Uppföljning Sommarkollo4me 2015

Tack vare 33 gåvor från privatpersoner, ett företag och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten “Sommarkollo4me 2015” genomföras. Tillsammans är grejen! Sammanlagt deltog 22 ungdomar plus tre volontärer som deltagit på kollot tidigare. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna och deras föräldrar, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning. Uppföljningen är lång och värd att läsas i sin helhet. Så läs den i lugn och ro och ta del av viktiga insikter.

Det har nu gått knappt fyra år sedan jag först kom på idén att ordna ett kollo för ungdomar med långvarig skolfrånvaro. Idén föddes ur en vanmakt och frustration i mitt arbete med så kallade hemmasittare. Jag såg hur en efter en av samhällets många skyddsinstanser sattes in för att få en ung människa att återvända till skolan. Skolan, BUP, mellanvården, Socialtjänsten, mobila insatsteam, fotbollstränaren – de hade kunskaperna men sällan en fungerande relation till ungdomen. Föräldrar, morföräldrar, grannar, klasskompisar – hade relationen men sällan kunskaperna. I slutändan nådde ingen fram. Hur skulle man kunna nå dessa ungdomar som valde att isolera sig från omvärlden?

De här ungdomarna skulle behöva ett kollo, tänkte jag – först tyst för mig själv. En ganska absurd idé kan tyckas, att en hemmasittare ens skulle överväga att åka till ett kollo tillsammans med vilt främmande människor. Dock jag visste att alla människor längtar efter någon form av tillhörighet och acceptans i sina liv – och så även hemmasittare naturligtvis. Jag stod emot de tvivlen som väcktes i mitt huvud. 18 ungdomar skulle delta i vårt första kollo. Det var sommaren 2012.

På vårt kollo ser vi människor som mer lika varandra – än olika. Vi tror att alla människor delar samma grundläggande behov. Alla vill vi bli accepterade av dem vi umgås med. Alla vill vi vara trygga i den miljö vi befinner oss i, alla vill vi ingå i någon form av gemenskap. Ja, alla vill vi bli sedda just som vi är – utan att bli dömda eller avvisade.

För oss är kollo en plats där många av människans grundläggande behov kan så mycket lättare tillgodoses än i en stressig och splittrad vardag där vi lever allt mer avskilt ifrån varandra. Sitter man hemma ensam och längtar efter en tröstande famn eller någon att uppleva något med, då krävs det en viss ansträngning att skaffa sig den. På ett kollo är svaret sällan längre än fem steg bort: Längtar jag efter medkänsla ber jag min rumskompis att lyssna. Är jag sugen på att bada och vill inte gå själv, frågar jag tjejerna från rummet bredvid om de vill följa med. Behöver jag lugn och egen tid, så sätter jag mig en stund på klippan. Denna möjlighet att omedelbart få sina behov tillgodosedda är en av kollots särskilda kvalitéer.

På ett kollo delar vi tid och rum med andra människor. Vi rör oss på samma boyta samtidigt som det finns utrymme att vara för sig själv. På ett kollo utförs många av vardagens sysslor så att andra kan tar del av det. Att borsta tänder, titta i spegeln, äta, klä på sig – oftast är det någon som ser eller hör. På ett kollo finns få hemligheter. Är vi dödströtta på morgonen, då ser andra det. Är vi ledsna, arga eller besvikna, då reagerar någon på det. Skippar vi lunchen, då lägger någon märke till det och frågar varför.

Genom att vi delar tid och rum på ett kollo sammanvävs vi människor. Vi knyter an till varandra, vi knyter band till varandra. Detta brukar vi inte bli medvetna om förrän vi har skilts åt- då kommer saknaden och tomheten. Det är en omöjlighet att inte bli påverkad av vad andra säger eller gör, det väcks alltid känslor och tankar – skönt det! Livet handlar om att lära sig hantera sig själv i möten med andra. Detta ger ett kollo otaliga övningstillfällen till.

Vårt kollo riktar sig till ungdomar med långvarig skolfrånvaro i åldern tolv till sexton. Vårt kollo vill ge dessa ungdomar möjlighet att få uppleva gemenskap, acceptans samt tillit.

Kollo betyder att leva i ett slags vardagsflöde tillsammans med andra. Ett flöde som påminner oss om att vi är del av ett sammanhang större än oss själva och där våra handlingar spelar roll och gör skillnad. det vi säger och gör kan både skada och göra nytta, berika och såra- både oss själva och andra. På kollo går det helt enkelt inte att komma ifrån en av livets grundpremisser, nämligen att människor behöver varandra för att tillgodose sina behov. Kanske kan denna insikt i våra ungdomar bidra till ett fredligare och mer inkluderande samhälle. Vi tror det. En ungdom som har insett att den ofrånkomligen både påverkar och påverkas av dem omkring sig kommer mest troligt att värna om sina relationer mer än den som ”skiter i vad andra tycker”.

Femton av årets tjugotre ungdomar deltog även på förra sommarens kollo. Detta bidrog starkt till en grundtrygghet redan från början. Har man väl fått en förvissning om att man tillhör gruppen rör sig gruppdynamiken åt nya håll. I den grad man är säker på sin grupptillhörighet börjar man bli modigare att röra sig inom gruppen. Detta kan betyda att man blir nära någon som man tidigare inte tyckte särskilt mycket om. Det kan betyda att man i högre grad vågar stå upp för sina behov och t o m säger ”nej” till saker. Det kan även betyda att man glider ifrån gamla kompisar i gruppen och hittar ny gemenskap med någon annan

Åtta ungdomar deltog för första gången och var helt nya i gruppen. Deras utmaning och kanske även oro bestod i att hitta inkörsportar in i gruppen och därmed bli del av den trygghet som de före detta deltagarna i mer eller mindre omfattning har burit med sig sedan förra kollot.

Genomförande
Tjugotvå av de tjugotre anmälda ungdomarna infann sig på kollots första dag.
I början av veckan lämnade tre till. Att man skulle sova och bo så nära intill andra kändes nu mycket jobbigare än dagarna innan. I slutet av veckan lämnade ytterligare tre. Detta av medicinska skäl samt att familjen hade andra semesterplaner. Det var alltså sexton ungdomar som deltog under hela kolloperioden.

Personalen bestod av nio vuxna med varierade bakgrunder och kompetenser – ungefär hälften med pedagogisk expertis. Två av dessa tog hand om köket och matlagningen, de andra var ledare. Alla jobbade ideellt. Med tanke på de svårigheter som några av våra ungdomar har haft hemma och i skolan var det essentiellt att ha utbildad personal bland ledarna. Att föra svåra samtal, att hjälpa med konfliktlösning och hantering av smärtsamma känslor skulle bli naturliga inslag för oss ledare under kolloveckan. Det visste vi och var beredda på.

Tre lite äldre ungdomar (som har blivit för gamla för att vara deltagare) fick möjlighet att bidra till vårt kollo i rollen som volontär. Att vara förebild för andra, ta initiativ när det gäller fritidsaktiviteter och hjälpa med praktiska kollosysslor (t ex diskning och bära ut soporna) hörde till volontärernas viktigaste uppgifter.

Kolloveckan var en blandning av organiserade och spontana aktiviteter. Å ena sidan hade vi bjudit in gäster som skulle bidra med både underhållning och inspiration. Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk & Fri, höll en workshop om självkänsla. Denise, från föreningen Tilia, berättade om psykisk ohälsa hos unga. Singer/songwritern Songgaar hade en konsert där han spelade gitarr och sjöng för oss. Två utflykter hade vi under veckan. En till Höghöjdsbanan vid Hellasgården och en till Tillitsverket på Ingarö.

Å andra sidan var det alltid något som uppstod spontant ur möten med andra. Det kunde låta så här: ”Vi kör match på pingis, är du med?”, ”Har du lust att spela monopol?” eller ”Kom, vi snor Micans skor och binder fast den på flaggstången, det blir kul!” Inte sällan samlades ungdomarna i någons rum och bara ”hängde”. Det kunde bli upp till tio ungdomar sittande ihoptryckta på två sängar. Det pratades, skrattades, ja, det delades säkert många hemligheter för varandra. Det skulle inte förvåna mig om det var just i dessa stunder av ihoptryckthet som ungdomarna upplevde sig som mest accepterade och tillhörande under hela sin vecka på kollot.

För att ge ungdomarna möjlighet att bidra till kollot erbjöd vi dem att hjälpa till med diskningen under en kollodag. Eftersom Skatboet saknade diskmaskin var just diskning en syssla som behövdes utföras kontinuerligt under dagen. Varje dag tillfrågades nya ungdomar om de ville var med och ”göra skillnad i köket” genom att bistå volontärerna med diskningen. Det var många som ville det – inte för att de upplevde tvång utan för att de längtade efter att stödja och bidra till andra människor. I en sådan anda av frivillighet kan nog vilken syssla som helst bli till ett nöje. Med musiken på hög volym och ens vänner bredvid – förenad i skratt och skoj – blev diskningen till en kul grej som man gjorde ihop med andra.

En kollovecka är späckad av sådana spontana utbyten mellan människor. Det händer ju inte bara vid diskbänken. Att skämta om någons morgonfrilla, att stå runt ett handfat och dela tandkräm med andra, att bli lottad att spela pingismatch med någon man inte känner, att luta sig mot någon i en stund av vemod – det är under alla dessa flyktiga och till synes obetydliga möten våra relationer sakta växer fram. Det är i dessa stunder jag inser att den andra är precis som jag. Att upptäcka den andre vara lika mänsklig som jag själv bidrar i högsta grad till kontakt och tillit – vilket i sin tur är förutsättning för att känna empati för någon.

Våra kvällssamlingar blev stunder av värme, gemenskap och reflektion. Efter en till två inledande sånger från vårt sångblad ackompanjerad av gitarren delade vi med varandra vilken aktivitet eller händelse som skänkt oss mest lycka under dagen. Vi kallade detta för ”dagens ljuspunkt” och det blev allt mellan vältandet av kanoten, åka cirkushjulet på bollplanen eller kramen i stunden av sorg. Och självklart ville vi också höra vad som inte hade blivit som man hade tänkt sig, t ex att man hade missat frukosten eller känt sig krassligt.

Varje kollodag hade ett tema som vi ville rikta vår uppmärksamhet lite extra på under dagen. Dessa teman var ord för värderingar och behov som vi anser centrala i dem mänskliga samvaron, nämligen acceptans, gemenskap, tillit, ärlighet, äventyr, att bidra till andras välmående och meningsfullhet. Sen ställde vi frågor som t ex ”Vad har någon annan gjort eller sagt som hjälpte dig idag att uppleva acceptans?” eller ”Vad gjorde eller sa du för att visa för någon annan att du respekterade den?” De svar som ekade genom rummet berörde många på djupet. Det hördes tacksamma, sårbara och ärliga röster. Att berätta för någon hur den har gjort livet rikare för en själv är som att säga ”tack”. Och att ta emot ett sådant ”tack” går under huden. Man påminns nämligen om det ömsesidiga beroendet som vi människor lever i: ”Tänk att våra handlingar kan göra skillnad i en annan människas liv och tvärtom!” – ”Dagens tema” bidrog till en mer öppen, förstående och tillåtande attityd inom gruppen. På sätt och vis har ”Dagens tema” varit grundbulten i vårt värdegrundsarbete.

Under ett aktivitetspass erbjöd jag ett ”Samtal kring skam och skuld”. Idén var att dela med mig egna erfarenheter av skam och skuld och på den vägen inspirera andra att göra likadant. Jag var säker på att många av våra ungdomar har känt dessa känslor tidigare – inte minst i anslutning till sina perioder av skolfrånvaro. Går man inte i skolan hamnar man utanför. Hamnar man utanför och tappar sin plats i gruppen, är det troligt att känslor som skuld och skam väcks. Det är ganska mänskligt. Skuld- och skamkänslor hanteras av oss människor på flera olika sätt, på mer eller mindre konstruktiva sätt. Med detta ”Samtal kring skam och skuld” ville jag demonstrera ett effektivt och konstruktivt sätt att bemöta dessa känslor, nämligen att dela dem med andra. Jag gav exempel på vad jag har känt skam över i mitt liv. Jag gjorde mig sårbar och öppnade upp. Jag delade med mig av det jag skämdes över. Och innan jag hade hunnit avsluta min berättelse så hade två av ungdomarna räckt upp sina händer för att de ville berätta om sina skam- eller skuldkänslor.

Det var många som delade och några som enbart lyssnade. Ingen förblev oberörd. Vi var runt tretton ungdomar och vuxna som satt med. Medan jag pratade mer grundläggande om skam och skuld la jag plötsligt märke till att en person hade valt en sittplats några meter bort från dem andra i gruppen. Ja, en av tretton hade placerat sig utanför gruppen – redan från början. Varför det…? Av rädsla att bli avvisad. – Heureka! Det är ju precis detta som skammen ofta gör med oss: Vi drar oss undan.

Det här var lärande på riktigt. Jag blev entusiastisk över den möjlighet som erbjöds: Att återförena denna person med oss andra i gruppen. Jag sa: ”Du hör till oss och jag skulle vilja att du satte dig närmare oss andra. Vi vill ha dig med!” Personen satt dock kvar på sin plats. Och det var OK så. Där avslutade vi samtalet kring skam och skuld. En kvart senare var det dags för kvällssamlingen. Ungdomarna droppade in en och en och till slut var alla samlade. Medan jag började tala och inleda samlingen tittade jag mig omkring för att få kontakt med var och en. Då såg jag att personen som tidigare valt att sitta utanför gruppen, för första gången satt sig i ringen med oss övriga. Det kändes stort!

Citat från ungdomar och några av deras föräldrar
Det är inte lätt att formulera vad kolloveckan har betytt för en. Ord kommer inte alltid automatiskt. För många kan kollo vara en skön känsla som man har i sig nu i efterhand. Några av de ungdomar som har hittat ord kommer nu till tals:

Deltagare, 16 år: ”Ni har fått mig att må bra på en vecka bara. Ni är bra personer som har skapat ett ställe för ungdomar och fått mig att må bra igen. Tack för det.”

Deltagare, 14 år: ”När du kommer till kollot har du inget val: Du blir accepterad och omtyckt för den du är!”

Volontär, 18 år: ”Kollot för mig är inte samma sak som första fången. Första gången hade jag ett stort problem i livet som ni från kollot hjälpte till å fixa. Ni hjälpte mig att hela mig själv. MEN även om jag inte har några problem så ger kollot mig så mycket glädje, styrka, kärlek och gemenskap. För mig är det en sagolik dröm varje gång jag ska få åka på kollot. Det är mitt andra hem som jag åker till. För mig är det även som en typ av rehabilitering från stressen i livet å mycket mera. För mig ger kollot mycket å jag hoppas jag även kan ge kollot mycket tillbaka.”

Deltagare, 15 år: ”Jag har lärt mig så mycket, mitt självförtroende har stärkts så in i helvetes mycket. Jag har utvecklats på så många olika sätt genom att jag har åkt på kollot, fått prata med ledarna men också att jag fått träffa andra ungdomar i likadan situation. Jag har t ex lärt mig att det inte är farligt att ta tag i en vuxen och prata ut, och att man inte ska känna skam för det. Kollot ligger djupt i mitt hjärta, och de kommer alltid kollot att göra. På kollot känner jag mycket gemenskap, acceptans och att man får vara den man är och inte den man måste bli.

Deltagare, 14 år: ”Kollot får mig att vilja leva igen. Första året jag kom hit så hade jag ingen livslust eller ork men människorna på kollot får mig att inse att jag inte kan försvinna, för jag betyder något för dom där. Kollo är en av dom sakerna som räddade mig, och människorna där.”

Deltagare, 16 år: ”Nu har jag har så många vänner som vill träffa mig“.

Föräldrarnas röster
Så här tyckte några av föräldrarna om vårt kollo:

En mamma: ”Jag har fått hem en glad o positiv son, som inte bara sitter på rummet o spelar data/tv-spel utan kommer och håller oss sällskap framför teven. Han säger inte konsekvent nej när jag ber honom om saker. Kollot har känts jättepositivt för mig, eftersom jag vet att min son har umgåtts med andra ungdomar och eftersom han inte hörde av sig hem. Då förstod jag att han hade det bra.”

En annan mamma: ”Jag vill uttrycka min stora tacksamhet för att min dotter fått vara med i gemenskapen på kollot! Stort tack till alla fina ledare, volontärer och andra som bidragit till att genomförandet av den här veckan! Ni är så värdefulla!”

En till mamma: ”Sommarkollot betyder mycket även för mig som förälder. Jag är ensamstående och har inga släktingar. Genom kollot får mitt barn nära relation till andra vuxna. Genom anhörigträffar och anhörighelger har jag fått kontakt med andra föräldrar och känner mig mycket starkare.”

Några personliga reflektioner
Den stora skillnaden för i år var att mer än hälften av deltagarna hade varit med på vårt kollo under tidigare år. Detta ledde till att det fanns en trygghet och stabilitet i gruppen redan från början. De som uppträdde mer reserverade under fjolårets kollo vågade nu träda fram och ta sin plats i gruppen. De som känt sig säkra på sin plats i gruppen redan i fjol verkade nu lite extra för att integrera de nya deltagarna – t ex i rollen som volontär. På detta och flera sätt gynnades gruppen av den trygghet och stabilitet som har funnits redan vid starten av kolloveckan.

Av de åtta nya deltagarna som hade anmält sig till kollot var det tre som åkte hem igen första kvällen, en lämnade återbud i sista minuten. Hur blev det så? Det enkla svaret är att tröskeln varit för hög. Vad hade vi kunnat göra annorlunda för att sänka tröskeln ännu mer? Hur hade ett kollo behövt vara utformat så att ungdomarna skulle ha valt att stanna kvar…? – Och låt oss inte stanna där! Vi behöver även fråga oss hur våra skolor behöver vara utformade så att alla Sveriges barn och ungdomar väljer att gå dit? Vi behöver ta reda på vad det är som underlättar för ett barn att säga ”ja” till sin skola? Och inte minst är det vår vuxna uppgift att bemöta barn och ungdomar så att de börjar lita på oss och att vi vill dem väl.

Ett försök att sänka tröskeln för nya kollo-deltagare var vår ”Anhöriga-barn-helg” som vi höll i maj 2015. Idén var att barnet skulle tillbringa ett dygn på Skatboet tillsammans med sina föräldrar och några av oss från Sommarkollo4me. Vi ville locka ut barnet samt föräldern till det stället där vi har våra sommarkollon. Så att de skulle kunna bli trygga med både platsen och oss kolloledare. Att så många barn med skolfrånvarobakgrund inte vill åka på kollo (eller vill åka hem i förtid) beror oftast på att de inte känner sig trygga och är oroliga att hamna utanför. Alltså försökte vi att integrera dem nya i den gemenskap som redan fanns. Utöver ledarna hade vi nämligen även bjudit dit några av våra kollo-ungdomar. Planen fungerade i alla fall delvis. Några av de nya barnen blev snabbt del av denna gemenskap och fann trygghet i den eller så knöt de an till någon av oss kolloledarna. Det var just dessa barn som skulle stanna på kollot hela veckan! Andra barn däremot nådde vi inte med våra försök att bjuda in dem i gemenskapen eller att skapa en vuxen anknytning. – Det vi har sett är att barnens inställning till kollot samt deras villighet att delta kan påverkas av de insatser som görs före kollot. Allt som leder till att barnet upplever mer trygghet, kontroll och tillhörighet ökar nämligen sannolikheten att barnet kommer att delta i kollot vid senare tillfälle.

Den kvalité på mänsklig kontakt som växer fram under en kollovecka kommer nog inte kunna skapas på ett socialtjänstkontor på hur många år som helst” Jag brukar säga den här meningen när jag vill poängtera hur avgörande bemötande är för den tillit människor känner till varandra. På kollo värdesätter vi kvalitéer som ömsesidighet, frivillighet, acceptans, gemenskap, tillit och sårbarhet. Det är de som lägger grunden till kontakt. – Jag skulle önska mer av dessa kvalitéer även i andra sammanhang än bara på kollo. En socialsekreterare som visade sårbarhet. En lärare som frågade sina elever vad de var intresserade av att lära sig?

Fortsättningen
Den form av samvaro som byggs under 8 dagar på kollo upphör i den stunden både deltagare och ledare lämnar Skatboet. Det känns nog alltid sorgligt och vemodigt att behöva säga hejdå till alla. Att arrangera och genomföra ett kollo betyder dock samtidigt ett stort ansvar för oss ledare. Det kan alltid hända något oväntat och full kontroll har vi ju aldrig. När den sista ungdomen har hämtats av sina föräldrar infinner sig oftast en känsla av lättnad hos oss. Lättnad över att veckan har gått bra, att ingen har kommit till skada eller blivit allvarligt sjuk. Kort därefter infinner sig även en annan känsla, nämligen stolthet. Stolthet över det vi har bidragit med i ungdomarnas, föräldrarnas och inte minst i våra egna liv.

Efter en kort stunds njutning över hemlivets bekvämligheter kommer tomheten. Den kommer varje gång en kollovecka tagit slut. Man längtar tillbaka till kollot och vad det stod för, för meningsfullheten och samhörigheten. Så är det nog för oss alla.

Vi ser dock kollots slut snarare som en början på en fortsatt resa i den gemenskap som vuxit fram och fördjupats under denna vecka. Den 3-4 oktober 2015 blir det återträff på Skatboet och i december har vi en julavslutning. Samtidigt pågår det chattgrupper på både Facebook och Kik. Det förtroende som många ungdomar har fått för ledarna kommer att vara en resurs, kanske rentav en livlina för dem under det läsår som väntar.

Ekonomisk sammanställning
Av de 41 500 kronor vi samlade in användes totalt 30 863,27 kronor. 13 676,27 till mat, 3 916 till resekostnader och 13 271 till kollotröjor. Överskottet på 10 636,73 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar till förmån för Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Sommarkollo4me 2015 | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Du äger – följ med på Tilialäger

Tack vare gåvor från hela 85 privatpersoner, 4 företag samt överskott från tidigare insamlingar kunde Tilias lägervecka ”Du äger – följ med på Tilialäger” genomföras. Sammanlagt deltog 16 ungdomar från olika delar av Sverige. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Annso Blixt. Längst ned finns även citat från ungdomarna, bilder samt en ekonomisk sammanställning.

Eldsjälens sammanfattning och reflektioner
”För att ni finns. För att ni kan. Ni leder vågorna mot land. Ni river murarna mot världen. För att ni finns. För att ni förstår. Ni lyser vägen där jag går. Ni tar min hand och visar vägen.”

Vi sitter återigen, nu år 2, inför ett läger med Tilia. Jag har landat på min stol. 6 huvudledare, 4 hjälpledare och 16 ungdomar på sina. Vi ska precis börja med en övning i medveten närvaro ledd av vår underbara ledare Sofie. Jag visste inte att man kunde gå in i en känsla så pass mycket, som jag gjorde där och då.

Året som gått passerade som i revy framför mina slutna ögon. Det är inte ofta jag kan ta till mig en sån här övning till 100% – men när jag är med mitt älskade Tilia, då kan jag.

Året som gått har ställt mig och hela min person på sin spets känns det som. Organisationen jag startade för snart 3 år sen bara växer och växer. Jag vet hur jag vill ha det, vad som behövs och i vilken riktning vi ska. Det gör att jag måste kriga ganska hårt. För det jag byggt upp. Jag har fått lära mig att säga nej. Att välja. Att trots motstånd och tyckande stå upp för det Tilia jag tror på. Obevekligt.

Jag har lärt mig mycket det här året. Det har naggat mig i kanterna och tagit på mina krafter. Men jag känner mig återigen stark. Starkare än på länge.

Så tillbaka till övningen med Sofie. Hon får ner oss alla i rummet i nått slags lugn, så där som bara hon kan. ”Tänk er att vi alla är en del av den cirkel vi sitter i nu. Ingen är längre fram, ingen är längre bak. Vi är alla en precis lika stor del av den här ringen vi sitter i nu.” Medans jag och alla vi andra i rummet leds igenom övningen börjar mina tårar rinna när hon säger så. Det är så ofta ord passerar och jag känner inte att dem är sanna. Men nu var dem det. Så jag bara gråter. Av tacksamhet. Av vördnad, för våra ledare. För det här teamet. Jag vet att vi tillsammans förändrar världen.

Jag har haft en dröm om att hitta personer som dem. Det här teamet. För jag förstod snabbt med det behovet som fanns, att jag inte skulle kunna driva Tilia länge själv innan vi skulle ha många stödsökanden. Och nu sitter jag här, år två, på lägret. Och allt är perfekt. I sin operfekthet.

Var och en av dem som är här, tar av sin tid, och går all in för uppdraget att göra det bättre för dem unga som deltog på lägret. Var och en passar så jäkla fantastico i just sitt uppdrag. Sofie redan nämnd, med en närvaro som inte går att beskriva och ett engagemang där målgruppen alltid sätts i första rummet. Jenny, underbara Jenny leder oss lugnt igenom yoga och ger alla en chans med sitt lugn. Madde, gravid för tillfället men alltid med ett leende och lite mer ork. Kunskapen är enorm och hon påminner mig vänligt om saker när mitt huvud är fullt. ”Vi gör ju det här tillsammans.” påminner hon mig. Christian, med sitt ärliga sätt. Sin unika förmåga att granska sig själv utan att nedvärdera sin person. Och en manlig förebild deluxe. Lollo, vår egna solstråle och grundpelare. Som visar att man kan ha stenkoll på läget men att livet samtidigt kan vara kul. Det behöver inte vara perfekt. Bara man vågar. Linnéa, vår kreativa lilla pensionär, med ett hjärta av guld och ett skratt vi alla ville spela in och skaffa som mobilsignal. Robin, den mest ödmjuka jag någonsin träffat, med ett mod att vilja förändra vi kommer se mer av. Alif, som var med som deltagare förra året och visade oss alla vad som kan hända på ett år, som visar att det funkar bäst av bara vara den man är. Och peppet. Ingen kan peppa som Alif.

Då är jag bara inne på ledarna. Går vi över till våra deltagare…..Kommer jag inte kunna välja ord här nog för att beskriva. Samtliga av dessa som tog sin lägerplats på största allvar och kämpade ett krig varje dag. Som vi sa på avslutningsmiddagen, det här är inte ett läger bara för er, utan även för oss. Vi är så jäkla ärade att få ta del av era resor, fått förtroendet för era berättelser. Fått vara axeln att luta sig emot när det är tungt men också se när era själar började le igen. För man ser det. I era ögon.

Det går inte att skriva ord som gör sig rättvisa över vad vi får uppleva tillsammans på plats. Jag kan ta några spontana meningar ur mail, sms och samtal som ett försök. Men man måste ha varit där för att förstå. Så är det bara.

Tack alla ni som gjort detta möjligt. Från mig, överstolt grundare och lägerroddare – tack alla ledare, alla deltagare, kock och hjälpredor i köket. Tack Polstjärna och givare. Tack. <3

Beskrivning av aktiviteten
Lägret med Tilia är uppbyggt dels på teman unga själva vill ha med. Vi pratar därför om teman som ideal, kropp och hälsa. Sociala medier. Relationer. Att sätta gränser. Vi bryter ibland loss från rena temaföreläsningar med skapande, målande, pärlande. Självklart passar vi också på att åka båt, bada, basta, ha hemma-spa och mycket annat.

Förutom detta försöker vi leva här och nu. Vi lägger bort mobiltelefoner och sociala medier. Om kvällarna tänder vi en brasa och drar fram yogamattor över hela golvet. De täcks snabbt av små ”filtspöken” (tack kocken för ett fint myntat uttryck) som ligger och håller om varandra när gråten måste ut, stryker varandra i håret, det flätas som aldrig förr. Det startar också spontana musik-quiz och godis-tävlingar och annat där stunden är nu och skratten ekar långt bortom Skatboets egna berg och ut över vattnet.

Förutom allt detta delar vi ledare med oss mycket av våra egna erfarenheter. Vi försöker gå bortom fasader och masker. Bortom de ”perfekta förebilderna”.

Vi har även gjort egna tavlor med händerna, bortom prestationens bojor i skapandets vackra värld. Deltagarna ledes av Eva Lundin, mamma till en av våra tidigare stödsökande som årligen kommer med kraft och energi till oss på Skatboet. Stort tack Eva. Vi hade avslutningsvis också besök av Marie från Polstjärna. Besöket kom lägligt till vår sista föreläsning på temat motivation. Där jag föreläser om att följa sitt eget hjärta men samtidigt om att vi tillsammans kan göra den största skillnaden. Det tycker jag bevisas på bästa sätt genom det Polstjärna och Tilia gång på gång åstadkommer – där givare, ungdomar, ledare och hjälpledare, samt anställda i organisationerna tar ett steg mot en mer kärleksfull värld, hand i hand. TACK ALLA!

När jag läser igenom de utvärderingarna deltagarna skrivit ser jag hur det enkla är det som gör skillnad. Jag vet det redan men jag påminns. Jag får det svart på vitt. Citaten nedan får tala för sig själva:

Ungdomarnas röster
”Jag älskar att det seriösa och jobbiga varvades med de mest konstiga tokigheterna . Att kunna gråta och skratta utan att behöva dölja eller känna sig fel eller i vägen. Att bara vara där för sin egen skull och inte behöva bry sig om vad alla andra tyckte. Att inte döma eller bli dömd. Så det var verkligen helt fantastiskt och har förändrat mig på många plan.”

”Det här var över förväntan. Har aldrig varit med om något liknande och kan ärligt säga att det var en av de allra bästa veckorna någonsin!”

”Blir lite sorgsen när jag inser att det var en grej man kanske bara gör en gång i livet. Jag är väldigt glad att jag fick den chansen”.

”En sak som är superbra är att vi aldrig var tvingad till att göra något, och att vi fick ta saker i våran egen takt. Och behövde man prata med någon så fanns det alltid någon. Stödsamtalen var också jättebra, så man kunde få prata om saker som hände på lägret, och utanför. Jag tycker det var jättebra att det fanns några stödledare med också, och att det var ganska många ledare för då fanns det alltid någon där. Ni lyssnade och såg oss alla vilket är så viktigt. Ni är bäst.”

”Jag är inte längre rädd. Det är dax att sluta att bara överleva och börja leva livet. För de är jag fan värd.”

”Att du flera gånger tänkt och lagt märke till saker det värmer så i hjärtat. Alla våra mysiga pratstunder och kramar och skratt är förevigt ett minne i både hjärta och själ. Att du flera gånger torkade mina tårar, kramade om mig och att få ligga bredvid dig på golvet vid brasmys är obeskrivligt.”

”Det var en jäkla tur att jag tog mig igenom det… Att jag inte gav upp, för då hade jag inte suttit här nu!”

”Jag önskar bara att alla kunde få ta del av det här!”

”Lägerveckan var det bästa som har hänt i hela mitt liv. Jag är så tacksam över att jag har fått vara med om det här lägret. Jag kände att det var just det jag behövde i den tidpunkten under mitt tillfrisknande. Det gav mig så oerhört mycket och jag kände att jag verkligen tog in allt vid föreläsningar och jag blev verkligen berörd när alla ledare berättade sina historier. Jag kände mig närvarande. Veckan var något speciellt, innan lägret trodde jag inte att vi skulle komma så nära varandra som vi har gjort. Gemenskapen som skapades är så oerhört fin och det känns som den kommer finnas kvar hela livet. Jag har börjat tro på att det går att må bra och att jag är värd det.”

Så här användes pengarna från insamlingen:

24 080:00 kr till boende Skatboet i Stockholms skärgård
16 145:59 kr till mat
4 824:10 kr till minibuss
5 413:80 kr till material temakvällar

Totala kostnader: 50 463:49 kr

Totalt samlade vi in 62 223 kr, vilket var 7 024 kr över budget. Kostnaderna blev dessutom
4 735:51 kr mindre än beräknat, så det totala överskottet landar på 11 759:51 kr. De pengarna går vidare till framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla givare som gjorde detta möjligt! Tillsammans är grejen!

Publicerat i Du äger - följ med på Tilialäger | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Ledarutbildning för ungdomar – Våga va’ dig själv

Tack vara gåvor från 29 privatpersoner och 2 företag kunde aktiviteten “Ledarutbildning för ungdomar – Våga va’ dig själv” genomföras. Nedan följer Arne Falkbäcks sammanfattning och beskrivning av utbildningen,  citat från deltagarna, bilder och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Kursledningens sammanfattning och reflektioner
Årets utbildning är den tredje i ordningen sedan starten för verksamheten 2005.

Merparten av deltagarna är fd lägerdeltagare som nu blivit ”för gamla” för att vara deltagare. (Våra läger är för ungdomar mellan 12-15 år) Ett av vår familjs mål då vi beslutade oss för att starta ”Våga va´dig själv”!!! var dels att agera via goda exempel och förebilder samt genom positiva aktiviteter. Ett annat var just att försöka värna om att utbilda unga ledare inför framtiden.

Känslan att få lotsa ungdomarna in i ledarskaptes labyrinter är både stimulerande och utvecklande. Att se dessa ungdomar som bara för några år sedan själva varit osäkra deltagare med bristande självförtroende och självkänsla, nu med säkerhet och tydlighet, som om de inte gjort annat tidigare i livet, i stället leder andra. Utbildningen har genomförts med en blandning av teori, praktik och instuderingsuppgifter. De två första passen var för nya ledare. De tre följande fyllde vi på med fd juniorledare för att slutligen involverade de vuxna/etablerade ledarna avslutade ”kick-on”. Vid de två avslutande passen involverade vi kursdeltagarna i själva lägerschemaplaneringen allt för att de ska få ”helhetskänslan” inför den stundande examen, själva lägret och känslan av ”det här har jag fått varit med om att skapa”. Som alltid då en dröm går i uppfyllelse fylls man av eufori att ”wow” vad häftigt, det finns en framtid för och med den unga generationen och en ljus och spännande sådan till skillnad från alla domedagsprofetior som till vardags basuneras ut. Kommande år, redan 2016 prognosticerar vi med en kurs med ca 20 deltagare. (baserat på intresseanmälningar).

Beskrivning av aktiviteten
Ungdomsledarutbildningen sträckte sig från januari – juni 2015 och avslutas med examen i samband med de årliga sommarlägren under juli-månad som stiftelsen Våga va’ dig själv arrangerat sedan 2005.

10-20 ungdomar/ledare har träffats en gång per månad. Teori inom personlig utveckling, ledarskap och teambuilding har varvats med praktiska övningar och individuella uppföljningssamtal. Kvalitetssäkring har förekommit kontinuerligt under utbildningen både i grupp och individuellt via teoretiska och praktiska tester. Likaledes har gruppen/deltagarna ”fått smakat på” hur ett lägerschema 06.00-24.00 känns. De har således ”drillats och testats” under dessa förutsättningar. Vid Steg 5 den avlutande träffen tillkom även de etablerade ledarna för att få till en Teambuildning-aktivitet i kombination med att de även involverades i den så viktiga schemaplaneringen.

Steg 1 Heldag 11 januari, Bakgrund/policy ”Våga va’ dig själv”!! och individuella samtal

Steg 2 Heldag 8 februari, Bakgrund/policy fortsättning och individuella samtal

Steg 3 Heldag 8 mars, Personlig utveckling/jaget

Steg 4 Internat 11-12 april, Ledarskap/coachning/övning leda grupp Jaget/Laget

Steg 5 Internat 22-23 maj, Kick-On Teambuiling, gruppen/laget

Steg 6 Kväll 4 juni, Slutmöte med finslipning på detaljer

Steg 7 Lägren v 28-30 med examen/praktisk tillämpning

Röster från deltagarna
“Att lära sig att bli ledare, blir säkrare i ledarrollen, lära känna nya vänner som varit deltagare på lägret som också vill bli ledare. Allt var proffsigt, innehåll, platser, ledarna, maten, lyxigt med övernattning, bra ambitiöst kursmaterial, jobbigt, kämpigt, nyttigt, lärorikt, känna att man är en del av en gemenskap som gör skillnad för andra, umgänge med nya och gamla vänner, långa, innehållsrika dygn för att anpassa oss inför sommarens läger, bra blandning av teori/praktik/hemuppgifter, jag vill satsa som ledare.”

Under insamlingens gång fick Arne och Våga va’ dig själv sponsring och bidrag från en del leverantörer som de inte räknat med från början. Därav kunde vi justera den ursprungliga budgeten på 37 0505 kr.  Av de 28 063 kronor som samlades in användes 23 075 kronor enligt följande:

6 650 kr Hyra kurslokal, kursmaterial och boken om Linda
5 159 kr Mat och fika
3 344 kr Tågresor för Göteborgsdeltagare
7 922 kr Internat

Överskottet på 4 988 kronor går vidare till framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Ledarutbildning för ungdomar - Våga va' dig själv | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Femkamp på Gröna Lund med Trygga Barnen

Trygga Barnen spelar femkamp på Gröna Lund

Tack vare gåvor från 11 privatpersoner och överskott på 1 230 kronor från en av Trygga Barnens tidigare insamlingar hos Polstjärna kunde aktiviteten ”Femkamp på Gröna Lund med Trygga Barnen” genomföras. Nedan följer ledaren Filippas berättelse från dagen, citat från barnen, bilder och en ekonomisk redovisning av vad pengarna användes till.

Det var en grupp med nio pirriga och förväntansfulla barn i åldrarna 8-11 år som möttes upp på Trygga Barnen den 9 juni, tillsammans med två ledare. Barnen i gruppen hade träffats en gång i veckan under en termin och pratat om känslor, tankar och erfarenheter. Många hade delat med sig av saker som de aldrig någonsin delat med sig av till någon levande person tidigare. Många hade för första gången förstått att de inte är ensamma om att ha en förälder som mår dåligt, och framförallt att det inte är deras fel. En annan viktig insikt som deltagarna hade fått under terminens gång var att det är okej att må bra även om ens förälder mår väldigt dåligt, och att man som barn faktiskt har rätt att bara få vara barn och ha kul! Så det var det den här eftermiddagen skulle ägnas åt, att bara ha kul och inte behöva tänka på något annan än sig själv för en stund, och att litegrann fira alla de där bra insikterna och den fina och speciella tid som gruppen har haft tillsammans under terminen.

Vi hade tur med vädret, det hade regnat nästan en hel vecka, men just denna dag så bestämde sig regnet för att ta en paus och solen strålade på oss när vi steg in på Gröna Lund och slogs av den där speciella känslan av sommar, äventyr, pirr och lek. Vi sprang ivrigt fram till biljettluckan och beställde femkampshäften åt alla.

Gruppen rusade mot första stoppet på femkampsrundan vilket var ”skeeball” som gick ut på att kasta bollar som skulle träffa i ringar med olika poängnivå. Även om den gemensamma inställningen hade varit ”det viktiga är inte att vinna utan att ha kul” så kunde inte tävlingsinstinkten riktigt låta bli att kicka in och bollarna kastades med stor koncentration och ihärdighet. Efteråt skrevs allas olika poäng ivrigt in i femkampshäftet. Sedan bar det av vidare till ”boomball” där bollar sköts ur kanoner, för att sedan fortsätta mot vattenpistoler, basketball och ”woody”. Det var så kul och alla skrattade nästan konstant under hela femkampsrundan.

När femkampen var över så återstod det att utnyttja de två åken som ingick i femkampshäftet. Några valde ”lustiga huset” med alla de roliga speglarna, som ett barn kom ihåg att vi någon gång under terminen hade använt som en metafor för självkänsla. Vi hade pratat om att det är lätt hänt att barn som växer upp med föräldrar som dricker för mycket får låg självkänsla eftersom barns självkänsla utvecklas genom att använda sina föräldrar som spegelbild. Men tänk vad som måste hända med självkänslan om varje gång man tittar sig själv i spegeln är som att gå in i lustiga huset?

Medan ett gäng gav sig iväg till lustiga huset så gav sig ett lite modigare gäng på ”Eclipse” som är en slänggunga som hissas upp jättehögt upp i luften, superläskigt!

Därefter var det dags att välja ut vilken maträtt man skulle välja från matkupongen som ingick i femkampshäftet, sån lyx att få välja nästan vad man ville! Några valde hamburgare, andra tog nachos.

Därefter var det redan dags för sista åket, den här gången vågade några modiga sig på berg och dalbanan ”Twister”, medan några andra tog den lite snällare berg och dalbanan ”Kvasten” som dock fortfarande var alldeles för läskig för ledaren Filippa som kände sig ditlurad av barnen som hade utlovat att den var ”hur oläskig som helst”.

Tre timmar hade flugit iväg och det var redan dags att börja ge sig hemåt, men innan dess så fick alla självklart välja en varsin glass eller sockervadd- inget Grönan utan sockervadd.

Det var nio barn med rosiga kinder, lysande ögon och massa bubblande skratt i magen som kramades hejdå den kvällen. Tillsammans hade de skapat ett sommarminne som de förmodligen kommer minnas länge.

När ledaren Flippa kom hem så hittade hon femkampshäftet med poängräkningen i fickan. Vi hade glömt att sammanställa poängen och utlysa vinnare från femkampen. Ett tydligt bevis på att det trots allt inte hade varit så viktigt vem som vann, utan att sammanhållningen i gruppen och leken hade fått stå i fokus.

Citat från deltagare under dagen:

”Jag kan knappt tro att det är sant, det känns som en dröm”

Pojke 11 år

”Jag tror att det här är det roligaste som kommer hända mig på hela sommarlovet!”

Flicka 9 år

”Världens bästa avslutning på världens bästa grupp”

Flicka 10 år

”Det kom i alla fall någonting bra utav att min mamma mår dåligt”

Flicka 11 år

Av de insamlade 4100 kr användes 3643 kr.

2420 kr av budgeterade 2800 kr gick till femkampshäfte för 11 personer. Eftersom vi fick en anmälan mer än vi räknat med valde vi ett lite billigare femkampshäfte än vi bestämt från början, för att alla i gruppen skulle få följa med.

1100 kr, precis som beräknat, gick till inträde för 10 personer (den elfte personen hade Grönankort och kom därför in gratis).

Ett barn råkade tappa sin matkupong som ingick i häftet, därför blev det en oförutsedd kostnad på 123 kr för mat och snacks.

Vi hade budgeterat 200 kr för resekostnader men alla hade SL-kort, så de behövde inte användas.

Det betyder att det blev 457 kr över som kommer sparas och användas i Trygga Barnens framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

Publicerat i Femkamp på Gröna Lund med Trygga Barnen | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning På äventyr med Sommarkollo4me 2015

Tack vare gåvor från fyra privatpersoner, skatteskänkningar och överskott från tidigare insamlingar kunde aktiviteten “På äventyr med Sommarkollo4me 2015” genomföras. Sammanlagt deltog 18 ungdomar och fem vuxna ledare. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Till årets kollo har 25 ungdomar anmält sig. Några har varit med förut, några är nya. För att underlätta för deltagarna att hitta sin plats i gruppen, att komma in i gemenskapen och knyta an till både vuxna och jämnåriga arrangerar vi varje år ett så kallat ”förkollo”. Den här gången bestod förkollot i vårt besök av Äventyrsbanan i Nacka där vi skulle lära känna varandra och träna oss i att samarbeta. Så blev det! 18 ungdomar och 5 vuxna ledare var med på denna aktivitet.

De flesta av ungdomarna har känt varandra från antingen fjolårets kollo eller våra Anhöriga-barn-helger (”Helg på Skatboet”) i maj 2015 och september 2014. Det blev många glada miner och kramar på Äventyrsbanans parkering. Det fanns dock säkert både den ena och den andre som ändå kände sig lite nervös inför denna aktivitet.

Vi bildade två grupper och gick med var sin ledare från Äventyrsbanan in i skogen. Där fick vi stå i en ring och säga vad vi hette. Vi lekte och ställdes inför uppgifter som vi som grupp skulle lösa. Uppgifterna går ut på att man behöver samarbeta och kommunicera med varandra för att klara av dem. I början var deltagarna försiktiga och avvaktande, många var tysta och sa inget medan andra klev fram och tog på sig rollen som informella ledare. Så gick vi genom skogen från station till station. Under en promenad gick vi i par och skulle hitta gemensamheter med vår partner. Det blev t ex att båda gillade glass eller hade varit på semester i Spanien eller såg fram emot kollot.

Den övning som ungdomarna tyckte mest om innebar att man fick balansera på vajrar som var spända mellan träd på markhöjd. Halva gruppen tyckte först att detta var för läskigt, den andra halvan hoppade upp på vajern direkt för att ta sig över – bara för att inse att det inte var så lätt som man hade tänkt. En kille som inte hade trätt fram så mycket tills dess hade lätt med denna uppgift. Han balanserade ett flertal meter utan någon hjälp och tog sig över första etappen. Sen följde nästa och de två hjälptes åt. Sen kom en till och på det sättet hamnade till slut hela gruppen på vajern. I den stunden insåg jag att något hade hänt med gruppen: De som först hade valt att inte vara med ändrade sig senare – helt på eget bevåg. Eftersom ledaren hade visat respekt för deras initiala Nej till aktiviteten, kunde de senare omvärdera sitt beslut och kliva upp på linan utan att tappa ansiktet.

Sådana processer är viktiga för en deltagares utveckling av tillit och förtroende till gruppen. Inne i en deltagares huvud kanske det kunde låta så här: ”Det är OK att stå utanför en aktivitet om jag vill, jag tillhör ändå gruppen!”.

Efter aktiviteten samlades både föräldrar, ungdomar och vi ledare på Hellasgården för att grilla. Det var särskilt kul att Kalle från Polstjärna också hade kommit dit för att träffa oss. Ungdomarna satt med varandra och pratade. Några började fundera vem de ville dela rum med på kollot och vad det borde bli för mat. Föräldrarna stod omkring och gladde sig åt sina barns sociala samvaro.

Vi tackar för allas stöd – än en gång!

Citat från några av ungdomarna
Citat 1: ”Det var så kul att träffa alla inför kollot, de gamla och de nya.”

Citat 2: ”Det känns redan som att vi är en stor familj.”

Citat 3: ”Det är otroligt att Polstjärna sponsrar oss med allt det här. Så tacksam.”

Ekonomisk sammanställning
Av de 6 550 kronor vi samlade in (kom till och med in 47 kronor extra) användes totalt 5 968,9 kronor. 5 500 kronor till Äventyrsbanan, 468,9 kronor till grillningen. Överskottet på 628,1kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar till förmån för Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i På äventyr med Sommarkollo4me 2015 | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Tilias utbildning för ungdomsledare

Tack vare 12 gåvor från 11 privatpersoner och ett företag samt överskott från tidigare insamling kunde aktiviteten ”Tilias utbildning för ungdomsledare” gå av stapeln. Nedan följer Annesofie Blixts reflektioner från helgen, bilder, citat från deltagare och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Eldsjälen Annesofies reflektioner och beskrivning av dagarna
Det är något speciellt med att sitta och lyssna till våra hjälpledare som förra året var deltagare på vårt läger. Idag mår de så pass bra att de medverkar i en ny roll, som just hjälpledare när de under helgens teambuilding berättar om sina livsresor det senaste året.

Det bästa kvittot för mig och för hela Tilia som verksamhet, är att höra deras ord. Deras ord om hur trygghet och att bli sedd kan vara en avgörande bit i någons liv. Om hur de fått med sig känslan att vi verkligen trodde på dem. Den känslan som etsade sig fast så starkt att de fortsatte sin friska bana efter lägret och idag sitter hos oss och berättar om hur mycket det har betytt för dem. Livet kan vända totalt på bara ett års tid.

Jag har våra helt magiska lägerledare som lyckas förmedla denna känsla att tacka. Men mest såklart våra lägerdeltagare själva. Att det vågade ta steget, vilket inte alltid är lätt. Men också att de vågade hålla kvar i det vi ville förmedla med vårt läger hela resterande tid även efter lägret.

Det vackraste är att de sedan valt att fortsätta ytterligare ett steg. Ett steg som inte är självklart för alla, men för dem är det. Det visar varför det är så viktigt att vi i vårt samhälle satsar på de här ungdomarna. Med små medel kan de gå vidare. Vi har så många levande bevis på det. Att de sedan vill lägga sin tid på att ”ge tillbaka” är för mig beundransvärt och otroligt hoppingivande för vår framtid.

Såhär anordnades Tilias utbildning för ungdomsledare
Vi hade en helg på Tollare Folkhögskola, som stod för logi, lunch och middag. Där hade vi huvudledare och hjälpledare möjligheten att lära känna varandra bättre som grupp, planera sommarens kommande läger, andas i vacker natur nära vattnet, äta god mat, prata om livet under kvällsmyset, känna på de berättelser som våra ungdomar skickat in som ansökan till lägret och få sina respektive ansvarsområden tilldelade, men också dela med oss av våra egna livshistorier. Vi har ett mycket kompetent gäng som finns på plats i sommar på Skatboet.

Eftersom vi kan jämföra med förra årets Tilialäger, då vi inte hade möjlighet till denna förberedelsehelg, är vi nu evigt tacksamma att detta gick att genomföra. Det kommer innebära ett lugn och en grundtrygghet för oss ledare så att vi i ännu större utsträckning kan försöka erbjuda den bästa veckan för våra lägerdeltagare i sommar.

Vi avrundade helgen med avslutningsfika då vi även fick besök av Marie från Polstjärna. Ett besök som uppskattades mycket. Det är viktigt att bli påmind om hur mycket de mänskliga mötena betyder i dessa uppkopplade tider. Vi på Tilia är evigt tacksamma att få dela upplevelsen av så många aktiviteter hos oss med Polstjärna, eftersom våra värdegrunder liknar varandra, men också för att vi så ofta får äran att ha Maries fina energi hos oss. Vi vet att det är mycket uppskattat och ser redan fram emot ett nytt besök under själva lägret. Marie: du har härmed en middagsinbjudan med vacker utsikt över Skatboet och det bästa sällskapet man kan tänka sig.

Bilder och citat

“Jag är väldigt tacksam att jag fick vara med på lägret förra året. Hela upplevelsen förändrade mitt liv på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt, och jag känner mig väldigt lycklig att jag i år har fått möjligheten att bidra till någon annans förändring.” Alif Kabir

”Jag hade länge stått och stampat på samma ställe, oförmögen att helt släppa taget om det sjuka för att gå in i mitt friska liv. Sen kom lägret och plötsligt var jag omgiven av människor med liknande erfarenheter, människor som såg mig, förstod vad jag gick igenom och som peppade och trodde på mig i alla lägen. Jag fick möjlighet att bara vara jag och började förstå att det kanske var bra nog. Jag började också inse att jag faktiskt kan bidra med saker, använda mina erfarenheter för att skapa mig en mening ur allt det hemska jag har gått igenom. Lägret var den sista pusselbiten som föll på plats. Efter det har jag bara mått bättre och att nu får vara volontär och hjälpa andra är så himla häftigt.” Linnea Björndahl

Så här användes pengarna från insamlingen

Logi/lunch/middag: 0 kr

Fika: 387,17

Resor: 3583,26

Material: 2685,30

Totalt: 6 655,73

Överskott: 4574,27

Tollare Folkhögskola bjöd på logi, lunch och middag för samtliga deltagare. Överskottet på 4574,27 kr går vidare till föreningen Tilias framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som gjorde detta möjligt!

 

 

Publicerat i Tilias utbildning för ungdomsledare | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning Helg på Skatboet med Sommarkollo4me

Tack vare gåvor från sex privatpersoner, en från ett företag och tre månadsgåvor kunde aktiviteten “Helg på Skatboet med Sommarkollo4me” genomföras. Sammanlagt deltog åtta ”nya” ungdomar plus deras mammor och tre ungdomar som deltagit på kollot tidigare. Nedan följer en redogörelse från eldsjälen Matthias Rowe. Längst ned finns även citat från några av ungdomarna och deras föräldrar, bilder (klicka på dem för förstoring) samt en ekonomisk sammanställning.

Inte minst så var helgen på Skatboet tänkt som en språngbräda för de ungdomar som dittills varit tveksamma till att delta i vårt åttadagarskollo den 11-19 juli på samma plats. Vi trodde att en sådan helg kanske skulle väcka mod och motivation att våga vara med på kollot… – Efter 24 gemensamma timmar på Skatboet, en lägerbrasa med musik och korvar, en övernattning, aktiviteter för barn och anhöriga samt massvis med personliga möten har nu minst fem ungdomar skickat in sin anmälan till kollot!

Åtta mammor hade anmält sig till denna helg tillsammans med sina barn. Utöver det deltog även fyra före detta kollodeltagare. Deras bidrag var att berätta och dela med sig om kollot för de nya som inte varit med förut. Om någon förmådde nå ut till ”nya” deltagare så var det de ”gamla”, tyckte vi. Ja, och så blev det.

Medan föräldrarna fick en introduktion i Nonviolent Communication och delade erfarenheter och upplevelser av sin situation med andra vuxna aktiverades ungdomarna på annat håll: En grupp följde med en ledare och tecknade i skogen, andra körde pingis, spelade sällskapsspel eller gitarr, ja till och med badade. Den ena och andre sågs även vilande i solen på klipporna. Några flera anhöriga och deras barn besökte oss på eftermiddagen och åkte sen hem igen.

Kvällens lägerbrasa sammanförde alla oss vuxna och ungdomar och vi sjöng några sånger från fjolårets kollo-sångbok. Vi satt där länge och pratade. Det kändes nästan som en vanlig kollokväll.

Senare på kvällen visade vi en film för de som ville vara uppe lite längre. Huset fylldes med glada röster. Några av ungdomarna hade badat strax innan och var uppspelta med tanke på sitt modiga hopp in i det kalla vattnet. Kvällsstämningen brukar främja förtroendefulla samtal och möten mellan människor. Det har vi sett under kolloveckorna och det visade sig även nu. I och med att man möts utanför sin bekvämlighetszon ”där hemma” blir människor oftast mer mottagliga för nya intryck.

Helgen blev som det var tänkt: Ett sammanhang för ungdomarna att växa in i samt att få en försmak av kollo, för anhöriga ett tillfälle till utbyte och ömsesidigt stöd.

Tack till alla som stöttade oss vid denna aktivitet!

Citat ungdom: ”Jag är så förbannad över att många vuxna på skolan har fel syn på oss hemmasittare. De förstår inte. Jag vill gärna starta ett projekt där vi som inte går i skolan åker ut till skolorna och informerar lärare om varför vi inte går i skolan. Projektet ska heta `The peaceful rebel project´.”

Citat ungdom: ”Jag tycker att vi skulle stannat flera dagar så vi hunnit prata mer. Jag hade velat få kontakt med en ny tjej men jag hann inte.”

Citat anhörig: ”Personligen tycker jag att det är extremt givande att träffa andra som delar liknande erfarenheter i den fina atmosfär som Matthias skapat. Och nu fick vi även träffa varandras barn.”

Citat anhörig: Min dotter har nu efter helgen hört av sig till två av de nya ungdomarna som var med i helgen. Hon och en annan tjej fick också fin kontakt (satt uppe på natten och pratade) och fortsätter via mobilen. En annan av de nya ungdomarna har de också daglig kontakt med.”

Citat anhörig: ”Min dotter tycker helgen var rolig och bra. Vi pratade en del i bilen och hon hade många bra tankar om de samtal hon hade haft med övriga deltagare. Hon var en positivare tjej på väg hem och telefonen har gått på högvarv.”

Ekonomisk sammanställning
Av de 6 850 kronor vi samlade in användes totalt 6 615,24 kronor. 1875,24 till mat, 4 560 till boende och 180 kronor till transport. Överskottet på 234,76 kronor går tillbaka till Polstjärna för framtida insamlingar till förmån för Sommarkollo4me. Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Helg på Skatboet med Sommarkollo4me | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Uppföljning Bowling och middag med Trygga Barnen i påsk

Tack vare gåvor från 13 privatpersoner kunde aktiviteten “Bowling och middag med Trygga Barnen i påsk” genomföras. Nedan följer en berättelse från den härliga eftermiddagen med citat från barnen som deltog, bilder och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Onsdagen den 8 April så samlades två förväntansfulla ledare och åtta ännu mer förväntansfulla barn på O’Learys vid Norrtull för att tillbringa en härlig påsklovseftermiddag ihop.

När vi kom ner till bowlinghallen var diskobelysningen och musiken i full gång och vi körde igång spelet direkt. Vi hade tillsammans bestämt att dagens motto var; ”det viktiga är att ha kul inte att vinna”. Men vi måste trots det erkänna att tävlingsinstinkten smög sig på lite grann och det var omöjligt att undvika en och annan high-five, glädjerop eller hejarramsa när någon i laget lyckades få till en strike. Men detta gjordes såklart med glimten i ögat, och det är ju viktigt att få hejja på varandra för att stärka lagandan! Det var olika nivå på spelarna, vissa hade spelat mycket, andra knappt alls. Det som var bra var att de som var mer erfarna kunde hjälpa nybörjarna!

Efter bowlingen var det egentligen meningen att vi skulle gå direkt till middagen, men eftersom vi bara hyrde två bowlingbanor istället för fyra som planerat, så fick vi den glada överraskningen att vi även hade möjlighet att spela air-hockey och ett basketspel som fanns bredvid bowlingbanorna! Det var verkligen jättekul och vi spelade med varandra i omgångar.

Efter ett par intensiva timmar av spelande så var det äntligen dags för middag. Alla valde ivrigt från menyn, vissa tog hamburgare och några tog revbensspjäll. Det kändes så himla speciellt att sitta och beställa mat på restaurang tillsammans, och när maten kom in blev alla ännu mer exalterade. Åh vad lyxig och god den var! Vi satt länge vid bordet och pratade, skrattade och åt. När maten var bortskrapade från tallrikarna så var vi så mätta att vi höll på att spricka, men kunde ändå inte låta bli att beställa in efterrätt, för det var ju trots allt lyxmiddag vi var på! Glassen lyckades slinka ner den med och efter middagen så smet vi ned och spelade en sista omgång air-hockey innan det var dags att motvilligt åka hem. Känns som vi hade kunnat stanna hela natten!

Det var ett sammansvetsat, bubblande och skrattande gäng som skiljdes åt den eftermiddagen, en eftermiddag vi alla sent kommer glömma.

Några citat från barnen som var med:

”Jag älskar att bowla, men tyvärr så får jag inte chans att göra det så ofta eftersom min mamma inte har råd, det är rätt dyrt. Så därför är jag så himla glad att jag fick följa med Trygga Barnen och bowla. Och äta middag ute, med efterrätt och allt, det kan jag typ inte komma ihåg att jag någonsin fått göra!”

Tjej 10 år

”Det här var den roligaste kvällen på länge. Det kändes liksom som att jag var lite speciell och att vi gjorde någonting speciellt tillsammans. Som att fira att vi är vi, och att vi är en grupp som är starka tillsammans, typ.”

Tjej 11 år

”Det var skönt att få komma bort och att tänka på annat. Annars hade inte påsklovet varit så kul. Alla andra var borta, och det är ju mest krångel med mamma och pappa just nu, så inte heller så kul att bara vara hemma direkt.”

Pojke 12 år

Av de 4 200 kronor som samlades in användes 2 470 kronor enligt följande:
480 kr till hyra av bowlingbanor
460 kr till air-hockey och basketspel
1 370 kr till middag
160 kr till resor

Kostnaderna för bowlingbanorna blev billigare än beräknat, då det endast behövdes hyras två banor i stället för fyra då antalet deltagare var färre än beräknat. Därav blev också middagen billigare än budget. Överskottet på 1 550 kronor går vidare till Trygga Barnens framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Bowling och middag med Trygga Barnen i påsk | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning Leda med hästar – Olivia Trygg

Tack vare gåvor från 42 privatpersoner och 2 företag kunde aktiviteten “Leda med hästar – Olivia Trygg” genomföras. Nedan följer en berättelse från den magiska dagen med citat från ungdomarna som deltog, bilder från dagen och en ekonomisk redovisning över vad pengarna användes till.

Måndagen den 6 april steg 10 ungdomar och 3 ledare från Trygga Barnen in i ett kallt ridhus i Knivsta. Genom en insamling hos Polstjärna hade vi fått möjligheten att ta med ungdomarna på en dags utbildning på HorsePower & Natural Leadarship i Knivsta och förväntningarna var höga och stämningen var god i bilen på väg dit.

Efter att ha blivit välkomnade av ledarna Kerstin och Malin blev vi bjudna på fika och alla fick berätta vad de hade för tidigare erfarenheter av hästar. Det var väldigt olika inom gruppen, några hade ridit tidigare, en hade två egna hästar och några hade väldigt liten erfarenhet av hästar. Därefter gick vi igenom dagens övningar och fick information om metoden. Hästunderstödd coaching bygger på att genom att interagera med hästar i olika övningar lära sig att vara i nuet och bli en bättre ledare i sitt eget liv. Ridning och skötsel av hästen är en del av umgänget med hästar men genom denna metod öppnar man upp för andra sätt att umgås med hästar. Hästarna speglar tydligt vårt mänskliga beteende och ger direkt feedback på detta vilket leder till nya insikter och kunskap om hur vi kan kommunicera med andra och oss själva.

I ridhuset fick vi ställa oss på läktaren medan Kerstin och Malin släppte in hästflocken på ridbanan. Kerstin introducerade övningen. Genom att gå ner i manegen och lägga ringar runt några utvalda hästars halsar skulle en person få hästarna att sedan följa denne runt i manegen. Total tystnad rådde i ridhuset när en ung tjej gick ner för att prova. Under tystnad arbetade hon sedan systematiskt för att få hästarna intresserade och att sedan följa henne. Vi andra på läktaren observerade med spänning. Tjejen utstrålade totalt lugn och det syntes att hon verkligen var närvarande i stunden. När hon lyckats att få hästarna att följa henne och hon kom emot läktaren med hästarna efter sig mötte Kerstin upp. Kerstin frågade hur det kändes och tjejen svarade att det kändes häftigt att hästarna följde henne och hon brast nästan ut i gråt när hon skulle beskriva hur det varit att genomföra övningen.

Som barn till missbrukare är man ofta van att hålla upp en fasad och inte visa känslor. Man är ständigt på sin vakt och beredd på att en katastrof ska inträffa. Att träna på att vara i nuet och få släppa all oro för allt som finns omkring en är otroligt nyttigt. Hästar kräver att man är totalt närvarande här och nu när man interagerar med dem och därför är detta en väldigt bra övning för våra ungdomar.

Citat från ungdomarna:

”När jag kom till ledarskapskursen kände jag mig ledsen. När jag gick in bland hästarna var det som att de märkte det. De samlades runt mig och liksom tog hand om mig och tröstade mig. Jag blev verkligen berörd och kände mig uppskattad.”

Tjej 15 år.

”Det här var så himla kul och lärorikt, jag skulle kunna göra det här en gång i veckan, minst! Det blir som att jag kan koppla bort allt annat som är jobbigt i livet när jag är med hästarna. Med dem är allt så enkelt.”

Tjej 15 år.

”Jag fick lära mig vad det innebär att vara i nuet. Visste inte vad det var innan, och visste verkligen inte att det är något som jag är bra på!”

Kille, 13 år.

”Det blev så himla uppenbart hur svårt jag har att veta vad jag själv vill och säga ifrån när det är något som inte känns bra för mig. Så häftigt att hästarna såg det och utmanade mig i det. Det blev liksom som att de inte gav mig något annat val än att jag var tvungen visa vem som bestämmer och säga ifrån på skarpen. Trodde aldrig att jag skulle kunna vara så bestämd! Nu kanske jag vågar säga ifrån till en människa nån gång också.

Tjej 14 år.

”Det som jag främst fick ut av kursen handlade om självtillit, att våga tro på mig själv. Och att vara lyhörd på mina egna känslor.”

Tjej 14 år.

När vi efter dagens slut satt och pratade om vilka insikter vi kommit till så var alla helt överens om att dagen varit otroligt utvecklande. Vi är otroligt tacksamma över att Ni givare gav oss möjligheten att genomföra denna ledarskapsutbildning och både vi och ungdomarna är överens om att detta är en dag som vi kommer att bära med oss resten av livet. Kärlek till Er!

Av de 31 125 kronor som samlades in användes 30 941,11 kronor enligt följande:
28 125 kronor till ledarskapskursen
2 816,11 kronor till hyra av minibussar och bensin

Eftermiddagsfikat ingick i kursen så de 500 kr som budgeterats för fika behövde inte ansvälldas till det. Däremot kostade bensinen 414 kr som ej ingick i budgeten för hyrbilarna. Fikapengarna användes till kostnaden för bensinen. Överskottet på 183,89 kronor går vidare till Trygga Barnens framtida insamlingar hos Polstjärna.

Stort tack från Polstjärna till alla er givare som tillsammans gjorde detta möjligt!

Publicerat i Leda med hästar - Olivia Trygg | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Fler saknar anledning att gå till jobbet

Allt fler känner att de saknar anledning att gå till jobbet. Minst motiverade är anställda under 30 år. Det var resultatet i förra årets jobbhälsobarometer från landets företagshälsor. Snart är det dags för en ny mätning. Det skulle förvåna mig om den visade något annat än fortsatt motivationsminskning. Trenden är mycket oroväckande.

Enligt undersökningen var det bara knappt 4 av 10 som kände sig motiverade att gå till arbetet bland de under 30 år. ”Mest motiverade” var de i åldern 55+. Där kände drygt 60 procent sig motiverade att gå till arbetet. För mig signalerar båda siffrorna att något behöver göras. Att så få unga känner sig motiverade kommer få stora konsekvenser för välfärden i Sverige om inget görs. Regeringen har uttryckt oro för ökade sjukskrivningar. Bara för i år räknar man med att kostnaden för sjukpenning ökar till dryga 30 miljarder. Det är mycket pengar, men svårt att relatera till. Det här är vad det motsvarar:

Statens TOTALA satsningar inom alla följande områden:

  • Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
  • Regional tillväxt
  • Allmän miljö- och naturvård
  • Energi
  • Areella näringar (skogsbruk, lantbruk mm), landsbygd och livsmedel
  • Näringsliv

Och då pratar vi ändå bara sjukpenningen. Gör vi inget åt den ohälsa som finns kommer det snart inte kunna göras så många satsningar överhuvudtaget i statens budget. Då är vi alla förlorare.

Jag tror vi behöver tänka om rejält. I skolan finns ett växande orosmoment kring hemmasittare. Att de stannar hemma är helt logiskt för de mår inte bra av att gå till skolan av olika anledningar. Faktum är att det nog är precis samma logik bakom de som inte är motiverade att gå till jobbet. Lösningen kan inte vara att tvinga folk till arbete och skola. Vi behöver titta på hur vi kan förändra arbets- och skolmiljöer. Båda borde ju vara något att längta efter – en gemenskap, en möjlighet att utvecklas och blir accepterad precis som den man är. Om så inte är fallet stannar man hemma. Eller går till jobb och skola och mår dåligt. Så kan det inte fortsätta.

Civilsamhället har här en viktig roll att spela. Du kan göra något här och nu, exempelvis detta.

Publicerat i Kalle reflekterar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar