Att bli sedd och bekräftad

Borde egentligen förbereda morgondagens föreläsning, men tankarna for iväg. Projektet i Växjö (http://polstjarna.se/projects/tjejer-emellan-–-for-tjejer-pa-tjejers-villkor/) och ett seminarium på Fryshuset i förra veckan fick mig att börja fundera på betydelsen av att bli bekräftad. Finns det någon som inte behöver bli sedd och bekräftad? Skulle inte tro det. Seminariet på Fryshuset leddes av en ung kille som lämnat Jehovas Vittnen. Han beskrev hur det var att plötsligt inte finnas – inte ens för sina allra närmaste. Efter hans utträde sa mamman ”Jag ska låtsas som om du inte finns”. Tänk dig att alla du känner, inklusive dina egna föräldrar, plötsligt tar avstånd från dig. Inte hälsar, inte hör av sig, inte bryr sig. Det går inte att ta till sig, inte för mig i alla fall. Den unga killen tittade sig då och då i spegeln för att kolla att han verkligen fanns.

Om nu alla är i behov av bekräftelse borde vi bekräfta varandra i större utsträckning. Det behöver ju inte handla om något stort – det räcker med att höra av sig till någon man känner som kanske inte har så många vänner. Eller att hälsa på den man går förbi. Utan att betrakta mig som religiös måste jag säga att Den gyllene regeln (som jag fick fråga om på min konfirmation…) är ett himla enkelt rättesnöre. Det du vill att andra ska göra för dig ska du också göra för dem. Bekräfta andra om du vill bli bekräftad själv. Vill jag att min fru säger att hon älskar mig så kan jag ju börja med att säga att jag älskar henne. Eller om kompisen betyder mycket så säg det och vänta inte på den andra. Ta första steget själv.

Nu ska det föreläsningsförberedas innan hämtning på dagis och skola!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *