Uppföljning Vardagsmentor

Tack vare 16 gåvor från privatpersoner plus månadsgåvor och skatteskänkningar kunde projektet ”Vardagsmentor” genomföras under hösten 2016. Tillsammans är grejen! Totalt besöktes 11 ungdomar. Nedan finner du Matthias och mina reflektioner, en sammanfattning från projektet och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Bakgrund
Trots rådande skolplikt är det långt ifrån alla barn i Sverige som går i skolan. Aktuella siffror pekar på att mer än 70 000 elever i åk 4-9 har en stor frånvaro i Sverige idag: Mer än 18 000 av dem har en frånvaro på över 20 %, och mer än 52 000 har en frånvaro på mellan 10–19 %. Detta enligt en undersökning som TNS Sifo, på uppdrag av Prestationsprinsen, genomförde 2016.

Med projektet ”Vardagsmentor” ville vi prova att nå ut till barn med problematisk skolfrånvaro och som i många fall inte (längre) får några insatser av kommun eller landsting. Barn i skolpliktig ålder som allt för lätt glöms bort. Vårt projekt gick ut på att leta upp dem där de befinner sig, nämligen i sina hem. Barn som inte kan eller vill gå i skolan. Genom att besöka dem hemma ville vi återuppta kontakten till dem och visa att samhället bryr sig.

Besöken i praktiken

I flera fall inleddes kontakten med en stängd dörr så att vi istället fick ägna oss åt att prata med föräldern för att höra om situationen. Ibland sa vi hej till ungdomen genom dörren, ibland fick vi lov att kika in i rummet för att presentera oss. En dialog var inte att räkna med till en början. Men vi skulle komma tillbaka och erbjuda kontakt på nytt. En handskriven lapp med en hälsning till ungdomen lämnade vi på bordet innan vi gick. Ett besök kunde vara mellan 15 – 90 min. I vissa fall inleddes och hölls samtalet via sms eller chatt eftersom ett fysiskt möte var alltför påfrestande för ungdomen. Många ungdomar har erfarenhet av tidigare besök som inte lett till någon förbättring av situationen. Startsträckan till en dörr som öppnas kan därför vara mycket lång.

Allt umgänge med dessa barn samt deras föräldrar har inte bara inspirerat och berikat oss på ett personligt plan utan även gett oss insikter i de bakomliggande orsakerna till ungdomarnas skolfrånvaro: En längtan efter att bli sedd och vara trygg, att få stöd och förståelse. En längtan att bli bemött med respekt och värdighet. En längtan att få ingå i en gemenskap och bli accepterad för att man finns. En längtan efter att kunna påverka och uppleva sin skoldag som förutsägbar.

I vårt bemötande lade vi stor vikt på att vara genuint nyfikna på barnens berättelser utan att döma eller vilja ändra på dem. Barn som stannar hemma gör det av goda anledningar. Vi ville hjälpa dem att finna ord för dessa i ett empatiskt och ärligt utbyte mellan två människor.

Stöd erbjöd vi även till föräldrar och anhöriga vars situation i många fall präglas av maktlöshet och en upplevelse av skam: Det maktlösa och skamtyngda i att balansera samhällets krav på skolgång samt barnets behov av trygghet, autonomi och acceptans.

Under hösten mötte vi

  • 11 olika ungdomar
  • i åldern 13-18
  • under 45 hembesök.

Tre gånger var vi med föräldern och ungdomen som stöd på möten i skolan.

Matthias och Kalles sammanfattande reflektioner:

  • Om vi ska ha en skola för alla då behöver vi utforma den så att barn vill och kan gå dit. Fokus ska ligga på att tillgodose barnens behov.
  • När samhällets insatser tar slut eller inte leder till kontakt eller förändring behöver barnen bli uppsökta där de befinner sig, i hemmet. Vi behöver bekräfta deras existens och att visa att vi bryr oss ända in i deras rum – utan att vilja förändra dem.
  • Barn som inte går i skolan har något att lära oss. De är som visselblåsare som vittnar om att systemet inte fungerar för alla fullt ut. Vi behöver lyssna på dem och höra vad de värnar om genom att stanna hemma.
  • Föräldrar och anhöriga till barn med problematisk skolfrånvaro är i stort behov av vägledning och stöd i form av samtal och praktisk information. Sjukskrivningar och konflikter inom familjen är inte ovanliga.
  • Funderingar: Skulle vi minska skolfrånvaron om vi ökade antalet resursskolor i Sverige? Skulle flera barn kunna omfattas av undervisning om vi gick ifrån rådande ”närvaroplikt” till en ”undervisningsplikt” och tillämpade t ex en ”home schooling”-modell som används i bl a USA?
  • Att få kontakt med en hemmasittare kan kräva många hembesök. Snabba lösningar är inte att förvänta sig. Tillit behöver tid att växa. Insatser vars uppdrag går ut på att ”få hemmasittaren att komma tillbaka till skolan” förstärker oftast motståndet. Perspektivet bör vara mer långsiktigt.
  • I de fall barnet med problematisk skolfrånvaro har haft förtroende för en person från skolan från tidigare kan det vara värt att få denne att återuppta sin kontakt till barnet. Denna kontakt kan göra skillnad och hjälpa barnet att ta ett steg närmare skolan.

Av de totalt 44 425 kronor som samlades in användes 39 426 kronor. Överskottet på 4 999 kronor skänktes till framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Vardagsmentor | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Återträff sommarläger med Tilia 2016

Tack vare gåvor från 49 privatpersoner och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten ”Återträff Sommarläger med Tilia 2016” genomföras. Totalt deltog 8 ungdomar och 6 huvudledare och 2 aktivitetsledare. Nedan finner du eldsjälen Annsos reflektioner, lägerdeltagaren Jackies berättelse från dagarna, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format), citat från ungdomarna och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna

Don’t beat yourself up, don’t need to run so fast

Sometimes we come last, but we did our best – Try, Shakira

En bit av en låttext som var med i min reflektion från sommarlägret. Passande rader även här, kanske än mer, i denna text?

Återträff. Ordet innehåller för många människor några värdeladdade ord och tankar. Som att det nu ”ska” ha gått framåt, blivit bättre, att man på något sätt känner kravet att visa att man är på en bättre plats med sitt mående sedan sist vi sågs.

Det luriga med psykisk ohälsa är dock, att banan inte är rak. Det är inte en plan väg, där man bockar av steg eller stadier. Det är snarare ett enda virrvarr av framsteg. Och kliv bakåt. Ibland kallar vi de där svängarna ”bakåt” för återfall. Jag tycker inte om ordet. Jag skulle snarare se det vi kallar återfall som en del av resan. För varje gång blir de färre och av varje sådant ”fall” lär vi oss något.

Just det påminner vi om på vår återträff. För är det inte styrka om något, att ha modet att fortsätta. Trots allt det där?

 ”Närmare och närmare det liv vi alla förtjänar.”
Återträffens främsta syfte är att visa att vi vuxna ledare, som alla skapar relationer till våra underbara deltagare finns kvar, även efter sommarens lägervecka. Jag är fast övertygad om att om vi ska kunna skapa förändring i vårt samhälle, gällande ungas ökande psykiska ohälsa, måste vi satsa på kvalité istället för kvantitet. Vi kan inte bara rusa på och sätta i system att hjälpa individer som alla har olika behov på samma sätt eller enligt samma behandlingsmodell.

Jag tror på att våga lägga bort egna åsikter om hur vi vuxna anser att unga vill ha stöd och se bortom det tolkningsföreträde som så ofta finns inblandat i kommunikationen mellan vuxna – ungdomar. Vi bygger vår verksamhet på våra ungas önskan och behov, så även vår lägeråterträff.

En helg där vi återigen fick njuta av varandras sällskap och knyta ihop säcken ordentligt efter sommarlägret, med det lämnar jag över till en avslutande beskrivning av lägerdeltagare Jackie:

Dagarna har gett oss ont i magen av skratt när ledare Adam visat upp sin nya talang att prata norska, vilket även fick oss att se en hel säsong av en norsk ungdomsserie på kvällarna. Vi har fått besök av Sofia Lilja som pratade om positiv och negativ energi som fyller oss, samt av Marie från Polstjärna, och ledarna har haft föreläsningar precis som innan men schemat har varit mindre fyllt än i somras. Vi har fått koppla av och ta det lugnt, även om kallbadandet var ganska pulshöjande!

Något av det som fastnade mest hos mig var det Annso delade med sig av sin väg tillbaka. Hon bekräftade den oro som vi nog alla känner över hur vi var och en ska våga gå mot våra drömmar och mål. Det är svårt att gå mot något okänt, och det som är tryggt är tyvärr det negativa i våra bagage – för att må dåligt är vad som är välbekant!

Tanken på ett mål som man har ger känslor, som väcker nya tankar och som tillsammans påverkar oss att ta ett beslut och göra något som antingen tar oss framåt eller bakåt. För att det ska kännas lite mindre läskigt, och för att tysta ner tankarna som skriker ”FARA, VÄND TILLBAKA!” kan vi föreställa oss den positiva känslan av att redan ha klarat av målet. Genom att göra det kan vi våga ta steget som krävs, och ännu ett mål blir avklarat och vi kommer bara närmare och närmare det liv vi alla förtjänar.

Efter återträffen blev det som en ögonöppnare för mig att komma tillbaka hem och känna av skillnaden i hur jag känner mig. Att befinna sig i Tilia-bubblan där självkänsla och självvalidering är lika självklart som luften vi andas, till att komma hem där mina gamla ritualer och tankar dammar i hörnen blev en så stor kontrast. Det känns som att försöka springa framåt i midjehögt vatten, baklänges, och Annsos ord och förståelse för hur svårt det faktiskt är att kämpa framåt blir bara tydligare. Men tack vare den här helgen, veckan i somras, ledarnas engagemang, deltagarnas vänskap, och alla som skänkt pengar, har jag nu en vision om hur jag ska göra.

Jag behöver inte längre försöka ”hitta på” känslan av hur det kommer kännas när jag är i mål, när jag ska använda verktygen från återträffen. Jag behöver inte famla i blindo längre, för nu VET jag hur det kommer kännas – det kommer vara som på återträffen. Jag kommer känna tryggheten som kramar om mig, pirret i magen av motivation när någon delar med sig av sina erfarenheter, och leendet som inte stannar som ett leende utan sprider sig som glitter i ögonen och skratt ända från tårna.

Jag vet vad jag siktar mot, och det är jag SÅ tacksam för. /Jackie (deltagare läger och återträff år 2016)

Bilder

Ungdomarnas röster 

”Jag är så tacksam mot alla personer i gruppen. Det har varit så skönt att påminnas om att det kan vara så här. Att människor kan vara så fina och accepterande mot varandra.”

”Jag upplever att vi snabbt hittade tillbaka till den gemenskap vi hade i somras. Jag känner mig jättetrygg här, tack vare öppenheten och kärleken som finns i gruppen. Som jag har sagt tidigare: Tilialägret har gett mig mer än något annat. Jag är så glad och tacksam för allt jag fått och fortfarande får. Det här betydde livet för mig.”

”Jag är så tacksam för att jag fick komma hit tillslut. Jag hade inte varit så här nära frisk utan er.”

”Något som inte liknar något annat jag upplevt. Så accepterande, ärligt, tryggt. Även om jag har haft svårt att omfamna det så har sammanhanget omfamnat mig och jag har fått se, höra, känna och VARA i det.”

Ekonomisk redovisning

Boende 10 050,00 kr
Mat         5 233,31 kr
Material     405,00 kr
Resor      4 066,00 kr

Totalt   19 754,31 kr

Vi hade några som inte följde med på grund av jobb/skola. Detta innebar att vi blev fem deltagare färre än beräknat från början, vilket innebär att vi gick plus på alla poster. Totalt samlade vi in 29 100 kr och det blev ett överskott på 9 345,69 kr. Överskottet går vidare till Tilias kommande nyårsläger. Du som vill vara med och stödja detta kan läsa mer om lägret och ge en gåva via Tilias hemsida.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Återträff Sommarläger med Tilia 2016 | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Återträff Sommarkollo4me 2016

Tack vare 4 gåvor från privatpersoner, överskott från tidigare insamlingar, månadsgåvor och skatteskänkningar kunde aktiviteten ”Återträff Sommarkollo4me 2016” genomföras 1-2 oktober. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 12 ungdomar och sex vuxna ledare. Nedan finner du eldsjälen Matthias reflektioner, sammanfattning från aktiviteten, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format), citat från några av deltagarna och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Matthias sammanfattning och reflektioner
Att återvända till Skatboet på hösten är något speciellt. Att återuppleva sommarens kollogemenskap i en annan årstid ger en tydlig påminnelse om att gemenskapen spelar roll i våra liv. Löven var färgade, luften var renare och vattnet givetvis några grader kallare. Solen sken och kunde inte gett oss bättre inramning på årets återträff som sammanförde tolv ungdomar och sex kolloledare.

Startpunkten till återträffen blev vår traditionella flagghissning direkt vid ungdomarnas ankomst. Föräldrarna hade vi bjudit in att stanna kvar en stund under fiket för att återkoppla till oss hur det hade gått för barnen sedan kollot. Hade något förändrats sedan dess? Träffades ungdomarna på fritiden? Gick de i skolan nu? Vi som arrangerar detta kollo behöver ibland höra och få kvitto på att vår verksamhet gör skillnad.

En av ungdomarna hade först inte velat sova över på Skatboet och flaggat för sina föräldrar för det. Men så blev det inte. När de första av kollovännerna hade kommit fram och hälsat, kramat, skojat var det ingen fråga längre om att åka hem i förtid.

Vi spelade fotboll där nästan alla var med. Några valde att bada i det kalla Östersjövattnet, andra satt ihopkrupna i filtar i vår myshörna i huset. Att sitta i bastun tillsammans bjuder oftast in till förtroliga samtal, den fysiska närheten kan ha en sådan effekt. Vi grillade korv och haloumi över brasan, spelade sällskapsspel och umgicks på det avslappnade sättet som ungdomar brukar göra. Under kvällssamlingen var alla med. Vi satt i myshörnan tillsammans. Någon pratade, de andra lyssnade. Vi sjöng två av våra kollosånger och berättade bl a om nästa års planerade aktiviteter. I sådana stunder blir upplevelsen av gemenskapen särskilt påtaglig.

Efter kvällssamlingen visade vi en film samtidigt som andra valde att lägga sig eller fortsätta spela spel. På söndag morgon blev det frukost för dem som hann gå i upp i tid. Strax därefter var det dags för att ta ner flaggan från masten och krama alla hejdå. Nästa gång vi alla ses blir i december – julavslutningen. Vi längtar redan dit!

Vi är så enormt tacksamma för allt stöd och bidrag.

Hälsningar från oss på Sommarkollo4me

Ungdomarnas egna röster

Citat 1: “Skatboet är som mitt andra hem. Tack för den här gången!”

Citat 2: “Det bästa var att bada och sen basta. Man känner sig så levande!”

Citat 3: “Jag har längtat till återträffen sedan kollots slut. Äntligen är vi tillsammans igen.”

Av de totalt 9 750 kronor som samlades in användes 9 080,15 kronor. Mat- och resekostnader blev något högre än budgeterat medan boendet blev billigare. Mat 2150,15 (2 000), resor 1 080 (1 000), boende 5 850 (6 750). Överskottet på 669,85 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Återträff Sommarkollo4me 2016 | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Sommarkollo4me 2016

Tack vare 12 gåvor från privatpersoner, överskott från tidigare insamlingar, månadsgåvor och skatteskänkningar kunde aktiviteten ”Sommarkollo4me 2016” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 17 ungdomar och åtta vuxna ledare. Nedan finner du eldsjälen Matthias reflektioner, sammanfattning från aktiviteten, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Matthias sammanfattning och reflektioner
Det är femte gången jag samlar några av mina vänner för att tillsammans arrangera ett kollo för barn och ungdomar med långvarig skolfrånvaro.

Idén till kollot kom under ett hembesök hos en elev i åk 9. I min roll som skolkurator försökte jag få kontakt med honom och undersöka möjligheterna att få honom att återvända till skolan. Det gick inte, han vägrade, han ville inte tillbaka till skolan. Jag satt hemma hos honom tillsammans med hans förtvivlade föräldrar. Han skulle behöva ett kollo, tänkte jag. Detta var på hösten 2011.

Jag insåg att inga argument i världen skulle locka honom tillbaka till skolan, allra minst tvång. Han behövde något annat, något som skulle väcka hans livslust och passion för livet igen. Jag tänkte på ett kollo, eftersom jag själv har varit ledare och fått bevittna betydelsen för hundratals deltagande barn.

Att ett barn inte vill gå i skolan beror sällan på lathet eller ovilja. Om ett barn inte vill gå i skolan är det för att några av dennes behov inte blivit tillgodosedda i eller av skolan, t ex gemenskap, acceptans, kontakt, valfrihet, tillit, stöd och meningsfullhet. I en skola med 500 elever är det inte lätt att bli sedd eller få uppleva tillhörighet. En skola som dikterar hur och när ett ämne ska läsas lämnar litet utrymme till att bestämma själv. En skola vars lärare inte har tid för personliga samtal med sina elever kan inte förvänta sig elever med hög tilltro till vuxna.

På kollot finns vuxna alltid nära. I en grupp på 20 ungdomar och 8 vuxna finns möjlighet för alla att bli sedda och få sin plats i gemenskapen. Aktiviteter är frivilliga, man väljer helt enkelt vad man vill eller inte vill vara med på. Att sova under samma tak, dela samma toa och äta tillsammans i en vecka knyter samman människor. Det kan få tillit och förtroende mellan människor att växa och fördjupas.

När ett barn får sina behov av gemenskap, acceptans, tillit och valfrihet tillgodosedda då väcks en kraft att göra det man vill i sitt liv. Barn vill utvecklas och lära sig saker och i de flesta fall vill de även gå i skolan. Det är tanken att vårt kollo ska bidra till.

Kolloveckan
Gården ”Skatboet” är belägen på en klippa nära Grisslinge havsbad på Värmdö. Till gården hör en brygga, fotbollsplan, eld- och grillplats, en huvudbyggnad med kök och matsal, samlings- och grupprum samt bastu, dusch och toaletter. Deltagarna bor i 4-bäddsrum som ligger i separata hus precis intill huvudbyggnaden

Under årets kollo, 2-9 augusti, deltog 17 ungdomar varav 5 fungerade som volontärer samt 8 vuxna. Tre anmälda ungdomar lämnade återbud samma dag kollot skulle börja. De förmådde inte delta, trots att de ville.

Av årets deltagare hade tolv varit med tidigare medan tre var helt nya. Det var viktigt att få med de nya i gruppen så snabbt som möjligt.

Som ny i en grupp ställer man sig ju alltid frågan: ”Får jag vara med?” Utan ett tydligt ”ja” som svar är sannolikheten stor att den enskilde drar sig undan, ger upp och åker hem igen. Detta var vi medvetna om och la all fokus på att bjuda in de nya deltagarna. Hjälp fick vi även av de andra ungdomar som varit med på kollot förut. Inom drygt en timme efter ankomsten till kollot hade alla nya deltagare hittat vägen in i gruppen. Några gick iväg till bryggan, andra började reda in sig i sina rum och förhandla vem som skulle få sova i vilken säng. Ett fåtal stod också kvar med oss ledare och föräldrar för att prata. Relationsskapandet var igång.

Eftersom kollot riktar sig till barn i skolpliktig ålder är de som fyllt 17 år för gamla för att vara deltagare. För att ge några av de ”överåriga” möjlighet att fortsätta bidra till kollot har vi introducerat rollen som ”volontär”. Att vara volontär innebär att man är en förebild för de yngre. Man försöker få kontakt med deltagarna, engagera dem. Volontärer hjälper också med praktiska uppgifter som t ex att tända brasan, diska eller ta ut soporna. Allt för att ”ge tillbaka till kollot det jag själv fått som deltagare”, som en av volontärerna uttryckte sig! För oss ledare är volontärerna ett stort stöd. Tillsammans med dem ser och hör vi mer – och minskar därmed risken att någon av deltagarna hamnar utanför.

Ett kollo lever mycket på att det finns en rad saker som görs på samma sätt varje år. Jag vill kalla det för ”ritualer”. Ritualer gör framtiden lite mer förutsebar. Ritualer omfattar alla och försäkrar även därmed alla om sin plats i gruppen: ”Du är med, du hör till oss. Vi räknar med dig!”

Några av kollots ritualer är kvällssamlingen och kollotröjan:

Kvällssamlingen är dagens stund för gemensam reflektion och firande. Den har samma agenda varje kväll: En sång, dagens tema, frågelåda, dagens ljus- och mörkpunkt, allmän information och morgondagens program samt en avslutande sång. Den inledande sången syftar till att ”fånga in och samla gruppen”. Dagens tema bjuder in till samtal om värdegrund (t ex acceptans, gemenskap, äventyr). I frågelådan lägger man de frågor som man vill ha svar av från gruppen. Det kan röra sig om personliga frågor (t ex ”Hur blir man lycklig?” eller ”Hur vet jag att kan lita på någon?”) eller andra yttranden om hur man uppskattar en ledares skämt. Dagens ljus- och mörkpunkt ger plats för vad man tyckte som var bra och mindre bra med dagen. Sen informerar vi om morgondagen och vad man kan vänta sig då, t ex utflykter eller besök som vi vill förbereda ungdomarna för. Till sist sjunger vi alltid samma sång, nämligen ”See me beautiful” av Red Grammer. När jag först introducerade denna sång på kollot, var det bara jag som sjöng – ungdomarna satt tysta. Efter några års envist spelande gillar nu alla den och den har blivit lite av kollots egen sång:

See me beautiful
Look for the best in me
It’s what I really am
And all I want to be
It may take some time
It may be hard to find
But see me beautiful

See me beautiful
Each and every day
Could you take a chance
Could you find a way
To see me shining through
In everything I do
And see me beautiful

Kollotröjan är en symbol för gemenskapen på kollot. Alla får den, alla gillar den. Den följer ungdomarna med hem och väcker minnen av vad kollot betytt för var och en av dem. De som varit med på kollot tidigare, har en samling hemma. För dessa ungdomar står kollotröjan även för kontinuitet. Den bekräftar det sammanhang som de är en del av. Vid senare träffar under året är det många som har på sig sin kollotröja.

Men även det återkommande dagliga schemat bidrar med en upplevelse av sammanhang, trygghet och kontroll. Kollo står för en form av kollektivt boende som ger otaliga tillfällen till att bygga och fördjupa relationer människor emellan. Detta kanske är kollots egentliga kärna, detta återvändande till det kollektiva livet som erbjuder både skydd, identitet och sammanhang. Många av våra mänskliga behov tillgodoses helt enkelt mest effektivt i och av en grupp – inte framför en skärm.Så här kan en vanlig dag se ut:

9-10                Frukost

9.30–10           Ledarmöte

10.30              Aktivitet: Kanotträning, bad och pyssel med Martin (paracords)

12.30              Lunch

13.30              Kiosk

15.00              Föreläsning om självkänsla av Cajsa (extern gäst)

16.00              Fika

17.30              Middag

18.00              Fotboll och bad

19.30              Samtal och ”kärlek och relationer”

21                  Kvällssamling

24                  Läggdags

 

Ungdomarnas röster
Under veckan ställde vi ungdomarna några frågor om återkoppling. Här kommer svaren:

Vad är det bästa med kollot?” – Att jag vågar vara mig själv, pratstunderna, alla sköna människor, gemenskap, man är med personer som har gått igenom samma saker, folk förstår en, tryggheten som finns att kunna vara sig själv utan att bli dömd.

Vad har kollot betytt för dig?” – Gemenskapen med bra folk, extremt mycket, ett ställe att utvecklas och umgås, jag är inte ensam.

Har kollot och det du upplevt här förändrat dig? På vilket sätt?” – Har fått mig att hitta mig själv, har fått mig att må bättre, har fått bättre självkänsla, har utvecklat mina positiva tankar, har fått mer hopp och motivation om min framtid, kollot fått mig att tänka och se saker på ett annat sätt, det har förändrat mitt liv.

”Vad kommer du att sakna mest med kollot?” – Alltihop, alla fina människor, all gemenskap, man kan vara sig själv, alla bra och fina människor, acceptansen och tilliten som finns i gruppen.

 

Reflektioner
Om denna kollogrupp vore din skolklass och Skatboet din skolbyggnad”, frågade jag några av kollobarnen, ”skulle ni då vilja gå i skolan?” – Alla svarade ”ja”. Alla barn vill lära sig och de är varken lata eller okoncentrerade så länge miljön och bemötandet stämmer.

Något som stämde med kollot var att ungdomarna upplevde sig bli del av en gemenskap som lät en vara den man ville vara. Ett ”nej” respekterades och sågs snarare som en inbjudan till fortsatt dialog samtidigt som de vuxna så tydligt levde sina värderingar. Över huvud taget fanns vuxna alltid nära – och istället för att tillrättavisa så var de mer intresserade av att lyssna på ungdomarnas berättelser.

Och jag tänker: Om vi kunde ha ”mer av kollo i våra skolor”, då skulle kanske flera av hemmasittarna vilja gå i skolan. Mer valfrihet och gemenskap, mer acceptans och tillit, mer kontakt och ömsesidighet, mer passion. En miljö med mer av allt detta väcker barns trygghet och livslust. För att då vill man gå i skolan.

Att dessa ungdomar har både diagnoser och en bakgrund av skolfrånvaro är svårt att tro när man ser dem på kollot. Det märks inte om någon har ADHD, AST eller dyslexi eftersom kollot erbjuder ett sådant utrymme som behövs för att kunna reglera sina eventuella svårigheter och välja utmaningar. Den som är trött på allt ljud sätter sig en bit bort på klippan eller i skogen och får åtnjuta tystnad. Den som inte förmår sitta still sysselsätter sig med något mer aktiverande. Det är när ramarna upplevs för snäva och kraven för höga då man inte orkar hålla ihop och tappar självkontrollen.

De flesta av ungdomarna har vi kunnat följa under flera år. De allra flesta har återvänt till sina skolor under åren. För många skedde det vid bytet till gymnasiet, andra kom in på resursskola eller har fått adekvat stöd i skolan till slut. För några stycken fungerar dock skolan inte alls. De hittar helt enkelt inte hem i det system vi byggt. Däremot uttrycker alla ungdomar att kollot har stärkt dem i sin tro på sig själv och sin tillit till andra. Att känna sig vara del av en grupp som inkluderar och bejakar väcker hopp och ger kraft, även långt efter kollot.

Av de totalt 37 800 kronor som samlades in användes 28 345,48 kronor. Samtliga kostnader blev lägre än budgeterat förutom föreläsningen som blev högre. Mat 18 258,39 (24 000), resor 2 397,09 (4 000), klättring 3 840 (6 300), föreläsning 3 750 (3 000) och övrigt 100 (500). Överskottet på 9 454,52 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Sommarkollo4me 2016 | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Sommarläger med Tilia 2016

Tack vare gåvor från 98 privatpersoner, 3 företag och överskott från Tilias tidigare insamlingar hos Polstjärna blev ”Sommarläger med Tilia 2016” verklighet. Nedan följer Annesofie Blixts reflektioner från lägerveckan, bilder, citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna
Jag skulle vilja börja denna reflektion med några rader till er givare. Vi har gjort många större insamlingar tillsammans med Polstjärna. Jag känner mig stolt att samordna så att Tilia och Polstjärna kan erbjuda en möjlighet för människor att göra skillnad. Det är samtidigt något som skaver i mig. Dessa pengar ska och bör egentligen komma från vårt samhälle. Jag vet att Tilia fyller ett glapp där det offentliga fallerar. Därför borde det inte vara upp till oss privatpersoner och småföretag att lösa problemet, varken ekonomiskt eller tidsmässigt.

MEN vi gör det. Ni ger vad ni kan, i form av den summa som passar er budget. Vi gör vad vi kan med kunskap, hjärta och engagemang.

Det är vad vi kommer behöva göra ett tag till. För snart tror jag att vi kommer att få mer och större hjälp. Det måste vi få. För våra läger fyller en så stor funktion, har det visat sig.

Jag vill tacka er, från djupet av mitt hjärta med dessa rader. Jag önskar att ni skulle få se, men främst känna det jag gör därute på lägergården. Få känna när liv räddas, förändring skapas. Det är svårt att sitta med en dator och i ett dokument med ord beskriva, för det är omöjligt. Men jag kan ge er en liten bit av det, och det följer nedan. Återigen, mitt varmaste tack. Jag slösar inte gärna med orden för att det ska låta bra. När jag säger det menar jag det. Verkligen. Tack!

När jag för tredje året i rad tar emot årets deltagare tillsammans med ledarteamet är det som vanligt med fjärilar i magen. Jag åkte in till stan och hämtade 8 förväntansfulla tjejer och på vägen ut får jag en stunds ensamhet i bilen då resten av ledarna är kvar på lägergården och tar emot resterande 7. Jag skruvar upp volymen på radion och av en händelse är det låten ”Try” med Shakira som spelas. Jag har tidigare fått den låten som tips skickad till mig av en tidigare lägerdeltagare som nu är på väg helt mot sitt friska liv genom förra årets läger.

Tidigare samma morgon har vi varit i Nyhetsmorgon Tv4 med vår volontär Adam, som förra året försökte ta sitt liv. Det var en så fin start på veckan, att få göra det med honom, då jag vet vad han gått igenom.

Känslorna svämmar verkligen över, tårarna rinner och raderna träffar mig rakt i hjärtat. Det är som att det behövde komma ut, för jag vet att veckan som väntar kommer fylla på mig igen. Med nya känslor, livsöden, historier, förtroenden och saker jag önskar ta bort från de unga små axlarna, i form av händelser i deras liv de inte ska behöva varit med om eller känt.

 

I messed up tonight, I lost another fight

I still mess up but I’ll just start again

I keep falling down, I keep on hitting the ground – Try, Shakira

 

Snabbt finner jag mig sedan stå vid vår avslutningskväll. Med nya minnen och erfarenheter i bagaget. Aldrig för har vi haft ett så bra läger. Vi har lärt oss så mycket genom åren. Ser jag tillbaka har varje år varit unikt på sitt sätt och behövt vara så. Ungdomarna som deltagit är såklart unika av sitt slag, och det är något speciellt med både varje person men också varje grupp. Det är inte dem jag jämför, utan min insats som grundare och ledare. Vår insats som team. När jag sedan läser upp våra deltagares utvärderingar och när alla deltagare är avkramade, skjutsade till bussar eller hämtade av familj, då vet jag bara, jag vet saker, som jag som sagt inte kan sätta ord på här.

 

Look how far you’ve come, you filled your heart with love

Baby you’ve done enough, take a deep breath

Don’t beat yourself up, don’t need to run so fast

Sometimes we come last, but we did our best – Try, Shakira

 

Såhär anordnades Tilias läger 2016
Med verktyg som kärlek, skratt, flum, spex, allvar, lek, gråt, stora hjärtan och enkelhet i kombination med rutiner arbetade vi med 15 ungas självkänsla. Dagarna börjar med Yoga för de som vill, en god frukost, och sen in i föreläsningssalen (eller vid bryggan om vi känner för det) där vi går igenom alla teman. Självkänsla, självförtroende, stress, prestation, relationer, ideal, sociala medier, personliga gränser och integritet samt att våga släppa in, motivation, att våga vara frisk, våga skina. Att välja kärlek och handla utifrån det istället för rädsla.

Efter varje föreläsning får deltagarna ofta en uppgift i sitt BeYou-häfte att besvara. BeYou är det metodmaterial i självkänsla vi utgår ifrån i mycket av vårt arbete på Tilia. Dessa övningar kan göras individuellt eller, om det passar pratar vi om dem tillsammans i smågrupper.

Sedan äter vi lunch, gjord av våra ideella hjältar i köket. Vi kom ofta ut från föreläsningssalen där det var ett utblommat tema även på maten. Grekiskt med feta, oliver och vacker musik till, Skärgårdstema i form av ugnsbakad lax och matplatsen klädd med metspön och fiskekort. Och så vidare. Elin, Sandra, Gunilla. Våra kökshjältar. TACK!

På eftermiddagarna är det tid för individuella samtal där varje ungdom med sin tilldelade ”ledarkontakt” får avsatt tid för att prata om det som rör sig hos dem just nu. Under tiden basar våra underbara aktivitetsledare Linnea och Adam och jag talar nog för oss alla, ledare, deltagare som kök, att ingen av oss någonsin känt oss så trygga, lyssnat till så mycket kunskap varvat med så mycket skratt i närvaro av enbart två personer. <3

Kvällarna kan se lite olika ut, vi har haft besök av vår fina ambassadör Hampus Nessvold för brasmys, då även Marie från Polstjärna var på plats. Vi har lekt lekar, målat med tomtebloss, lyssnat till ledarberättelser framför brasan, ätit godis tills det sprutat ur öronen, nattbadat under stjärnklar himmel med tillhörande bastu. Levt.

Bilder och citat
(klicka på bilderna för att se dem i större format)

”Måste bara berätta att Tilia lägret i år har hjälpt mig så sjukt mycket! Mer än vad BUP har hjälpt mig på över ett år! Jag är bara så tacksam för att jag fick chansen att följa med och att ni finns.”

”Tack för att ni alla gav mig en mening till att fortsätta kämpa.”

”Jag har letat efter den sista pusselbiten som varit oförstående. Nu kan jag med hela mitt hjärta säga att jag lagt den på plats. Där ska jag fortsätta jobba och bibehålla den biten och känslan.”

”Det är så skönt att veta att jag inte är ensam om det jag tänker, så skönt att känna igen sig i någon annans berättelse.”

”Jag kommer klara verkligheten, för nu vet jag. Jag är inte ensam. För nu vet jag. Jag har så mycket att ge. För nu vet jag. Att detta bara är början på något fantastiskt. Och jag kommer tillåta mig att misslyckas. Det är en del av det. Våga misslyckas.”

Så här användes pengarna från insamlingen

Boende: 26 650 kr (24 900 kr)

Mat: 15 922,95 kr (18 200 kr)

Material: 1 588 kr (2 000 kr)

Resor: 5 019 kr (4 500 kr)

Totalt: 49 179,95 kr (49 600 kr)

+ 420,05 kr

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Notering: Boende, och resor blev något dyrare än beräknat, material nästan precis, maten billigare och detta tog nästan ut varandra och vi landade på + 420,05 kr, som går vidare till Tilias nästa insamling hos Polstjärna. Siffrorna inom parentes är den beräknade budgeten, de utan den faktiska kostnaden.

 

Publicerat i Sommarläger med Tilia 2016 | Lämna en kommentar

Uppföljning Förkollo 2016

Tack vare 3 gåvor från privatpersoner kunde aktiviteten ”Förkollo 2016” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 11 ungdomar och fem ledare. Nedan finner du eldsjälen Matthias reflektioner, sammanfattning från aktiviteten, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Matthias sammanfattning och reflektioner
Det är alltid lite nervöst med förkollot. För många ungdomar är det ju första gången som de träffar några av de andra deltagarna samt ledarna. Det är nog många frågor som snurrar genom deras huvuden.

Syftet med förkollot är att ge deltagarna och ledarna möjlighet att få lära känna varandra redan före kollot. Och att underlätta steget till att faktiskt komma till kollot i sommar. Som gemensam aktivitet valdes fotbollsgolf och grillning vid Hellasgården i Nacka. I fotbollsgolf ska man sparka en fotboll i hål på så få sparkar som möjligt, precis som i vanlig golf bara att hålen är desto större. De delade gruppen i tre lag med både ledare och ungdomar som tog sig runt alla 18 hål. Att umgås i små grupper och kring en aktivitet gör det lättare för ungdomarna och ledarna att börja prata med varandra. Det uppmuntrades och skojades, snygga skott berömdes och hamnade bollen i diket blev till och med det kul. Vädret var strålande.

Efter fotbollsgolfen samlades föräldrar, ungdomar och ledare vid Hellasgårdens grillplats åt och åt korv med bröd. Det blev ett livligt mingel, det hälsades och pratades, det utbyttes telefonnummer. Ledarna från Sommarkollo4me fick också möjlighet att svara på frågor rörande kollot och lämna information inför kolloveckan. Sammanlagd deltog 11 ungdomar i vår förkollo-aktivitet samt 5 ledare.

Citat från några av de ungdomar som var med:

Citat 1: ”Jag vill verkligen vara med på kollot och tyckte att det var viktigt att vara med på denna aktivitet.”

Citat 2: ”Det var kul att träffa de andra ungdomarna.”

Citat 3: ”Jag gillar att tävla, så fotbollsgolfen passade mig bra, och jag fick kontakt med de andra i gruppen också.”

Av de totalt 2 270 kronor som samlades in användes 1 343 kronor. Fotbollsgolfen blev billigare än budgeterat medan grillkostnaderna blev högre. Överskottet på 927 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter med Sommarkollo4me.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Leda med hästar – Trygga Barnen

Tack vare gåvor från 41 privatpersoner och 1 företag samt ett överskott från en av Trygga Barnens tidigare insamlingar hos Polstjärna kunde aktiviteten ”Leda med hästar – Trygga Barnen” genomföras. Nedan följer beskrivning och reflektioner från dagen, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format), citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Sammanfattning
Att ha fått ta del av kursen Leda med Hästar har varit en fantastisk upplevelse, på många plan. Dels var det fint att få umgås tillsammans utanför aktivitetsgruppernas vanliga struktur. Det var också härligt att få vara ute på landet bland skog, djur och i varmt soligt väder. Men framför allt var det både utmanande och lärorikt att få möta sig själv, och varandra, i övningarna vi gjorde med hästarna. Eftersom hästarna som vi mötte inte var slutkörda ridskolehästar utan vana med en mycket friare form av ledarskap, var det verkligen en utmaning att få hästarna att samarbeta – även för den mest hästvane av oss! Det krävdes total närvaro och fokus för att få hästen att samarbeta vid genomförandet av de olika uppgifterna vi fick. Det var kämpigt, men vi lyckades! Den nervositet och osäkerhet som många av oss upplevde till en början, var som bortblåst vid slutet av dagen. När man tvingas till total närvaro i samspel med en häst på det sätt som den här kursen inbjuder till, blir de känslor och situationer man stöter på extra starka. Hästen låter dig inte komma med någon ursäkt. Den låter dig inte heller lura varken dig själv eller hästen. Hästen kräver total ärlighet, och på ett bra sätt tvingas du därför att möta dig själv på samma sätt. Det ger fina insikter, vilket gör att den här typen av upplevelse blev så uppskattad bland dem som var med. Det var till och med svårt att få in alla i bilen igen när det var dags att åka hem! Det var kort sagt en väldigt värdefull dag.

Beskrivning av dagen
Vi lämnade Stockholm och Trygga Barnens lokaler tidigt på morgonen för att ta oss ut till Knivsta där kursen Leda med Hästar skulle hållas.

Efter att ha blivit välkomnade av ledaren Kerstin blev vi bjudna på frukost och alla fick berätta vad de hade för tidigare erfarenheter av hästar. Det var väldigt olika inom gruppen, några hade ridit tidigare, och några hade väldigt liten erfarenhet av hästar och vissa var till och med lite rädda. Därefter gick vi igenom dagens övningar och fick information om metoden. Hästunderstödd coaching bygger på att genom att interagera med hästar i olika övningar lära sig att vara i nuet och bli en bättre ledare i sitt eget liv. Hästarna speglar tydligt vårt mänskliga beteende och ger direkt feedback på detta, vilket leder till nya insikter och kunskap om hur vi kan kommunicera med andra och oss själva.

Eftersom det var så fint väder, fick vi börja dagen utomhus. Vi gick till en inhägnad ridbana som låg en liten bit ifrån stallet. Vi fick vi sätta oss på en liten läktare medan Kerstin och hennes två assistenter släppte in hästflocken på ridbanan. Kerstin introducerade första övningen. Först fick vi alla gå in på ridbanan bland de lösgående hästarna. En del hästar kom fram och nosade, medan andra cirkulerade kring oss med nyfikenhet. Det var lite läskigt att vara inne bland sju stora hästar, och vi väntade med spänning på vad som skulle komma härnäst. Nästa uppgift var att vi skulle para ihop oss två och två, varav den ena fick sätta på sig en ögonbindel. Sedan skulle den med ögonbindel bli ledd runt omkring på ridbanan bland hästarna, och att låta hästarna komma fram och hälsa. Det var spännande att se på hur många olika sätt det fanns att leda någon på; bakifrån, från sidan, med en hand, eller helt utan kroppskontakt. Efter en stund sa Kerstin åt oss att samlas i mitten. Det var dags att byta, så att den som ledde nu fick bli ledd. När vi var klara frågade Kerstin hur det hade känts att bli ledd med ögonbindel på. En deltagare svarade att det var läskigt, för man var tvungen att släppa kontrollen och lita så mycket på någon annan, vilket kändes svårt när det var en massa stora hästar runt om kring en. Flera andra delade den upplevelsen.

Som barn till missbrukare är man ofta van att hålla upp en fasad och inte visa känslor. Man är ständigt på sin vakt och beredd på att en katastrof ska inträffa. Att träna på att vara i nuet och få släppa all oro och kontroll för allt som finns omkring en är otroligt nyttigt. Hästar kräver att man är totalt närvarande här och nu när man interagerar med dem och därför är detta en väldigt bra övning för våra ungdomar. Betyget för kursen Leda med hästar blev väldigt högt bland våra tio deltagare.

Här är några citat från den gemensamma reflektionen vid kursens slut

Jag lärde mig att för att någonting ska funka så bör man göra det tillsammans.”

 ”Det jag lärde mig mest är att jag kan ha mer tillit till mig själv. Gå efter ett mål även om det inte känns bra i stunden. Kör bara kör!”

 ”Det kan vara nyttigt och lärorikt att gå utanför sin comfort zone.”

 ”Jag har lärt mig att jag måste öva mer på att var tydlig och lita på mina egna förmågor, när jag nu kan se att jag vågar mer än jag tror.”

 ”Det bästa med Leda med Hästar är att jag fick lära mig att sätta gränser och stå upp för mig själv, och att det inte betyder att jag inte älskar personen, eller att hen försvinner. Då är det inte värt det.”

 ”Jag fick släppa lite på min rädsla och bara vara.”

 Så här användes pengarna från insamlingen:

Bensin:                       186,58 kr
Hyra av bilar         1 400,00 kr
Ledarutbildning: 18 750,00 kr

Summa:                 20 336,58 kr

Totalt samlade vi in 20 650 kronor. Bensinkostnaden blev något lägre än budgeterat, därav blev det ett överskott på 313,42 kr som går vidare till Trygga Barnens framtida insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt – tillsammans är grejen!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning – Ledarutbildning inför sommarläger med Tilia

Tack vare 29 gåvor från 28 privatpersoner och 1 företag kunde aktiviteten ”Tilias utbildning för lägerledare” gå av stapeln. Nedan följer Annesofie Blixts reflektioner från helgen, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format), citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna
Tack alla ni givare som gjorde denna helg möjlig för oss Tilia-ledare.

I Maj månad börjar många förbereda sig för ledighet och semester. För Tilia är det precis tvärtom. Med sommaren i antåg som kan vara en mycket jobbig tid för unga med psykisk ohälsa förbereder vi allt vårt ideella stöd för fullt. Vår stödchatt ska nyöppnas efter byte för bättre tekniska möjligheter för att kunna möta det ökande trycket från våra stödsökanden. Vår lägerverksamhet planeras för full.

Det är viktigt för oss som arbetar med just människor som dessutom mår dåligt av stress och prestationskrav att vi själva mår bra och är utvilade, starka och teambuildade. Precis det har ni alla hjälpt till med. Vi kunde inte fått en bättre helg, vädret var strålande och vi fick möjlighet att bada, spela kubb, äta gott, hänga på gräset – i en helt fantastisk miljö på Tollare Folkhögskola, allt det där som är så bra sätt att lära känna varandra på, utan ansträngande ”lära-känna-övningar” där det ofta blir stelt och mindre äkta.

Vi varvade detta med utbildning för ledare av vårt metodmaterial BeYou, som grundar sig i självkänsla och som vi ska luta oss emot hela vår kommande lägervecka. Vi planerade schema och upplägg och alla vi ledare fick vara en del av resultatet och på det sättet hitta arbetsuppgifter som känns lockande och meningsfulla.

Förutom det har vi pratat bemötande och ledarroller samt vad som förväntas av oss och hur vi kan stötta varandra. Vi fick även besök av vår läger-kock som berättade vad vi ska få äta för gott under veckan samtidigt som vi fick komma med önskemål.

Vi har en otroligt fin grund att stå på för att nu kunna möta 15 unika och fantastiska individer på Tilias läger år 2016. Ödmjukt tacksamma för att ni givare gett oss tro och hopp och samtidigt gör verklighet av vår vision ”Tillsammans för ungas psykiska hälsa”.

Bilder och citat

”Det jag har gått igenom får mening genom Tilia, särskilt eftersom lägret betydde så mycket för mig” Linnea Björndal, tidigare deltagare och nu ”hjälpledare” för andra året i rad samt aktiv volontär i Malmö.

”Jag tror att om man vill ha en förändring i en annars ganska så hård värld, måste man börja på gräsrotsnivå – med att arbeta upp ungas självkänsla – därför är jag här!” – Louise Aronsson, ledare för andra året i rad samt samordnare Tilia Stockholm.

”Med all min erfarenhet har jag mycket att dela med mig av som jag vet hjälper andra. Jag ser mig som väldigt stark på grund av det jag gått igenom, inte trots det.” Adam Werner ny hjälpledare på lägret och aktiv volontär i Tilia Göteborg.

Så här användes pengarna från insamlingen
Totalt samlade vi in 15 305 kronor, vilket var 25 kronor mer än målet. Logi och mat blev 2 000 kronor billigare än beräknat och resorna 1 160 kronor dyrare. Det tillkom även en kostnad för material vilken vi missat att tas med i budgeten från början. Totalt landade vi på ett överskott på 223 kronor som går vidare till Tilias framtida aktiviteter.

Logi & mat: 8280 kr

Kurslokal: 2000 kr

Tågresor för icke Stockholmsbaserade ledare: 4160 kr

Material (pärmar och anteckningsblock till ledare): 642 kr

Totalt: 15082 kr

Överskott: 223 kr

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning – En dag på Boda Borg tillsammans med Tilia

Tack vare gåvor från 34 privatpersoner kunde aktiviteten ”En dag på Boda Borg tillsammans med Tilia” genomföras. Totalt deltog tio ungdomar under dagen tillsammans med fyra volontärer från Tilia. Nedan finner du Eldsjälen Denise reflektioner, sammanfattning från dagen, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Denise reflektioner:
Vi träffas tidigt en söndagsmorgon på Stockholm Central. Det är en speciell känsla i gruppen redan när vi samlas där. Några har åkt långt redan när vi ses där på centralen och några har aldrig tidigare varit med på aktiviteter med Tilia. Trots det är gemenskapen redan från första början något som jag önskar att alla kunde få känna. Det är så värdefullt och helt underbart att sitta där på bussen och se hur ungdomarna peppar inför dagen på Boda Borg tillsammans. Hur det pratas och skrattas och hur alla hjälper varandra med olika saker under hela dagen. När jag senare under dagen får höra ”det gör ont i magen för att jag skrattat så mycket, tack för att jag fått följa med” så vet jag knappt vad jag ska svara för att hela dagen bara känns som magi. Att sen få se bilder, dela stunder som var lite extra roliga och att få tack-mejl efteråt. Att få höra eller läsa hur den här dagen hjälpt att hitta tro på sig själv och att vara en del av en helhet. En dag där vi tillsammans haft magiska stunder som nu kommer vara kvar som minnen att plocka fram när livet känns tufft. En dag som jag hoppas och tror blev som en påminnelse på många sätt och vis. Framförallt en påminnelse att vi tillsammans kan klara så mycket mer än vad vi tror.

TACK till alla ungdomar för att vi fick spendera en fantastisk heldag tillsammans med er, tack till alla volontärer som var med och tack för att ni är ni, tack till bästa Polstjärna och tack till alla som på något sätt bidragit till att göra den här dagen möjlig!

Såhär anordnades dagen på Boda Borg med Tilia:
Vi startar dagen med att ses på Stockholm Central för att ta bussen till Oxelösund och Boda Borg. Tio ungdomar och fyra stycken volontärer från Tilia. Det är en bussresa på ca en timme och fyrtio minuter, med ett byte av buss. Det laddas och peppas, lyssnas på musik, pratas om livet, skrattas och vi har redan här en härlig och värdefull stund tillsammans när vi sitter samlade på bussen.

När vi är framme i den lilla orten Oxelösund är det äntligen dags för Boda Borg. Vi delar in oss i tre grupper, med tre till fyra personer i varje grupp. Sen börjar det. Vi får instruktioner av personalen och sen är alla grupperna igång med banorna.

Praten och skratten ekar i korridorerna i det huset som förut bestått av lägenheter men som numera är Boda Borg. Det springs in i rummet där banan (eller questen som det också kallas finns), för att sen testa igen och igen när det inte riktigt går som man tänkt. Innan man går in i rummet vet man knappt någonting, för att sen gå in och försöka gissa sig till vad som ska göras. Ibland klarar man det inte, men det är okej, bara att testa igen eller köra vidare med någon annan spännande quest. Det samarbetas och alla behövs i questarna för att kunna ta sig vidare och därefter få en stämpel för att man klarat questen.

När vi samlas för lunch är det dags för tacobuffé och där blir det härliga samtal om dagen och resan hit. Sen är det dags för banorna igen.

Banorna består av allt ifrån klätterväggar, till spel av olika slag, till att dansa dansstopp eller den som var mångas favorit; ett bollhav fullt av pilatesbollar att kasta sig i för att trycka på knappar som lyser. Det blir verkligen en fin stämning i gruppen när alla försöker lösa gåtorna och banorna tillsammans.

Efter några timmar på Boda Borg är det dags att sätta sig på bussen mot Stockholm. Med många nya minnen från dagen och förhoppningsvis en påminnelse om hur mycket vi kan klara tillsammans.

Ungdomarnas röster:
”En bussresa till Oxelösund. Uppdelade i lag och utmanade att göra massa olika “questar” för att samla poäng. Frustration när det inte riktigt gick som vi ville. Hysteriska skratt när något blev tokigt eller lösningar som upptäcktes på ett något oväntat sätt. Glada utrop och high fives när vi klarar det vi kämpat med. Tacobuffé till lunch. För att sedan jaga vidare mot nya utmaningar. Samla mer poäng. Utmana lite till.

Och utmana. Det har jag verkligen gjort idag. Och jag vet inte riktigt när jag tappade tron på mig själv så totalt att jag inte trodde jag kan gå på en träplanka och tänker att jag mest är ivägen i allt jag gör. Men idag fick tillbaka lite av den där tron i alla fall. Jag klarade betydligt mer än vad jag trodde. Och jag är faktiskt inte bara i vägen. Det spelar roll det jag gör. Om det så bara är att trycka på en knapp vid rätt tillfälle eller göra styrkeövningar i ett helt galet tempo. Och nu, efteråt? Fylld med massa inspiration om att bygga upp det där ännu mer. Tron på mig själv. Utmana mig att göra saker jag inte tror jag klarar av. Göra saker trots rädslan att misslyckas. För det går ju faktiskt (oftast) att testa igen. Och igen. Och igen. Sen någon gång kan det faktiskt sluta med att jag lyckas. Så stort tack för denna dagen.”

”Den här dagen kommer jag bära med mig länge, tack för att jag fick följa med!”

”En glädjefylld dag som skrattar kvar i minnet.”

Så här användes pengarna från insamlingen

Resor Stockholm C till Oxelösund: 4 337 kr

Tacobuffé: 1 260 kr

Entré Boda Borg: 2 100 kr

Totalt: 7 697 kr

Överskottet på 3 903 kronor går vidare till Tilias framtida insamlingar hos Polstjärna.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt – tillsammans är grejen!

Last, to http://writemypaper4me.org him which hired them why givest thou so.
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Uppföljning Teknikhjälpen

Tack vare 16 gåvor från privatpersoner och företag kunde aktiviteten ”Teknikhjälpen” genomföras. Tillsammans är grejen! Totalt deltog 22 sjundeklassare vid de två lektionerna. Nedan finner du eldsjälen Albins reflektioner, sammanfattning från dagarna, bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Albins sammanfattning och reflektioner
Att få genomföra Teknikhjälpens första aktivitet kändes helt fantastiskt. Under en månad tillbaka hade jag och teknikläraren vid Brunnsängsskolan diskuterat och förberett hur laborationerna skulle gå till. Tanken var att eleverna skulle få göra tre eller fyra laborationer under två lektioner, vilket skulle varvas med föreläsningar och diskussioner. Mellan de två lektionerna skulle eleverna även få en hemläxa knuten till laborationsämnet.

Gensvaret hos eleverna blev över förväntan. De satte sig fort in i uppgiften och genomförde laborationerna med bravur. Självklart blev det fel ibland, men då togs tillfället i akt att fundera över varför felet uppstod och sedan försöka hitta en lösning. Många av eleverna visade dessutom väldigt tidigt en önskan att få bygga egna projekt och experimentera vidare på egen hand och så fort de blev klara med de obligatoriska uppgifterna tog de tillfället i akt.

Målet med aktiviteten var att väcka teknikintresset hos eleverna. Både den anda och det engagemang som visades under lektionerna samt den enkät som eleverna fyllde i efteråt visade tydligt att målet uppnåtts. Extra positivt överraskad är jag av att tjejerna uppskattade laborationen lika mycket och till och med lite mera än vad killarna gjorde, då det ofta brukar vara tvärtom i teknikämnet.

Beskrivning av aktiviteten
22 elever i Brunnsängsskolan klass 7b fick under totalt 4 timmar fördelat på två lektioner, 28 januari och 4 februari, lära sig mera om programmering och elektronik. Laborationerna gick ut på att koppla upp och programmera trafikljus och övergångsljus så att de skulle fungera så verklighetstroget som möjligt. Läxan som delades ut efter första lektionen var att observera hur länge olika trafikljus lyser i verkligheten. De observationerna kunde sen användas vidare i programmeringen av trafikljusen under lektion två.

Lärarens och elevernas röster

Tekniklärare, Yahko Isik:

– Det är intressant, väcker elevernas intresse. De kan relatera till samhället, vilket ligger i linje med läroplanen för teknik.

Elever klass 7b:

-Man känner sig som en hackare

-Jag vill inte jobba med detta, men kul att förstå.

-Jag kommer börja jobba med sånt här!

-Jag vill jobba med datateknik. Eller så ska jag bli mäklare.

-Det är kul! Det lyser!

-Det var nåt nytt för mig.

-Kul att bygga med kablarna och så.

-Jag gillar experimentation. Att lyckas!

Av de totalt 6 940 kronor som samlades in användes 5 532 kronor. Det laborationspaket Albin tänkt köpa in hade tagit slut hos den leverantör det var tänkt. Han hittade däremot ett annat enklare och billigare paket från en annan leverantör med färdig lösning för förvaring (basplatta och fästning för arduino samt kopplingsplatta), vilket gjorde att de 500 kr som budgeterats för förvaringsmaterial inte längre behövdes.  Överskottet på 1 408 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar