en. Kvällen innan vår träff satt jag hemma och försökte matcha de olika böckerna till våra ungdomar. Utifrån bokens tema och innehåll skulle alla tilldelas sin unika present.

Trots att ungdomarna och ledarna inte hade setts i den stora gruppen sedan återträffen tog det inte lång tid för gruppen att hitta tillbaks till varandra. Några – det visste vi – hade ju fortsatt träffas och umgås på fritiden. De har sovit över hos varandra, fikat, varit på bio och shoppat. Någon hade frågat i sin skola om det fanns plats för kollokamraten. I samtal med våra ungdomar under träffen kom det fram att många har gått i skolan under hösten.

Vid matbordet satt jag emot en av våra deltagare som inte hade sagt så mycket under kolloveckan. Nu pratade hon på och berättade att hon hade fått en anpassad studiegång. Hon går i skolan de flesta dagar och läser då svenska, engelska och matte. När jag frågade henne vad hon skulle säga till alla hennes lärare om hon hade möjlighet till det sa hon: ”Jag skulle vilja att lärarna brydde sig mindre om prestationer och betyg utan istället frågade hur vi mådde! Ibland kan vi ungdomar säga att vi mår bra trots att vi inte gör det. Då skulle det hjälpa om de vuxna ändå förstod och såg oss – utan att vara för på heller!”

Att se våra kolloungdomar kramas, prata och skoja med varandra och oss vuxna vill jag tolka som bevis för att vi har kunnat bevara och bygga på det förtroendet och den tilliten som har vuxit fram inom vår kollogrupp. En mer meningsfull julklapp hade jag inte kunnat få.

Tack alla givare för att ni har gjort denna julavslutning möjligt!

Ni hör mer av oss till våren!

God Jul och ett Gott Nytt År önskar

Matthias och team

Citat från några av ungdomarna
”Tack för att ni ordnade denna aktivitet! Kul att se alla igen!”

”Jag är inte så bra på bowling, men det viktigaste är att vara med mina vänner igen!”

”Det kändes som en stor familj igen!”

 

Av de 11 000 kronor vi samlade in användes totalt 10 001 kronor. 7 505 kronor till mat och bowling och 2 496 kronor till julklappar till ungdomarna och ledarna. Överskottet på 999 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Julträff med bowling och mat | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Julhälsning och tillbakablick på 2014

I filmen kan du ta del av de aktiviteter som möjliggjorts under 2014 och vad det har betytt för de unga som deltagit.

Låt oss tillsammans fortsätta på den inslagna vägen 2015 och därigenom få ännu fler barn och ungdomar att känna gemenskap och framtidstro.

Vårt varmaste tack för att du är med och bidrar till ett medmänskligare samhälle. Vi önskar dig den bästa av jular och ett gott nytt år fyllt av hopp och framtidstro.

Tillsammans är grejen!

Allt gott,
Kalle och Marie

Psst: Året är inte slut än, vill du möjliggöra ännu mer så klicka här.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Återträff Du äger – följ med på läger

Uppföljning Återträff, Du äger-följ med på läger!

Tack vare gåvor från hela tio privatpersoner och ett företag kunde återträffen från Tilias lägervecka ”Du äger – följ med på läger” genomföras. Sammanlagt deltog 12 ungdomar från olika delar av Sverige. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Annso Blixt. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder samt en ekonomisk sammanställning.

Eldsjälens sammanfattning och reflektioner
De dundrar in på tunnelbanestationen, Odenplan i Stockholm. En salig blandning helt fantastiska unga. ”Våra” efterlängtade lägerdeltagare. Kramar, kramar och mer kramar. De vet inte vart vi ska, de vet inte vad vi ska göra. Ändå har de åkt från olika ställen i hela landet för att kunna träffas igen. För att kunna återuppleva lägerandan från i somras, om så bara för en kväll. Vi vet sedan länge att en kväll egentligen aldrig blir så ”bara” tillsammans med dem. Våra underbara ungdomar. Det blir alltid magiskt!

Att få uppleva en människas utveckling. Vad som kan hända med en person om denne får verktyg att hantera sitt mående, samt ett sammanhang att kunna känna sig trygg i, en förening som finns där i bakgrunden att bolla det som kommer upp under tidens gång, det är få förunnat. Att få uppleva att en person som första gången man ser denne, är något ihopkrupen och trött. Att få uppleva utvecklingen som sker när den personen sakta men säkert börjar lita på en, tar till sig det man säger, och verkligen jobbar på sina utmaningar. Försöker. Att få ha den personen nära under en lägervecka och dela vad som kan kännas som ett liv. Fighter, skratt, tårar, utmaningar, flams och trams. Att sedan se en person som gått från det där lite trevande, hoppa av tunnelbanan, komma mot dig, slänga armarna om dig, och på frågan om hon mår bra, utbrister ”Annso, jag är kär!”

Från en person som varit med om så mycket. Som nu vågat börjat lita på en annan människa och dessutom släppt in ytterligare en person i sitt liv. Jag är så tacksam att ni givare gör det möjligt.

Vi ångade snabbt iväg med hela klanen Tilia till Höstlovsmys på Le Boulebar. En del utbrast att de undrade ”om vi skulle ha nån himla PRO-träff??”. MEN det visade sig att de tyckte Boule-spel var rätt kul. Vi bedömer det på de höga skratten, ibland skriken, tävlingsandan som rådde, bollar som flög och hur man motvilligt lämnade ifrån sig sin bana efter avslutat spel till nästkommande grupp som fick vänta lite för länge på att börja få spela.

Vi avrundade kvällen med plockmat och en helt underbar personal som servade oss i världsklass. Mot slutet av kvällen kom vår servitör fram till mig. Han frågade mig: ”Vad ÄR detta för gäng egentligen? De är så himla härliga!”

Och jag kan inte annat än hålla med. Till ”våra” finaste unga. Ni är fantastiska. Ni gör mig stolt varje dag. Ni är värda allt vackert i världen. Tack för att jag fått lära känna er. Tack Martina, Christian och Jenny som tillsammans med mig utgjorde ledarteamet, som gjort ett arbete som inte går att sätta ord på i bemötande mot våra stödsökande. Kocken Gunilla var inte med just denna kväll, men var väldigt saknad! Jag är så tacksam. Och återigen, tack ni givare hos Polstjärna som gör detta möjligt.

Beskrivning av aktiviteten
Lägret ”Du äger – följ med på läger!” är uppbyggt med en tanke att man innan, under eller efter behandlande verksamhet ofta behöver ett komplement i form av någon som förstår, någon som varit där man själv är, någon som talar från hjärta och genom egna erfarenheter. Det, samt att vara en frizon från sin hemmamiljö där rutiner som annars räddar bryts, ville vi erbjuda med vårt läger.

Samma känsla kan infinna sig under höstlovet, därför valde vi att lägga vår återträff just här. En av våra ungdomar, Linnea, bloggade för oss om kvällen. Då lät det så här:

Jag studsar fortfarande runt på små glädjemoln efter återträffen vi hade förra veckan. Det var så underbart att äntligen få träffa alla fina, fina vänner! När vi möttes upp fylldes stationen av glädjetjut och kramkalas, för åh vad underbart det var att se alla igen. Nästan surrealistiskt. Vi intog Boulebaren där vi fick en genomgång av reglerna, spelet sattes igång och vilka matcher det blev! Det har nog aldrig funnits mer taggade, hejande och tävlingsinriktade boulespelare. Det var som att färdas tillbaka till de där galna spelkvällarna vi hade på lägret (och under en riktig rysarmatch hoppade jag runt och hejade så mycket att mina strumpbyxor sprack!) Sen åt vi supergod mat, pratade, skrattade och bara njöt av att återigen få vara i varandras sällskap.

Jag är så otroligt tacksam över att ha fått äran att lära känna dessa fantastiska hjältar, ni ligger mig så varmt om hjärtat allihop. Att ha delat den där oförglömliga sommarveckan tillsammans har fört oss samman på ett alldeles unikt sätt, gjort oss starka. För även om vi inte kan tillbringa resten av våra liv tillsammans på lägergården Skatboet så har vi varandra kvar, bara ett telefonsamtal eller facebookmeddelande bort, och det är så himla fint för tillsammans är man mindre ensam.

Fler citat från ungdomarna
”Detta kommer jag leva länge på”
”Ikväll hade jag verkligen roligt på riktigt”
”Tillsammans med er är ingenting omöjligt, ikväll ha jag känt mig värdefull<3”

Av de 5 515 kronor vi samlade in användes 1 350 kronor till hyra av boulebanor och 4 165 kronor till mat.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

 

 

 

 

Publicerat i Återträff Du äger - följ med på läger | Lämna en kommentar

Den spik som sticker upp skall bankas ner

Läs följande ord tyst för dig själv: ”Här på kollot känner jag verkligen att jag duger som jag är!” Orden kommer från en av deltagarna på återträffen som skolkurator Matthias Rowe ordnade för så kallade hemmasittare, elever med långvarig skolfrånvaro. Vad är det som får fler och fler unga att uppleva att de inte duger som de är? Att det är något fel på dem bara för att de inte är ”som alla andra”. Anna Lagerblad på SvD skriver just nu en artikelserie om det japanska fenomenet Hikikomori som skulle kunna beskrivas som motsvarigheten till det vi i Sverige kallar för hemmasittare.

Sverige är inte Japan, men en viktig parameter tas upp i artikeln. Kravet på konformitet. Att anpassa sig till massan. Det kan upplevas skönt när man hänger med, att man liksom är i ett flow. Men det kan också upplevas fruktansvärt jobbigt när man är med men ändå inte känner sig hemma i gruppen. Då drar man sig undan. Av överlevnadsskäl. I protest.

Frågan vi andra som inte drar oss undan behöver ställa oss är följande: Vad är det hemmasittarna ser som vi inte andra inte sett? Eller som vi inte vill se?

Publicerat i Kalle reflekterar | Lämna en kommentar