Den spik som sticker upp skall bankas ner

Läs följande ord tyst för dig själv: ”Här på kollot känner jag verkligen att jag duger som jag är!” Orden kommer från en av deltagarna på återträffen som skolkurator Matthias Rowe ordnade för så kallade hemmasittare, elever med långvarig skolfrånvaro. Vad är det som får fler och fler unga att uppleva att de inte duger som de är? Att det är något fel på dem bara för att de inte är ”som alla andra”. Anna Lagerblad på SvD skriver just nu en artikelserie om det japanska fenomenet Hikikomori som skulle kunna beskrivas som motsvarigheten till det vi i Sverige kallar för hemmasittare.

Sverige är inte Japan, men en viktig parameter tas upp i artikeln. Kravet på konformitet. Att anpassa sig till massan. Det kan upplevas skönt när man hänger med, att man liksom är i ett flow. Men det kan också upplevas fruktansvärt jobbigt när man är med men ändå inte känner sig hemma i gruppen. Då drar man sig undan. Av överlevnadsskäl. I protest.

Frågan vi andra som inte drar oss undan behöver ställa oss är följande: Vad är det hemmasittarna ser som vi inte andra inte sett? Eller som vi inte vill se?

Publicerat i Kalle reflekterar | Lämna en kommentar

Uppföljning Återträff Sommarkollo4me 2014

Tack vare 9 gåvor från privatpersoner, överskott, gåvor från månadsgivare och skatteskänkningar möjliggjordes ”Återträff för Sommarkollo4me”, en helg för de ungdomar med långvarig skolfrånvaro som deltog på årets sommarkollo. Totalt kom 17 barn. Nedan finner ni Matthias reflektioner från helgen, några citat från barnen, en ekonomisk sammanställning och bilder.

Sommarkollo4me – återträff på Skatboet 4-5 oktober 2014

Till kollots återträff på Skatboet kom 17 av 23 deltagare samt fem ledare. Det skulle bli en övernattning och mycket utrymme för ungdomarna att umgås med varandra. Återträffen är en viktig del i kollots efterarbete, inte bara ett ”tillbaka-blickande” på det som varit utan även ett framåtbyggande. Vi ser själva kolloveckan som början på en gemensam resa som sträcker sig till nästa års sommar. Vi vet hur mycket kolloveckan har betytt för våra ungdomar. Många har hittat nya vänner, provat nya aktiviteter och upplevt sig ingå i en gemenskap som accepterade dem som de var. Hos flera väcktes en livslust som i sin tur ledde till att de börjat gå i skolan igen. Detta är vi stolta att ha kunnat bidra till. Vi vill fortsätta att hålla ihop gruppen genom att samla den kring olika aktiviteter varav återträffen är den första efter kolloveckan. Innan jul kommer vi ordna en till aktivitet för kollogruppen. Utöver det håller många av ungdomarna kontakt med varandra och oss vuxna via sociala medier.

Att återvända till Skatboet var för många nog en speciell upplevelse, att se gården i höstens färger med andra temperaturer och ljusförhållanden. Mycket annat var nog sig likt. Ungdomarna sov i samma rum med samma rumskamrater. Vi spelade spel, fotboll, tittade på bilder från kolloveckan och tittade på film. Korvgrillning över brasan och marshmallows, kvällssamling med tid för sång och reflektion samt bad (för de som vågade). Ungdomarna umgicks och ”hängde” precis som under kolloveckan. Alla var med alla och allt kändes så självklart och naturligt. Jag hade trott att det skulle vara svårare för oss ledare och ungdomarna att ”hitta tillbaka till kolloandan”, men så var det inte.

Jag minns ett samtal med två tjejer nere vid bryggan. Det visade sig att de haft tät kontakt med varandra ända sedan kollot – mest via nätet. De uttryckte hur mycket de hade betytt för varandra och hur lyckliga de var att ses igen. Deras tillit till varandra framstod som oändlig.

Kl 1 på natten knackade någon på min dörr. En röst sa att jag behövde komma eftersom en av ungdomarna inte mådde bra. På mindre än två minuter stod jag i deras rum med tre ungdomar sittande på en av sängarna. I mitten av trion en skakande, blek tonåring som hade tänkt jobbiga tankar och ville göra sig illa. Det var rumskamraternas närvaro och omsorg som stoppade detta i första hand. Nu att jag fanns nära till hands kunde även jag hjälpa till med min kuratorskompetens. Jag visste precis hur jag skulle hantera en sådan situation. Och det hela löste sig.

Denna händelse påminner mig så tydligt om hur viktigt det är att vi vuxna är tillgängliga för våra ungdomar. Att vi finns där för att stödja och ta ansvar. Hade vi inte varit på kollo, hade inte två kollovänner agerat, hade inte jag funnits i två minuters räckvidd, skulle vi inte haft möjlighet att hjälpa denna tonåring i nöd.

Tack till alla som stödjer vårt arbete. /Matthias

Citat ungdomar:

”Det var så kul att se alla igen!”,

”Jag har längtat så länge efter att vara med alla igen!”,

”Här på kollot känner jag verkligen att jag duger som jag är!”

 

Klicka på bilderna för att se dem i sin helhet.

Av de 8 500 kronorna som samlades in användes 7 089,21 kronor: 5 040 kronor till boendet och 2 049,21 kronor till maten. Kostnaden blev lägre då antalet deltagare blev något färre än väntat. Överskottet på 1 410,79 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt! 

 

Publicerat i Återträff Sommarkollo4me 2014 | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning Helg på Skatboet

Tack vare 12 gåvor från privatpersoner, överskott och skatteskänkning möjliggjordes ”Helg på Skatboet”, en helg för unga som än så länge inte vågat delta på det stora sommarkollot. Deltog gjorde denna gång även anhöriga. Totalt kom fyra barn. Nedan finner ni Matthias reflektioner från helgen, några citat från barnen och föräldrarna, en ekonomisk sammanställning och bilder.

Eldsjälen Matthias Rowes sammanfattning och reflektioner
Idén med en anhöriga/barn-helg var att vi ville nå ut till några av de barn som inte känt sig redo att delta i vårt sommarkollo än. Vi ville göra det lättare för dem att våga sig ut och bli del av en gemenskap lite större än ens egen familj. Det var därför vi inkluderade barnens anhöriga i upplägget. Med en förälder vid sin sida skulle man kanske våga ge sig in i något nytt. Det gällde ju framför allt att tillgodose barnens behov av trygghet om vi skulle lyckas med vår idé.

Att ge sig ut på helgvistelse på en kollogård tillsammans med en förälder och några främlingar skulle bli en utmaning för många, det visste vi. Av sju anmälda anhöriga/barn-par kom fyra. Några av barnen backade i sista sekunden. Något vi naturligtvis räkna med.

Första kvällens knytkalas blev en samling på fyra barn samt deras mammor. En mamma kom utan sin son, en av sommarens kollodeltagare var med utan någon anhörig och skulle agera både kontaktperson och motivator för barnen. Martin och jag, Matthias, var med som arrangörer och tog ansvar för logistiken och strukturen under helgen. Knytisen följdes av en filmkväll och kvällssamlingen med musik och tid för reflektion. Lördagen bjöd på en introduktion i NonViolent Communication av Matthias, ett besök av Stina Balkfors (grundaren av Hönan&Ägget och Tillitsverket på Ingarö) som berättade om sin verksamhet och hur den kunde bidra till stöd för hemmasittande barn och ungdomar samt deras anhöriga.

Avslutningsvis berättade Pernilla om hur hennes dotter vände sin skolfrånvaro och föräldrarna delade med sig sina upplevelser och erfarenheter av ett liv som anhöriga till ett barn med perioder av skolfrånvaro. Två andra mammor kom ut till Skatboet (utan barn) under lördagen för att vara med på de passen vi hade planerat.

”…och så satt vi där och pratade med varandra som om vi hade känt varandra mycket längre än vi faktiskt gjorde”

På kvällen tände vi en brasa och grillade korv på pinnar som två av barnen hade förberett tidigare under dagen. Det blev mörkt redan vid klockan 19. Och så satt vi där och pratade med varandra som om vi hade känt varandra mycket längre än vi faktiskt gjorde. Barnen ingick i de samtalen. Det var som om barnen var allas barn. Som i ett kollektiv. Alla vuxna var tillgängliga för barnen. Jag minns flera tillfällen där någon mamma stod med någon annans son eller dotter för att prata om något. I köket, ute på klippan, på väg till toan, vid städningen, i skogen. Och hade man inget att prata om, då pratade man om (eller med) hunden som en mamma och dotter hade tagit med sig till Skatboet. Kontakt ger näring åt själen. Detta har vi erfarit under våra kolloveckor. Detta såg vi igen nu.

Idén med anhöriga/barn-helgen var att möjliggöra för barnen att möta andra barn i en liknande situation. Att ingå i någon form av utbyte och mänskligt samspel. Detta skulle ge frukt. Minuterna före avfärden på söndag hittade två av barnen till varandra. De stod och pratade medan mammorna hade gått undan. Det ena av barnen hade varit med på kollot, det andra inte. De två hade fått kontakt med varandra, tyckte om varandra, kände sig nog trygga. Barnet som inte hade varit med på kollot undrade nu om det var möjligt att vara med på kollots återträff helgen efter (4-5 oktober). Så underbart att se hur ett barn som känner sig trygg och sedd vågar att ta nya kliv framåt. Tack för att du har bidragit till det med din gåva!

Deltagarna till anhöriga/barn-helgen hittade vi i vår Facebookgrupp för ”Anhöriga till barn med långvarig skolfrånvaro”.

Deltagarnas röster:

Från en mamma: “Att jag som förälder kunde följa med gjorde det möjligt för vår dotter att komma iväg. Vår dotter har fått se att det finns andra i samma situation som oss, och att det finns någon som tror på henne och de andra ungdomarna. Hon har, genom presentationer på kollot, hört människor tala om ungdomarna och barnens styrkor, istället för att fokusera på deras problem. Jag själv var på en föreläsning om Non Violent Communication vilket bekräftade många av mina egna tankar och gav mig styrka att fortsätta på vår väg mot en ljusare framtid.”

Från ett barn:Det var bra att jag fick fler kompisar, och jag behövde komma bort lite hemifrån. Jag gillar att det fanns klippor som jag kunde klättra på.”

Från ett barn: ”Det är fantastiskt att allt det här är sponsrat. Att det finns människor som skänker pengar för att jag och andra ska få vara på denna helg. Och att de som ordnat helgen gör allt utan ersättning.”

Från en mamma: ”Jag tyckte det var jätteskönt att få vara ute i den fina naturen och slippa stress och krav. Dottern och jag fick tid att samtala. Jag blev glad över att hon pratade med andra vuxna. Jag tyckte helgen var värdefull för mig och vill gärna ha fler liknande helger. Det var lagom lång tid med två övernattningar.

Presentationen av NVC var mycket inspirerande, Stina Balkfors information och tankar om hemmasittare gav hopp. Pernillas berättelse om dotterns utveckling och vårt erfarenhetsutbyte kändes trösterikt. Jag känner mig mer hoppfull inför framtiden. Jättemysigt med braskväll. Det var lagom med aktiviteter och vi kunde umgås och lära känna varandra. Promenader i skogen och att sitta vid stranden och höra vågskvalpet gav ny energi för att orka vidare.”

Klicka på bilderna för att se dem i sin helhet.

Av de 20 189 kronorna som samlades in användes 6 063,74 kronor: 3 060 kronor till boendet och 3 003,74 kronor till maten. Kostnaden blev klart lägre då antalet deltagare blev färre än väntat. Överskottet på 14 125,26 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

 

Publicerat i Helg på Skatboet | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mannen på bussen heter Leif

Mannen på bussen heter Leif. Det visste jag inte när vi klev på, jag och min 2-åriga son Tage. Innan Leif hade ett namn satt han i busskuren där vi skulle kliva på. Slitet anlete och med stor röd dunjacka. Ja, du har säkert sett en liknande person någon annanstans där du bor. Den sortens anonyma person finns ju överallt. En alkis kort och gott.

Buss 161 skulle ta oss mot Gröndal. Dagis var stängt och jag tänkte att Tage som älskar bussar och allt med hjul på skulle säkert uppskatta en åktur. Någon gång har jag själv åkt den busslinjen men aldrig till slutdestinationen. Så det var otrampad mark vi gav oss in på. Tages entusiasm gick det inte att ta miste på. Han bokstavligen hoppade i det upphöjda sätet där vi satt och blickade ut över söderorts bostadsområden som passerade förbi. Andra bussar. Grävmaskiner. En traktor. Lastbilar. Massor av bilar. Tage var helt lyrisk.

Någonstans runt Svedmyra vaknade Leif till. Han hade fortfarande inget namn vid det laget, men han vaknade utan tvekan av Tages ljudliga förtjusningsläten. Jo, vi hade passerat Skogskyrkogården meddelade jag. Jaså, han var född i Sköndal kom det fram. 1951 närmare bestämt. Pappan hade drivit järnhandel. Han tog sig några järn emellanåt skrockade Leif som fortfarande mest var en alkis utan namn men med röd dunjacka och slitet anlete. Några järn – det visade sig vara 10 kvartingar och en hel del öl. Varje fredag. När ofödda Leif låg i magen fick han sig några rejäla sparkar när pappan var på örat. Men ut kom Leif i alla fall.

Leif, ja det visade sig att han hette så när jag frågade honom efter att vi klivit av vid Trekanten. På grund av vägarbeten åkte inte bussen till Gröndal centrum så vi fick gå tillsammans. Leif var kaffesugen liksom jag. Och en prinsesstårta hade han sett fram emot redan innan han hette Leif. Tage var sugen på något sött han med. Hade på bussen fått tips av en Facebookkompis om ett fint konditori i centrum. Lundbergs visade det sig heta. Bara några år äldre än Leif. Kunde ha varit hans storebror om det varit en människa. Men det var ett konditori och några syskon hade inte Leif. Ensambarn till en alkoholiserad far och en absolutist till mor.

Leif visade sig ha jobbat i vården. Utbildad mentalskötare. Tufft jobb, han tyckte han borde ha följt en gammal kompis råd att bli byggarbetare. Men vården skulle det komma att bli tills en dag han blev knäckt och själv vårdad. Snarare inlåst. Det var 1976 och starten på ett långt alkoholmissbruk. Nej, nej, inga droger förutom att han testat hasch en gång. På Kanarieöarna om jag minns rätt.

Farfar sa Tage och pekade på Leif. Sa han farfar frågade Leif och sken upp som om han vunnit högsta vinsten på Lotto. Farfar, sa Tage igen. Några egna barn hade inte Leif. Det närmaste han kommit var en abort och några missfall. Några förlovningar hade han hunnit med men det blev aldrig något giftermål. Han hade gillat att idrotta på tiden innan det började gå utför. Men hans lott blev alkoholen. Ja, det sägs ju att det går i arv sa Leif.

Plötsligt reste sig Leif och tackade för kaffet och prinsesstårtan. Hem skulle han ta tvärbanan sa han. Hem till boendet där det mest bodde en massa original tyckte Leif. Han som i busskuren bara hade varit en alkoholist utan namn. Men den som lämnade oss var en människa med ett namn och som bär på så mycket mer än en röd dunjacka och ett slitet anlete. Mannen på bussen heter Leif.

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Uppföljning Vägen Ut Vi Unga Musikläger

Vägen Ut Vi Unga genomförde under tre dagar ett musikläger för ungdomar mellan 13-20 år. Med hjälp av gåvor från 24 privatpersoner, tre företag och en skatteskänkning har vi kunnat erbjuda tre dagar fyllda av olika workshops som professionella aktörer inom musikbranschen har lett. Teambuildande aktiviteter, uppträdanden och gemenskap. Totalt har 25 ungdomar aktivt deltagit i lägret och alla uttrycker i utvärderingar att de är mycket nöjda och vill ha ett nytt läger inom kort. Nedan följer en sammanfattning och reflektioner samt beskrivning av aktiviteten. Längst ner kan du även ta del av citat från ungdomarna, bilder från dagarna samt en ekonomisk sammanställning.

Sammanfattning och reflektioner

Dessa tre dagar har genomsyrats av självförtroende, inspiration och gemenskap. Det har varit grymt kul att få se ungdomarna utvecklas inom sin passion för musiken. Jag är verkligen imponerad av hur ungdomarna på tre dagar lyckats skapa så grymma resultat och ställa sig på scenen inför sina nya vänner.

Ni som har bidragit till Vägen Ut Vi Ungas läger möjliggör och får drömmar att bli en verklighet. Vi som är ledare i Vägen Ut Vi Unga är för evigt tacksamma. Det ni gjorde för oss stärker vår tro om att människor vill och kan hjälpa varandra att växa. Ni visar ungdomarna att med rätt inställning och positivt tankesätt så blir drömmar till verklighet. Ni är våra hjältar och de riktiga eldsjälarna. Varenda krona gjorde en enorm skillnad för ungdomarna.

Beskrivning av aktiviteten

Dag ett började vi med lära-känna-övningar och gemensamma förhållningssätt. Detta gjorde att gruppen fick en bra start tillsammans. Efter det hoppade vi direkt in på skapandet av musik och textskrivande där ungdomar fick möjlighet att lära sig av en producent och en medlem från gruppen Panetoz. Vi erbjöd även en workshop med en professionell DJ.

Dag två innefattade nya teambuildande övningar, dans, DJ, skrivande verkstad och producerande tillsammans i olika grupper.

Dag tre knöt vi ihop säcken genom att slutföra alla projekt som startades dag ett. Ungdomarna fick sedan möjlighet att uppträda med sina egna musikprojekt för varandra.

Lägerdagarna avslutades med övningar kring teman som självkänsla och scenframställning. Vi avslutade med utvärdering av alla tre dagarna. Marie från Polstjärna kom och hälsade på under eftermiddagen den sista dagen.

Samtliga lägerdagar har även innehållit gemensamma måltider som två sommarjobbare planerat med ledarna. Detta har bidragit till bra gemenskap och måltiderna har byggt på tallriksmodellen och frukt har alltid funnit till hands för ungdomarna.

Ungdomarnas röster

”Det roligaste var ALLT!”

”Att man lärde känna nya människor, skrev egna låtar och kom närmare musiken”

”Att få tips om hur man kan tänka och bete sig, att kunna sjunga i flera dagar”

”Det roligaste på lägret var att vi fick göra vår egen grej och att vi fick jobba med någon som redan är i branschen”

”Gemenskapen var kul”

”Det var coolt att kunna jobba på något eget projekt”

”Att få vara med så fantastiska människor som älskar musik precis som jag!”

”Lägret borde varit längre”

Redovisning

Material och ljud            4 188 kronor

Mat                                    5 195 kronor

Lön workshopledare     5 000 kronor

Totalt                              14 383 kronor

Resultatet av lägret visar ett överskott på 12 617 kronor. Detta överskott baseras på att vi budgeterat för färdigköpta måltider och ljudsystem. Istället valde vi att tillsammans med deltagarna laga gemensamma måltider. Vi valde också att göra ett intimt uppträdande för att stärka ungdomarnas självkänsla då många uppträdde för första gången. Det dyrare ljudsystemet hade bara behövts till ett större arrangemang. Det är svårt att tidigt förutspå slutresultatet då vi arbetar underifrån med ungdomars önskemål och behov. Överskottet går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

IMG_9105 IMG_8835 IMG_8788 IMG_8630 IMG_8571 10511178_765024763519260_1356293449060588651_n 10441267_765921356762934_8537082037977775962_n 10422461_764980190190384_3158190978408594576_n 10375123_765451203476616_3529743220791808097_n 2014-06-27 17.49.32 2014-06-27 17.45.44 2014-06-27 16.55.58

 

 

 

 

Publicerat i Vägen Ut Vi Unga Musikläger | 1 kommentar

Uppföljning 127 Ladiescupen

Tack vare 15 privata givare, två avdelningar inom Nordea, ett litet överskott från en tidigare aktivitet och en månadsgivare gick insamlingen till 127 Ladiescupen i mål. Genom dessa gåvor har Naziha och hennes vänner kunnat agera som isbrytare till något så självklart som en tjejfotbollsturnering borde vara. Sex lag från olika stadsdelar i Stockholm deltog. Läs mer nedan, ta del av bilder och en ekonomisk sammanställning.

Eldsjälen Nazihas reflektioner från aktiviteten
”Vårt syfte med denna turnering var att tjejer ska känna sig inkluderade och stärka dem i deras passionerade intresse. Vi vill även att tjejer på samma sätt som unga killar ska få ta del av olika slags aktiviteter och turneringar. Vi vill ändra verklighetsbilden där tjejer inte får samma förutsättningar som killar inom idrotten – vi vill förverkliga idealbilden.

Den 25 juli hade vi vår turnering på Vårbergs IP där 6 tjejlag från olika stadsdelar deltog. Vinnarna blev ett lag från Sätra. Det var en otrolig känsla att se så många tjejer engagerade, de visade verkligen att detta var deras passion och det var kul att vara en del som fick deras önskning i uppfyllelse.

Utifrån vårt perspektiv så var detta bland det bästa under festivalen (fotbollsturneringen ägde rum under den sk 127-festivalen, Polstjärnas anmärkning), vi känner verkligen att vi nådde vårt mål och känslan efter turneringen var obeskrivlig.

Vi vill tacka alla gåvogivare som har bidragit och skapat en möjlighet för tjejer som deltagit i turneringen. Genom era gåvor har vi kunnat agera som en isbrytare till något  så självklart som en tjejfotbollsturnering borde vara. Stort tack till er som har insett nyttan av att ro i hamn denna uppskattade och skojiga upplevelse.”

Citat från besökare samt spelare

”Bäst på festivalen var fotbollsturneringen. Vi plockade ihop ett lag med kompisar och slutade tvåa”, säger Linnea.

Marina – Tjejer måste också få uppmärksamhet och möjlighet att visa upp sig. Många killkompisar som kollade blev impade

Elin 16 år från vinnande laget – Jag tycker att detta var fantastisk bra att man gör turnering för tjejer och inte bara för killar hela tiden. Och priset var så bra, Jag älskar att spela fotboll och att ha turnering under sommarlovet är hur grymt som helst då vi har uppehåll.

Samira 18 – Jag tycker det var jättebra, allt var planerat bra och alla som jobbar var jättetrevliga. Jag hoppas att man gör flera turneringar för tjejer.

Lara 16 – Grym turnering och äntligen något för tjejer, jag har alltid blivit så sur och irriterad att man bara har turnering för killar eller mix, det är ingen tjej som vill spela mot killar.

Av de 15 000 kronorna som samlades in användes allt enligt budget, det vill säga till presentkort till finallagen. Dessutom skänkte Adidas tre officiella VM-bollar som delades ut som fair play-priser bland deltagande spelare. Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i 127 Ladiescupen | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Att bära på en hemlighet

Tack vare gåvor från 12 privatpersoner, en företagsgåva från Castellum i Göteborg på 21 732 kronor och skatteskänkningar för mars 2014 kunde ”Att bära på en hemlighet” genomföras. Sammanlagt 100 ungdomar deltog på temadagen. Nedan följer en redogörelse från föreningen Barnkraft – Johanna Järnhäll och Åsa Järnhäll Olsson. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder från dagen samt en ekonomisk sammanställning.

Den 3 juni var det dags för en ny temadag på Herrgårdsskolan ute på Hisingen i Göteborg. För alla elever på högstadiet, ca 100 stycken, berörde vi social ohälsa bland ungdomar ur olika perspektiv. Vi lyfte ämnen såsom sexuella övergrepp, ätstörningar och hur vi ser på oss själva och medias påverkan på unga. Även konkreta tips och redskap om mental träning fick ungdomarna med sig under dagen.

Det var även kreativa workshops där eleverna fick möjlighet att uttrycka sig genom skapande i form av bild. Viktigt att ge alla barn/ungdomar en möjlighet att uttrycka sig och i detta fall så blev resultatet två fantastiska tavlor som skolan kan behålla och sätta upp som ett minne och en påminnelse av dagen.

I samband med lunchen fann det även utställare på plats för att kunna möta eventuella frågor från elever. Utställarna var från Ungdomsmottagningen, BonaVia (att leva med missbruk), Gyllingen (att växa upp med en förälder med psykisk sjukdom) samt skolsyster och kurator.

Skolsyster och kurator var på plats till kvällen samma dag och dagen efter för att möjliggöra för att svara på frågor vid behov. Med under dagen var också Marie och Kalle från Polstjärna. Även Castellum i Göteborg som bidrog med stor del av finansieringen var representerade av medarbetaren Maria.

Upplägget för dagen var:

På förmiddagen fick eleverna träffa

–       Ramona, som blivit utsatt för sexuella övergrepp. Ramona visade en film som sedan används som diskussions underlag. Ett starkt föredrag som skapade en hel del frågor, och flera elever gick fram efter för att kunna prata direkt med Ramona.

–       Måla på tavlan

–       Träffa utställare

På eftermiddagen träffade eleverna

–       Johanna Arogen på Livskick, Johanna pratade om medias bild på kroppen. Vad är sunt och hur påverkar idealen oss egentligen

–       Igor Ardoris, som gav handfasta redskap i mental träning.

Tyvärr fick vi ett sent återbud kvällen innan. Emma Igelström skulle medverkat och berättat om sin resa genom idrottens värld och den pressen som det orsakade henne. Dock satt Emma fast på en flygplats utomlands och en medverkan från henne gick tyvärr om intet.

I övrigt ser vi från Barnkrafts sida att temadagar som denna har en stor betydelse. Att ungdomar som kanske går och bär på en hemlighet kan få vetskap om att de inte är ensamma och att hjälp finns att få. Att göra temadag ihop med vuxna runt sig gör det hela än tryggare och möjlighet att prata mellan passen finns och ett annat lugn än under en vanlig skoldag. Möjlighet att bara lyssna och att sedan skriva eller rita ner sina tankar var ett lyckokast och något som många använde sig av.

Barnkraft har varit på skolan tidigare med liknande upplägg och vi slås varje gång över kraften som dessa dagar ger och förmedlar. Barn och unga har ett stort behov av bli lyssnade på och att få vetskap om att även om man bär på en hemlighet så finns det vägar ur och att det även blir tydligt att man inte är ensam.

Ungdomarnas röster från dagen

–       ”Grym dag, tack för att ni kom!!”

–       ”Bra att lära sig hur det kan vara och att kunna hjälpa en kompis….”

–       ”Jag trodde inte att så små barn kunde bli utsatta för övergrepp som Ramona var…”

–       ”Kommer ni nästa år igen? Hoppas det”


Ursprunglig budget

20 000 kronor till föreläsare

3 000 kronor till trivsel såsom frukt och vatten i pauser

2 000 kronor till material

Totalt samlade vi in 26 400 kronor, vilket är 1 400 kronor mer än målsättningen.

Av pengarna användes 20 015 kronor till föreläsarnas arvoden – Emmas arvode utgick och en av föreläsarna var något dyrare än budgeterat. 1 538:60 kronor användes till frukt och vatten och 725 kronor till material, vilket blev billigare än budget. Överskottet på 4 121,24 kronor går tillbaka till Polstjärna till framtida insamlingar.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

Publicerat i Att bära på en hemlighet | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Våga va’ dig själv-läger 2014

I somras genomfördes för nionde året ”Våga va dig själv-läger” för ungdomar i åldrarna 12-15 år på Flatön, Bohuslän. 12 privatpersoner och 1 företag var med och bidrog till Polstjärnas insamling i år. Totalt medverkade 74 ungdomar under de två olika lägerveckorna. Nedan följer Arne Falbäck och Våga va’ dig själv stiftelsens berättelse och reflektioner. Längst ned kan du även ta del av citat från ungdomarna, bilder från lägerveckorna och en ekonomisk redogörelse.

Målgruppen är alla ungdomar mellan 12-15 år (även någon mogen 11 åring och omogen 16 åring förekommer). Under våren har vi fått ta emot rekordmånga förfrågningar från orolig skolpersonal, kuratorer och vilsna föräldrar som i skakande ordalag beskrivit sin respektive situation. En oro som kom att besannas. Vi fick in 74 anmälningar (varav 10 sk gratisplatser) jämnt fördelat på de båda veckorna. Deltagarna kom mestadels från Stockholm och Göteborg, men även från Östersund, Gotland och Skåne. Avresa skedde från Cityterminalen i Stockholm i gemensam buss som även hade ett stopp i Göteborg där vi hämtade upp övriga deltagare.

En dag på ”Våga va´dig själv-lägret”
07.00Väckning
07.30 Kontemplativ aktivititet ex Yoga, massage etc
Frukost
09.00 Aktiviteter i mindre grupper
10.30 Fika
Aktiviteter i mindre grupper forts
12.00 Lunch
13.00 Utflykt
Fika under utflykt
16.00 Skaparverkstad
18.00 Middag
Organiserad fritid
Vickning
22.00 In på rummen
22.30 Tyst

Uppsummering
Årets lägersommar, den nionde i ordningen, blev återigen en succé inte bara beroende på rekordantalet deltagare utan även för att vi till stor del själva utbildat en stor kader av ledarna. Vi brukar säga att deltagarna gråter när de kommer och gråter när de åker hem. Initialt är det saknaden av familjen och avslutningsvis för att skiljas från de ca 35 nya kompisarna de fått under veckan. Det är lika frapperande varje år att konstatera vilken oerhörd sammanhållning man kan skapa på bara 6 dagar.

En del föräldrar var oroliga innan lägret över att deras deras barn satt för mycket vid datorn eller med mobilen. Under lägerveckorna samlade vi in mobiler och Ipads vid väckning och återlämnade dem kl. 21.30. Datorer hade vi inte tillgång till. Många av ungdomarna hade vanor att inte kunna komma ur sängen före kl.11.00 och svårt att få i sig något till frukost och även på andra måltider. Lite tandagnisslan första morgonen, men sedan rullade det på. Båda grupperna åt som ”hästar”. Vad gäller sänggåendet så brukade vi skoja om huruvida man hann somna innan huvudet träffade kudden eller inte.

Vad gäller framtiden
Vis av årets erfarenheter (mycket tufft klimat och språkbruk initialt) behöver vi preparera oss ännu mer framöver beroende på den rådande situationen i deltagarnas vardag. Vi planerar för återträffar, ledarutbildning och drömmen om Våga va’ dig själv skolan. Behovet av uppföljningsaktiviteter är oerhört stort därför behöver vi slipa på våra redskap och framförallt blir fler.

Vi vill på detta sätt tacka Polstjärna för stödet gällande lägertröjjor och mat samt sedvanligt glada, peppande tillrop och tips.

/Arne Falkbäck

Ungdomarnas röster
”Jag måste verkligen tacka för den underbara veckan som jag var med om.

“Alla underbara människor som var där har visat mig mycket positivt, och jag tackar så otroligt mycket för att jag fick komma dit, folket som var där, var så sjukt trevliga och inte alls dömande…”

”Det var väldigt positivt där, men inte när jag kom hem, för då insåg jag hur dåliga alla mina andra kompisar är, dom dömer och ser saker som ingen från VVDS gör. Så jag tackar åter igen för att jag fick komma hit/dit.”

”Jag fick ett väldigt starkt band med ……, så jag ska åka till dom nästa vecka, och förmodligen åker vi in till Stockholm för att träffa alla de andra Stockholmare som var där. Stockholmarna har en reunion idag, och när jag såg det så blev jag jävligt stolt över det ni har gjort!”

”Jag skulle gärna vilja skriva upp mig på nästa års läger redan nu, beroende på när det är såklart.”

”Bästa lägret någonsin, älskat hela veckan, bästa veckan i mitt liv, kommer tillbaka nästa år, superbra.”

”Jättebra läger som har allt, man vågar vara sig själv, älskar det.”

Av de 20 000 kronor som samlades in via Polstjärna användes 15 000 kronor till mat och 5 000 kronor till läger T-shirts till ungdomarna, i enlighet med budget.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Våga va' dig själv-läger 2014 | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning Du äger-följ med på läger!

Tack vare gåvor från hela 64 privatpersoner, tre företag och en skatteskänkning kunde lägerveckan ”Du äger – följ med på läger” genomföras. Sammanlagt deltog 14 ungdomar från olika delar av Sverige. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Annso Blixt. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder samt en ekonomisk sammanställning.

Eldsjälens sammanfattning och reflektioner
Oavsett vad man vill kalla mig, eldsjäl, grundare, engagerad, medmänniska eller något annat så är min grundinställning att jag är helt övertygad om att det man ser att det finns ett behov av, det GÅR att göra något åt. Alla kan. Allt går.

Tillsammans med Polstjärnas givare och allt fint stöd jag fått från Polstjärna under planeringen, har jag lyckats ro detta i land. Jag hade aldrig varit något utan våra modiga ungdomar eller utan mitt ledarteam: Jenny, Martina, Christian eller vår lägerkock, Gunilla. Tack för att ni finns!

För min del handlar det här lägret om väldigt mycket. Många års ideellt arbetande i olika organisationer nära unga med psykisk ohälsa ledde tillslut till en egen förening, Tilia. Tilia arbetar enbart på ungas uppdrag. Det är vårt signum. Det våra unga anser finnas ett behov av, det gör vi. Vi vägrar kalla oss en organisation på ungas uppdrag förrän vi är där och gör precis det de önskar och ber om. Sedan länge har det funnits en önskan om att stödverksamhet ska finnas i större utsträckning på sommaren. Vi började förra året med att ha öppet via chatt, pysselkvällar och mail/stödgrupper. Det vi snabbt märkte att vi hade behov av att utöka till, var en frizon för fler än de som bara befinner sig i Stockholm där vi har vårt säte. När jag började planera och ha mitt första möte i januari angående lägergård, kunde jag aldrig ana vilket intresse som faktiskt skulle visa sig finnas. Vi blev fullkomligt nedmailade med intresseanmälningar från barn och unga från hela landet.

Det slutade med att vi hade 14 ungdomar på plats hos oss. Tillsammans hade de rest 398,4 mil från hela Sverige för att ha en veckas självkänslaboost, både kroppsligt och själsligt. När jag nu ska sammanfatta detta över text, via en dator i ett svart-vitt word-dokument märker jag att det faktiskt inte går. Det finns inga ord som räcker till vad vi 14 ungdomar, 4 ledare, 1 kock och en liten hund, Wilson, delade där ute på Skatboet, Värmdö.

Det var och en av våra unika deltagare bidrog med i form av mod, utveckling, utmanande av rädslor, det de bjöd på av sig själva av och det de vågade dela i både glädje och sorg. Det är mer än vad jag själv vågade då jag var yngre. Jag startade organisationen Tilia för att fylla ett glapp med det jag själv saknat, men ändå förbluffas jag dagligen, även om jag jobbar hårt på att visa att vi alla är människor bakom vår logga. Det krävs stort mod att ta kontakt med oss och det krävs att sänka sin stolthet och erkänna att vi tillsammans blir starkare. Det gör våra ungdomar och det beundrar jag.

Att de redan vid så ung ålder har kommit på detta och vågade ta till sig av vår hjälp med stor vördnad, lyhördhet, respekt och hjärta, det gör att de kommer gå lång. Jag är evigt tacksam att ha fått erbjuda detta till just dessa unika individer. Vi har arbetat mycket innan lägret för att få många att våga ens dyka upp. Vi har utmanat sociala fobier och att våga prata inför grupp. Vi djupdök i varandras inre under en vecka på plats. Och jag vet av den responsen vi fått, att man kommer kunna leva på detta under lång tid även i framtiden. Med hjälp av nya vänner, nya insikter och med de verktyg man fått med sig. Nu kämpar vi vidare med fina minnen från läger-sommaren, vid sidan om varandra.

Beskrivning av aktiviteten
Lägret ”Du äger – följ med på läger!” är uppbyggt med en tanke att man innan, under eller efter behandlande verksamhet ofta behöver ett komplement i form av någon som förstår, någon som varit där man själv är, någon som talar från hjärta och genom egna erfarenheter. Det, samt att vara en frizon från sin hemmamiljö där rutiner som annars räddar bryts, ville vi erbjuda med vårt läger.

Dagarna var planerade utifrån en aktivitet som handlade om det ”inre” som alltid var kopplat till självkänsla. Så som hur tanke och känsla styr våra handlingar. Gränsen mellan ”jag & du”, vårt ego – hur mycket styr det? Kropp och ideal, sociala medier och övrig medias påverkan på vår självbild, relationer etc. Förutom det ”inre” gick vi varje dag även in på ”yttre” faktorer som kan hjälpa oss att må bra. Exempel på detta var medveten närvaro, massage – hur påverkar det kropp och sinne, SPA-kväll, träning och kost. Vi pratade om att unna sig, vad är det egentligen, och hur gör man det? Allt detta mixat med en veckas strålande sol, en lägergård belägen vid vatten och klippor med magisk utsikt, tillgång till båtar, surfbrädor, brygga och bad, där vi alla kunde utmana rädslor och egna personliga svårigheter, som vi sedan kunde koppla till huvudtemat självkänsla.

Vi har också medvetet lagt in fri tid varje eftermiddag. Det är av stor vikt att kunna göra ”ingenting” och det behövde vi alla öva på och få en påminnelse om hur viktigt det är för vårt välmående. Kvällarna bestod oftast av mycket högljuda och skrattfyllda spelkvällar, med te och godismys.

Vi fick besök av Helena Meyer, nätvandrare på Fryshuset, som berättade sin livshistoria. Eva och Linda Lundin, som lärde oss göra egna tavlor med transfers. Detta gjordes helt ideellt vilket vi är evigt tacksamma för. Vi vill även tacka Lennart på BEA som stod för vår avslutningsmiddag, SIA glass som sponsrade med svalkande gottigheter och Pia som skänkt en slant för pysselmaterial.

Vi hade även turen att ha min coach Marie från Polstjärna på plats. Efter att ha planerat och bollat hela vintern och våren och låta henne se dem fina ungdomar vi har som gör mig mer stolt än något annat, var en väldigt speciell känsla i positiv mening. Marie: Tack för att du var hos oss både under aktivitet på dagen och att du stannade under middagen. Din närvaro förgyllde vår kväll och många av oss pratade efteråt om hur fint det var att få ha dig där! Tack också för all stöttning innan, under och efter lägret. Att kunna luta sig mot dig är det jag tycker är något av det bästa med upplägget hos er på Polstjärna.

Nu planerar vi givetvis redan för fullt för aktiviteter under jul-/nyår, då vi har ytterligare ett stort behov av stöd att fylla! Mitt ödmjukaste tack, till alla som bidrar till att detta är möjligt.

Tillsammans är man mindre ensam!

Ungdomarnas röster
”Vi är så otroligt olika men samtidigt så himla lika, för det vi har gemensamt är att vi vet hur det är att leva med psykisk ohälsa och hur det känns när livet gör ont. Att få vara här tillsammans med människor som faktiskt förstår betyder så otroligt mycket, och det är så fint hur vi under en dag utöver lägerlivet lyckas prata allvarligheter, skratta, gråta, peppa, fråga, fundera, dela livet och utvecklas tillsammans. Jag är så tacksam för allt som gjort det här lägret möjligt och jag lovar att fortsätta njuta och ta tillvara på varje sekund.”

”Det jag främst tar med mig från lägret är en känsla av stolthet. Att jag faktiskt gjorde det. Man klarar nog mer än man tror. Det är skitjobbigt att möta motgång och ångest/oro men om man stannar kvar i det så kommer det att gå över. Och det gjorde det!”

”Jag är så sjukt glad att jag anmälde mig. Kommer inte ihåg senast jag hade det såhär bra, mått så här bra – trots ett par jobbiga kvällar.”

”Jag har ju varken mamma eller pappa, så ni på Tilia betyder guld för mig. Ni har räddat mitt liv, på riktigt!”

Fotograf: Linnea Björndahl

Budget              Utfall

Boende       19 200 k       16 580,00 kr
Mat              12 800 kr        7  898,76 kr
Material       3 000 kr        1 708,50 kr
Totalt           35 000 kr     26 187,26 kr

Totalt samlade vi in 35 336 kronor. 336 kronor över budget. De totala kostnaderna blev billigare än väntat och överskottet på 9 148:74 kronor går tillbaka till Polstjärna till framtida insamlingar. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt.

 

Publicerat i Du äger - följ med på läger | Etiketter , , , , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning Sommarkollo4me

Sommarkollo4me 2014
Nu är Sommarkollo4me genomfört och insamlingen hos Polstjärna gick i mål tack vare 20 privata givare, en månadsgivare, Nordea, överskott från tidigare insamlingar och överskott från Temadagen kring hemmasittare 6 maj. Totalt deltog 21 ungdomar – läs mer om veckan nedan, titta på bilderna och sist men inte minst kan du ta del av den ekonomiska uppföljningen.

Eldsjälen Matthias sammanfattning och reflektioner
Jag minns ett samtal vi hade sent på kvällen med två av våra ungdomar. De hade lämnat kolloområdet och var på väg mot ett närliggande köpcenter även fast de visste att man skulle fråga en ledare först.

Vi satte oss med dem vid ett bord i matsalen för att prata om situationen. Det var viktigt för oss att ungdomarna inte skulle hamna i ett försvarsläge och uppleva sig anklagade – detta hade nog lett oss in i en fruktlös konfrontation, vi ville snarare skapa förutsättningar för ett samarbete och ömsesidig förståelse. Vi frågade ungdomarna hur det kom sig att de valde att lämna kollogården med vetskapen hur viktigt det var för oss att man skulle fråga först? Givetvis försökte de hitta rimliga förklaringar. Det var uppenbart att de ändå tyckte att vi var ute efter att anklaga dem.

Vi behövde ett skifte i samtalet: Jag försökte gissa varför de gick iväg utan att fråga. Jag var nyfiken på att höra deras motiv och förstå behovet bakom deras handling. När de upplevde sig bemötta med förståelse, delade jag med mig hur deras handling hade påverkat mig. Att jag blev orolig för att jag ville kunna ingripa och hjälpa till ifall någon skulle råka illa ut under kollovistelsen. Om man lämnar området utan vår vetskap, har vi inte denna möjlighet. Det förstod ungdomarna. De ville ju inte att vi skulle oroa oss för deras skull och tappa förtroendet för dem. Vid den punkten visste jag att ungdomarna inte skulle göra om det. De ville värna om relationen till oss vuxna såväl som till de andra ungdomarna.

Återigen, det handlar om relationer! Ungdomarna vill, precis som vi vuxna, värna om sina relationer till andra. De vill att andra ska känna att de kan lita på dem. Det gör ont om någon av någon anledning skulle få minskat förtroende för en. Människor vill varandra väl så länge deras egna behov tas på lika stort allvar. Det är därför jag ville höra vilka behov ungdomarna hade försökt att tillgodose när de lämnade kollogården. Så fort de upplevde sig förstådda och tagna på allvar, väcktes deras egen vilja att samarbeta med mig.

Att se ansträngda och laddade samtal skifta från konfrontation till samarbete och från anklagelse till ömsesidig förståelse väcker glädje i mig. Och lycka. Mer bevis för att kollot gör skillnad i både ungdomarnas och de vuxnas liv behöver jag inte.

Beskrivning av kollot
I årets kollo deltog 21 ungdomar mellan 11-16 år. De flesta var från Stockholms län, en från Gävle och en från Dalarna. En deltagare kom inte och sex åkte hem i förtid under kolloveckan. I slutet av veckan var det 15 ungdomar som hade varit med hela perioden.

Personalen bestod av sju ledare och två i köket. Bland ledarna fanns både socionomer, beteendevetare och lärare samt en IT-tekniker och en politiker. Dessutom fick två före detta deltagare möjlighet att närvara som volontärer. Detta innebar en tydligare förebildsfunktion i relation till deltagarna samt ett ökat ansvar för några av kollots dagsrutiner. I detta fall blev det diskning och att bära ut soporna.

För att skapa en viss framförhållning och tydlighet kring dagens aktiviteter informerade vi ungdomarna under varje kvällssamling vad som skulle hända dagen efter.

Kollo är en plats som sammanför människor. Människor som delar samma boyta under en period knyter an till varandra och sammanvävs. I ett sådant sammanhang växer relationer fram och påminner oss om det ömsesidiga beroendet människor lever i: Vi behöver varandra för att möta våra egna behov!

Vi vill ha ett kollo där vi hjälper varandra att tillgodose varandras behov. När en blyg och orolig tonåring upplever acceptans, värme och omsorg av andra, då händer oftast något med honom eller henne. Något inom tonåringen förändras och till slut vågar han eller hon ta plats och bidra till den gemenskapen man är del av.

Vårt kollo vill ge ungdomarna möjlighet och utrymme att bygga relationer till andra människor. Relationer betyder kontakt – kontakt till andra betyder liv. Relationer som bygger på tillit och välvilja förmår oss att utvecklas och växa i det oändliga.

Men om relationer ska kunna utvecklas så behövs det aktiviteter eller rutiner som sammanför människor och ger dem anledningar att engagera sig i varandra. Utifrån detta perspektiv är därför aktiviteterna på kollot inte bara aktiviteter eller rutiner utan strategier för att stimulera och främja relationsbyggandet.

Några av dessa var våra kvällssamlingar, att vi hade ett tema för varje dag, besöket på höghöjdsbanan, utflykt till ”Tillitsverket”, besöket av en grupp Harley Davidsson-förare och klätterpasset med Oskar Kihlborg. Men det blev också bad, sällskapsspel, pingisturnering, filmkväll, titta på fotbolls-VM, kanotåkning och kanotträning, korvgrillning, dekorering av muggar, måla naglar, paracord-armbandsknytning, fitnesspass och en konsert med singer & songwriter Songgaar.

Utöver det ger kollot naturligtvis otaliga tillfällen till spontana och informella utbyten mellan människor. Skämtandet om ens morgonfrisyr, kramen i en stund av hemlängtan, det gemensamma diskandet till hög musik, att be någon att ta med sig ketchupen ut till bordet, bilfärden till sjukhuset, delandet av tandkrämen. Det är under alla dessa flyktiga och till synes obetydliga möten våra relationer sakta växer fram och tar form.

Barnens/ungdomarnas:
Här citeras några av ungdomarnas svar på frågan vad kolloveckan betyder och har betytt för dem:

Först ville jag inte åka till kollot. Men nu är jag glad att jag är här! Det är kompisar och naturen som jag mår så bra av!” (Deltagare, 14 år)

Det är en sådan konstig och ovanlig känsla att ni ledare verkligen bryr er om mig. Så har jag inte känt förut.” (Deltagare 14 år)

Kollot har betytt och betyder fortfarande mycket för mig. Efter redan första dagen kände jag mig trygg och välkommen. Det var som att alla hade känt varandra i flera år fast det bara gått någon dag. Det var en underbar känsla som jag aldrig kommer glömma. På vissa kollon så skapas det grupper (’de coola’, ’de mindre coola’ osv) men inte på det här. Det fanns inga grupper, ingen som inte passade in, utan istället var vi som en enda stor familj. Vi tröstade, hjälpte och tog hand om varandra som man gör i en familj. Alla fanns där för alla och ingen behövde känna sig utstött. Sista dagen runt brasan började jag gråta av alla fina ord från alla. Jag ville säga något tillbaks men det gick inte för alla sa det man själv ville säga och det kändes som man skulle bryta ihop. Jag fick många nya vänner och minnen som jag aldrig kommer glömma.” (Deltagare, 14 år)

För mig betydde kollot att vara del av nånting. Jag kände att jag blev omtyckt, på ett sätt som jag aldrig känt av ’vänner’ förut. Ni alla betyder så sjukt mycket för mig, och jag säger inte bara det, utan jag älskar er alla!” (Deltagare, 15 år)

Kollot var jättekul och jag har fått många nya vänner, jag längtar redan till nästa år.” (Deltagare, 15 år)

Jag har fått nya kompisar och lärt mig att man inte är ensam om sina problem!” (Deltagare, 14 år)

Min lust att gå tillbaka till skolan är på grund av kollot att jag kände att jag blev accepterad för den jag är. och att uppleva gemenskap, och att det faktiskt finns dom som bryr sig.” (Deltagare, 14 år)

Så här användes de insamlade pengarna
Av de insamlade 29 000 kronorna användes pengarna till följande:

Mat 15 912,37 kronor och 4 000 kronor till tröjor. Matkostnaderna understeg klart den planerade budgeten. Överskottet på 9 087,63 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida aktiviteter.

De som jobbar på kollot som ledare eller i köket engagerar sig ideellt precis som alla gäster eller workshophållare. Alla finansiella medel går rakt in i verksamheten och kommer ungdomarna tillgodo.

Många av de prylar som kommer till användning på kollot, som exempelvis pingisbord, kuddar, filtar, trampolin, solstolar, hängmatta, lekredskap och spel, hittade de i egna och vänners källarförråd eller donerades till kollot.

Tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

Publicerat i Sommarkollo4me 2014 | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar